Roma

Fartyget kom minst sagt att bli otursförföljt för sina olika ägare. Under de knappa två decennier fartyget var i drift inträffade en allvarlig kollision, två rejäla strandningar, en förlisning i samband med bärgning, samt slutligen sänkning med ubåtskanon.

Roma, grundstött vid Tofta år 1900. Arkiv: SSHM

Fartyget sjösattes vid ett skotskt varv den 13 oktober 1897 och levererades månaden därpå till Humber Coasting Co i Hull med namnet Humber. I mars 1899 köptes ångaren av Ångfartygsaktiebolaget Gotland för 6.750 pund och döptes om till Roma. Hon hann dock knappt komma i trafik för Gotlandsbolaget innan den första allvarliga incidenten.

Kollision med rederisystern

Den 14 april 1899 kolliderade Roma klockan 00.07 med Polhem på jungfruresan från Stockholm till Visby. Roma fortsatte in till Visby och fick senare gå till varv för reparation. Det var onekligen en dålig start för Roma, och kollisionen skulle leda till rättegång.

Befälhavaren på Polhem, Alfred Snöbohm, hade sin uppfattning klar om att det var Roma som bar ansvar för kollisionen. Sjöförklaringen lämnade han in till Rådhusrätten i Stockholm den 15 april:

Ångaren Polhem, hemmahörande i Visby och förd av undertecknad, avgick från Visby den 12 april 1899 kl. 9 e. m., väl utrustad, fullt bemannad och i sjödugligt skick, medförande post, passagerare och styckegodslast, destinerad till Stockholm på sin ordinarie posttur.

Vinden var västlig med jämn bris och klar luft. Förste styrmannen Daniel Caliesendorff hade första vakten jämte matroserna Nilsson och Hansson. Förste styrmannen Callssendorf fick order vid vaktens mottagande av mig att styra N ½ V och att purra mig kl 1 på morgonen. Styrmannen C. berättar, ”att han kl 11,30 på sin vakt fick sikte på en ångbåtstopplanterna och dess gröna sidolanterna 3 streck om styrbord, varför han fortfarande höll sin kurs enligt ovannämnda order och visade grönt sken emot grönt sken, som skulle föra fartygen klara för varandra. Lanternorna, som redan vid
avgången från Visby blivit uppsatta på behöriga ställen, voro fortfarande klart lysande.

Emellertid närmade sig den andra båten med stor hastighet och slutligen syntes dess röda sidolanterna. Ungefär en halv minut därefter sammanstötte båda fartygen. Så fort som den röda lanternan blev synlig, kommenderades med telegrafen back i maskinen.”

Av braket vid sammanstötningen vaknade undertecknad och rusade upp på däck. Styrman C, sade då, att ångaren Roma, vars lanternor nu syntes akter över, seglat över oss. Strax därefter hördes ångaren Roma blåsa tre korta ljud med sin ångvissla. Jag gick till telegrafen och satte den på stopp samt sade till styrman C. att han skulle se efter på däcket. Därpå sprang jag ned och pejlade förrummet, men det fanns intet vatten, varpå skadorna undersöktes. Det befanns då. att Roma hade träffat Polhem på styrbords bog strax akter om kollisionsskottet samt att skadorna mest var över vattnet, men i källaren under försalongen fanns ett par mindre läckor, varigenom vattnet hördes pipa in. En del saker måste lämpas undan och garneringen sönderhuggas för att täta dessa läckor. Allt detta tog en tid av ungefär en halv timme. Sammanstötningen skedde kl. 12,7 midnatt, och loggen visade 31 dist.

Då jag kom på däck etter läckornas tätande, pejlades ånyo förrummet, men där fanns endast några tums vatten. Ångaren Roma syntes då styra kurs på Visby. Som ångaren Polhem var tät fortsattes resan till Stockholm, men, när jag skulle signalera ”framåt” på telegrafen till maskinen, befanns telegrafen vara sönder, varför talröret sedan måste användas. Ångaren Polhem anlände till Stockholm den 13 april kl 12,30 em med passagerare, besättning, post och gods oskadade.

För den sålunda timade olyckan fritar jag mig och min besättning från allt ansvar och förklarar, att ångaren Roma ensam bär all skuld genom sin kursförändring och genom att styra upp tre streck styrbord från syd till SV t S och på så sätt styra rätt på styrbords slida av ångaren Polhem, vilken hela tiden före sammanstötningen höll sin kurs N ¼ V. Då ångaren Romas stäv är skadad liksom vår styrbords sida, synes därav att ångaren Roma seglat över ångaren Polhem, oaktat deras kurser varit rakt motsatta varandra och ångaren Roma från början varit tre streck om styrbord.

