Carlsö

Ett av Gotlandsbolagets allra minsta fartyg under årens lopp utgjordes av kuttern Carlsö som under 32 sommarsäsonger upprätthöll förbindelse mellan Klintehamn och Stora Karlsö. Även rederiets större passagerarångare utförde återkommande lustresor från Visby ut till Karlsöarna.

Carlsö vid bryggan på Stora Karlsö. Vykort

Reguljär Karlsö-trafik

Under början av 1920-talet ökade antalet turister som ville besöka Stora Karlsö varför Gotlands Turistförening började få svårt att tillhandahålla transporter till och från ön. Vid en inspektion 1924 av de båtar som Turistföreningen anlitade konstaterade Fartygsinspektionen att inga av dessa uppfyllde kraven för att befordra passagerare. Turistföreningen och Karlsöklubben vände sig därför till Ångbåtsbolaget för att höra efter om rederiet kunde tänka sig att starta upp en reguljär sommartrafik till öarna. Ångbåtsbolagets ångare hade redan tidigare vid åtskilliga tillfällen anlitats för lustresor ut till Karlsöarna.

Att Carl E. Ekman styrde både Ångbåtsbolaget och Karlsöklubben underlättade säkerligen styrelsens beslut i september 1924 att rederiet skulle åta sig uppgiften och försöka anskaffa en lämplig båt. Rederiet började leta längs kusterna i Skåne och Bohuslän men hamnade slutligen i Köpenhamn innan en kutter av Kostertyp, Frem, hittades vilken ansågs passa bra för Karlsötrafiken.

Frem, som var byggd av ek och hade använts både för bogseringsuppdrag och för att frakta passagerare mellan Köpenhamn och ön Saltholm, köptes in i februari 1925 för 9 500 kronor och avgick därefter mot Visby under befäl av kapten Wallander. På eftermiddagen den 20 mars ankom Frem Visby hamn för första gången och efter utbyte av både inredning och maskin sattes båten i trafik mellan Klintehamn och Stora Karlsö inför sommarsäsongen 1925. Namnet hade dessförinnan ändrats till Carlsö.

J E Nordström och kapten Pettersson vid Karlsökuttern 1949-08-28. Arkiv: Klinte hembygdsförening.

Överfarten tog en timme och tjugo minuter och ett sjuttiotal passagerare kunde medföras. Under de första åren landsteg drygt 3 000 personer årligen på Stora Karlsö och guidning ingick i biljettpriset.

Under krigsåren var trafiken med Carlsö inställd på grund av ransonering av drivmedel och besökare till Karlsöarna var då hänvisade till fiskarnas välvilja att hjälpa till. När trafiken drog igång igen efter kriget kunde i regel en mindre årlig vinst uppvisas, men efter ett par förlustår i mitten av 1950-talet höjdes biljettpriserna från 5:50 till 6:50 för vuxna och från 2:75 till 3:00 för barn och skolungdom.

Carlsö i Visby fiskehamn 1960-02-26. Arkiv: Bo Friberg.

Carlsö kom att bli en trotjänare på traden, men redan efter tio säsonger köpte Ångbåtsbolaget in en tänkt ersättare till Carlsö, nämligen lustyachten Tullia. Denna kom dock aldrig i trafik för rederiet och Carlsö kom att fortsätta i sin trafik fram till och med sommaren 1961 då hon såldes till Stockholm. De sista två säsongerna sköttes dock trafiken av Karlsöklubben som övertagit Carlsö från Gotlandsbolaget i maj 1960.

Carlsö med grissla i skorstenen. Foto från 1960 eller 1961. Arkiv: Klinte hembygdsförening.

Lustfartyg

Ett par år efter försäljningen till fastlandet sattes en diesel in i fartyget. För nya ägare i Stockholm besökte Carlsö åter Stora Karlsö på 1970-talet och ytterligare ett decennium senare anträdde kuttern sin förmodligen längsta resa någonsin med floden Seine och Paris som mål.

Sandhamn 1971-10-05. Foto: Christer Samuelsson

Efter många år som lustfartyg i Stockholmstrakten ställde sig den gamla Karlsökuttern på botten vid Bosövarvet på Lidingö veckan efter midsommar 1991. Gotlandsbolaget lät faktiskt efter länspumpning besiktiga fartyget, som numera hette Wanja, för ett eventuellt återköp. Ägaren begärde 20 000 kronor för Wanja i befintligt skick men förfallet hade gått för långt och besiktningsmannens korta utlåtande kunde inte misstolkas:

Denna värmer gott i braskaminen!

Besiktning för Gotlandsbolagets räkning 1991. Arkiv: Gotlandsbolaget.

Ett par år senare höggs Wanja upp på platsen.

KRONOLOGI

1918Levererad som Frem till okänt danskt rederi.
1925-02Såld till Ångfartygs AB Gotland för SEK 9.500. Omdöpt Carlsö.
1960-03-01Såld till Karlsöklubben för SEK 22.000. Levererades i maj till nybildade dotterbolaget Rederi AB Grisslan.
1961-03-21Beslut om att bygga en ersättare för Karlsötrafiken, varför Carlsö säljs till Stockholm efter sommarsäsongen.
1968Såld av Lars Sandberg, Stockholm, till Jan Fallan, Stockholm.
1970-12-28Såld till Karl-Erik Wahlberg, Värmdö, för SEK 4.000. Överlåtelse den 1 april 1971.
1980-05-31Såld till Wanja Andersson, Lidingö, för SEK 40.000. Överlåtelse den 1 juni och omdöpt till Wanja.
1981-11-23Inregistrerad i det svenska skeppsregistret.
1987-03-13Ägaren byter namn till Wanja Nilvestam genom giftemål.
1993-10-24Uppdragen på stranden vid Bosövarvet. Ännu under upphuggning den 25 december.
2008-03-12Avregistrerad ur skeppsregistret.

SPECIFIKATION

Längd14,54 meter
Bredd4,42 meter
Dräktighet18 brt
Lastförmåga?
Maskineri1 st June-Munktell tändkulemotor på 49 hkr, 9 knop
Passagerarkapacitet70
Lastkapacitet0
Namnsignal/IMOSJRY (registrerad 1981)/-
Andra halvan av 1950-talet. Arkiv: Nordiska museet/Foto: Erik Liljeroth

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s