Båda ångfartygen tillhöra samma bolag, och båda är oförsäkrade.

Romas befälhavare hade dock en annan uppfattning. Han dröjde till den 20 april innan hans sjöförklaring inlämnades till Rådhusrätten. Där framgick bland annat; att omkring kl 11 på aftonen hade en ångare observerats, och då dess röda lanterna blev synlig, styrdes styrbord hän. En stund senare syntes endast Polhems röda lanterna och den på toppen. Därefter iakttogs den gröna jämte topplanternan. Polhem fortfor att visa grönt mot Romas röda sken. Då fartygen var nära varandra, lades Romas roder dikt styrbord. Sammanstötningen inträffade kl. 11.59.

För att ej förvilla Polhems befälhavare genom att ömsa sken, beordrades långt före sammanstötningen rorgängaren att hålla Polhems topplanterna i babords fockrigg, enligt Romas befälhavare. Han fritar sig själv och manskapet för del i olyckan och anser att kollisionen tillkommit genom felmanövrering på Polhem.

Åklagare väckte åtal för vårdslöshet både mot styrmannen på Polhem, Calissendortf, och styrmannen på Roma, Sandqvist. Från ett av flera rättegångsreferat kan man läsa:

Kaptenerna Snöbohm på Polhem och Smitterberg på Roma bekräftade uppgifterna i de sjöförklaringar, som de avgivit. Dvs Polhems befäl avsåg skulden ligga hos Romas befäl och Romas åter hos Polhems. Hr Smitterberg markerade att han ansåg Polhem genom felaktig manöver ha vållat olyckan och framhöll att den berättelse styrman Sandqvist avgivit vore mest trolig. Maskinisten Samueisson på Roma vittnade att han ej fått någon order före sammanstötningen. Kokerskan Åkermark på Polhem sade att hon strax efter sammanstötningen hört Calissendorf säga till flera personer i salongen att det var hans fel. Detta bestred Callssendorf. Matrosen Holmström hade hört passagerare på Polhem fråga kapten Snöbohm om orsaken till olyckan, varpå denne skulle ha svarat: ”Styrmannen var inte på däck”. Kapten Snöbohm bestred att han fällt detta yttrande.

Åklagaren pläderade senare under hösten att bägge styrmän skulle hållas ansvariga, men att Calissendoft på Polhem bar den största skulden. I oktober kom utslaget. Calissendoft dömdes att böta 300 kronor och Sandqvist 100 kronor.

Man kan tänka sig att den utdragna rättsprocessen med motstridiga uppgifter och vittnen som talade för och emot de inblandade måste ha inneburit en tråkig stämning hos rederiets personal.

När Roma ändå låg på varv efter kollisionen passade man på att bygga om ångaren för att hon bättre skulle passa in i trafiken. Bland annat höjdes fartygets kommandobrygga och några hytter till passagerare installerades. Den totala notan för kollisionen och ombyggnaden slutade på SEK 30.000 bara för Romas del. Hon sattes åter in i trafik under hösten 1899.

Grundstötning vid Tofta

Den 26 september 1900, på resa Stockholm-Visby i barlast, strandade Roma vid Nyrefsudde utanför Tofta. Gotlands allehanda skickade ut en reporter:

Tidigt i går morse spred sig här i staden ett rykte, att ångfartyget ”Roma”, kapten Edmund Smitterberg, under i nattens våldsamma storm strandat på det farliga Nyref i Tofta. Det sades i samband härmed, att ångaren blivit vrak och att besättningen med nöd bärgats i land. För att på ort och ställe utröna, huru med saken förhöll sig, utreste en av vår redaktions medlemmar i går till strandningsstället, och meddelar han om den timade olyckan följande:

Så fort vår häst förmådde springa skyndade vi i väg till Romas strandningsplats, beredda att vid framkomsten finna ett redlöst vrak bland Nyrefvets särskilt vid västlig och sydvästlig storm mycket farliga undervattensklippor. Men dessbättre hade ryktet denna gång ej talat sant. Omkring 20 minuter från strandningsplatsen, belägen omkring två kabellängder söder om Nyrefvet, träffade vi kapten Smitterberg, som i något ärende varit uppåt land, och med brådskande iver sporde vi om ångarens och besättningens öde.

– Hur står det till ombord, kapten, sporde vi, sedan vi bjudit honom att ta plats i vår vagn.
– Åjo, rätt bra efter omständigheterna.
– Ingen skadad?
– Nej.
– Och fartyget?
– Står som i en slip uppe på en platt häll.
– Alltså icke vrak?
– Nej då. Med denna vind, om den får stå, har ångaren ingen nöd. Den är knappast något läck, och vi hålla den mycket väl läns med egna pumpar.
– Har då icke folket gått i land?
– Nej, vi ha stått ombord i ångaren hela natten.

Vi hade emellertid under vårt samtal hunnit fram till strandningsstället. Där låg Roma, högt uppe ur vattnet med propellern ett par fot ovan vattenytan på rätt köl och förunderligt väl skyddad för den då rådande vinden. Om detaljerna vid olyckans inträffande berättade kapten Smitterberg medan vi så stod där på stranden följande:

Ångaren lämnade klockan ½ 2 i tisdags middag Stockholm för att gå till Burgsvik och lasta spannmål. Vädret var gott hela dagen och natten till onsdagen men på morgonen friskade det i, varför man bestämde sig att söka lä under Västergarnsholm, där ångaren låg hela dagen. Men på kvällen drev den orkanlika stormen ångaren att åter gå till sjön, enär på platsen icke längre fanns något skydd.

Sedan Roma stuckit till havs, tilltog vinden allt mer, så att det till slut blev omöjligt vare sig att hålla upp i vind eller att länsa undan. Sprang så vinden om på nordväst, och då fans ej möjlighet att längre undgå faran. Som en vilje- och kraftlös spån fördes ångaren av vind och strömsättning ned mot revet, och klockan 8:15 e. m. törnade den och blev stående endast några fot från land med fören inåt. Vattnet är förut 2 fot, akterut 3 ½ fot, men omkr. en halv kabellängd om akter finns 18 fots vatten, något som betydligt kommer att underlätta bärgningsarbetet.

– Vi ha gjort allt vad vi kunnat ombord för att undgå katastrofen slutade kapten Smitterberg.
– Och hade ångaren endast varit lastad, hade olyckan aldrig skett. Ty så svår, ja nästan omöjlig att manövrera som ångaren är, när den är tom, lika lätt är den att behärska, då den har last inne.

Medan vi befann oss på strandningsplatsen tilltog emellertid stormen igen vadan kaptenen beslöt att med besättningen lämna ångaren och gå iland. . Den kvinnliga besättningen inhystes hos några fiskare vid Gnisvärd, medan den manliga delen kvarstannade på stranden för att hålla vakt i avbidan på från Stockholm idag på middagen eftertelegraferad bärgningsångares ankomst.

Går nu blott ej vinden om på nordväst, är det goda utsikter för, att Roma skall komma från affären tämligen helskinnad. Naturligt nog har den fått en del bottenskador; dessutom har ett propellerblad blivit avslaget och rodret något skadat. Men detta är dock på det hela taget bagateller, som man icke fäster sig vid inför det glädjande faktum, att fartyget ligger jämförelsevis skyddat och att dess kapten och besättning, ungt och hurtigt och duktigt folk alltsammans, undgått en kvalfull död i vågorna.

Roma betraktades efter en tid som totalt vrak, men då man på våren ändå började undersöka möjligheterna till bärgning beslutades att ett försök skulle göras. Den 28 april 1901 kunde så ångaren tas flott och föras in till Visby hamn där dykarundersökning skedde. Skadorna visade sig då vara svåra och Roma bogserades vidare av Poseidon till Oskarshamns Varv som mot en ersättning av SEK 22.500 reparerade skadorna. Den totala notan för bärgningen och reparationen uppgick till SEK 60.053:34.

Fartyget var färdigt i slutet av juni men sattes i trafik först den 1 september. Efter ytterligare drygt tre års Gotlandstrafik såldes dock Roma till Stockholm. Namnet behölls.

Nya haverier efter försäljning

Den 15 oktober 1907 grundstötte Roma klockan 13.30 syd Agö på resa från Gefle till Iggesund. Den 18 oktober gick Roma till botten på ett djup av 22 fot under ett misslyckat bärgningsförsök.

Roma i samband med bärgningen. Arkiv: SSHM

Svenska Dagbladet rapporterade den 22 oktober:

Den strax söder om om Agö fyrplats i torsdags under stark tjocka grundstötta Stockholmsångaren Roma har under bärgningsarbetet sjunkit.

Roma var så högt uppkörd på grundet, att den nästan stod på det torra. Fartyget var något läck, och vattnet stod omkring en fot i rummen. Neptunbolagets ångare Belos och Dittja hade till på fredagsmiddagen lossat allt gods och allt löst, som fanns ombord, så att Roma stod nästan tom på grundet. Dyningen var stark, och på förmiddagen uppstod stark blåst. Begagnande sig härav sökte bärgningsbåtarna draga Roma av grundet och lyckades även.

Men härvid kom läckan under vattnet, fartyget blev mer och mer vattenfyllt, och då bärgningsbåtarna ej på grund av sjögången kunde komma intill och pumpa, sjönk det inom kort. Fartyget står nu på omkring 3 famnars vatten, och Neptunbolaget anser, att det kan bärgas. Hade Roma däremot stått kvar på grundet, skulle den otvivelaktigt blivit sönderslagen.

Den 2 november kunde Roma lyftas och fördes av Belos och Dittja in till Modermagen på Ågön. Roma låg då helt liggandes på styrbordssidan med master och skorsten parallella med vattenytan. Efter länspumpning och upprättning fördes ångaren till varv för reparation, varefter hon såldes till A F Wiking, Djursholm.

Såld till Marocko

Roma såldes 1913 till svenske vicekonsuln i Tanger, Emilio Dahl. Avsikten med förvärvet var att använda Roma för att frakta varor för Dahls egen räkning längs med den marockanska kusten. Hamnarna var fortfarande små och dåliga, och ett fartyg av Romas ringa storlek ansågs vara lämpligt för denna trafik. Större fartyg kom nämligen inte in i hamnarna och tvingades lasta med hjälp av mindre pråmar – ett förfarande som kunde ta veckor eller månader vid sämre väder.

Roma övertogs av Dahl och hans Rederi AB Casablanca på Finnboda varv varefter hon avgick ner mot Marocko, under svensk flagg, med bibehållet namn och under befäl av A. Kähr.

Sänkt med ubåtskanon

Emilio Dahl sålde Roma efter ett par år till Matias Murto i Gibraltar och ångaren döptes om till Ypres. Den 31 juli 1917 sänktes dock Ypres klockan 12:45 med kanoneld av den tyska ubåten U39 väster om den spanska udden Cabo Roche. Britternas rapport om sänkningen finns fortfarande bevarad med detaljer om händelseförloppet.

Utdrag ur brittiska Amiralitetets rapport

Efter en första skottsalva om fem skott övergav besättningen Ypres, varefter ytterligare fem skott från ubåtskanonen slutligen sänkte fartyget. Ypres var på resa Cadiz – Gibraltar med 280 ton styckegods och besättningen på 13 man, under befäl av kapten Silva, räddades av den spanska torpedbåten nr 6. En besättningsman skadades. I rapporten berättas lakoniskt om Ypres besättning:

Crew behaved well

U39 tillhörde Mittelmeerdivision U-Boothalbflottille Pola och stod under befäl av Walter Forstmann som var en av första världskrigets mest framgångsrika ubåtskaptener.

Ypres baneman, Walter Forstmann
Ubåter U38 som var systerfartyg till U39.

KRONOLOGI

1897-10-13
Sjösatt. Levererades i november till Humber Coasting Co, Hull, Storbritannien som Humber.
1899-03-20Såld till Ångfartygs AB Gotland, Visby för GBP 6.750. Omdöpt till Roma.
1905-03-17Såld till Karl A. Malmberg, Stockholm för SEK 61.500.
1908Såld till A F Wiking, Djursholm, Stockholm efter utförd reparation. Registrerad på Ångfartygs AB Roma.
1913-02Såld till Rederi AB Casablanca, Stockholm.
1915-03Såld till Matias Murto, Gibraltar. Omdöpt till Ypres.
1917-07-31Sänkt av tyska u-båten U39 utanför Cabo Roche, Spanien. Besättningen räddades.

SPECIFIKATION

Längd39,35 meter
Bredd6,75 meter
Dräktighet296 brt
Lastförmåga202 ton
Maskineri1 st 2-cyl compoundångmaskin, 140 ihk
Passagerarkapacitet?
Lastkapacitet
Namnsignal/IMOJKML/-
Ritning på s/s Humber, senare Roma.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s