Det kom att dröja till 1913 innan ett “systerfartyg” till s/s Hansa levererades till Gotlandsbolaget. En av anledningarna var den konkurrens ifrån nybildade Wisborgsbolaget som Gotlandsbolaget hade att förhålla sig till fram till 1907 då uppstickaren slutligen gav upp. Bergsunds mekaniska verkstad i Stockholm kontrakterades för att bygga Vineta, och fartyget blev påkostat. Den totala kostnaden uppgick till cirka 420.000 kronor.
“Sveriges mest eleganta passagerarebåt”
Kalmartidningen skrev om fartygets första anlöp i staden:
Gotlandsbolagets ångare med detta namn gästade i onsdags för första gången Kalmar och då den, med skäl anses som Sveriges mest eleganta passagerarebåt, kan det, törhända, intressera, att höra något närmare om densamma. […]
Ångaren mäter 719 tons och maskinen utvecklar vid 13 knops fart 1240 hkr. Längden är 181 fot, bredden 28 ½ fot samt mallat djup 14 fot. Fartyget är byggt för vinterfart med särskilda isförstärkningar och stäven konstruerad för isbrytning. Maskinen är av trippelexpansionssystem och pannorna två till antalet. För den elektriska belysningen som överallt införts, finns två dynamor på resp. 20 och 5 hkr.
Utom hytter för befäl och besättning, kök, penteri, expeditionshytter m. m. finnes matsalong, rymmande 40-50 personer, konversationssalong och röksalong på stormdäcket samt aktersalong och försalong på huvuddäcket. Vid aktersalongen finns 18 dubbelhytter och 4 enkelhytter, de senare försedda med engelska järnsängar. Dessutom lämnar akterrundelen plats för 8 och försalongen likaledes för 8 personer samt en II klass hytt förut för 3 passagerare.
All övrig inredning är i stil med det övriga, fullt förstklassig och up to date, liksom även säkerhetsanordningarna i alla avseenden. I synnerhet gediget och präktigt verkar det överflöd på ädla träslag, som kommit till användning överallt, där så kunnat ske.
»Vineta» är byggd på Bergsunds Mek. Verkstad och utgör en heder för svensk skeppsbyggarekonst. För närvarande förs »Vineta», under ordinarie befälhavarens sjukdom, af en gammal bekant trädare på Kalmar, kapten Herman Gardsten på »Thjelvar».
Man kan ju tycka att valet av namn på fartyget var en aning udda. Vineta var enligt sägnen en stad på ön Wollin utanför dagens Polen, som förstördes av fiender och sjönk i Östersjöns vågor på 1000- eller 1100-talet. I Gotlandsbolagets pamflett i samband med leveransen ägnar rederiet en längre beskrivning av denna sägen, och man skriver bland annat att Vinetas förmögna köpmän flydde till Visby när Vineta rämnade. “I sådana fall skulle Vinetas rika flyktingar ha grundlagt den Visbys maktställning, som under Hansans dagar nådde sin höjdpunkt”, proklamerade författaren högtidligt.
Första säsongen för Vineta var framgångsrik. I årsberättelsen redogjorde Gotlandsbolaget detaljerat för hennes turer:
De reguljära turerna började med resan härifrån till Stockholm den 1 juni. Under förra hälften av denna månad trafikerades linjen Visby – Stockholm, men under senare hälften av månaden, likasom under juli och augusti, linjen Visby – Nynäshamn, detta senare med sex dubbelturer i veckan. Under september månad utgjordes 2 veckoturer på Nynäshamn och 1 på Stockholm, varmed fortsattes ända till den 15 november. Därefter gjorde båten en resa från Slite till Stockholm och åter hit.
Sedan utgjordes 2 resor fram och åter på Norrköping och 1 på Kalmar, varefter turerna avslutades med resan från Visby den 29 november till Stockholm, varefter fartyget blivit vid Finnboda varf vinterförlagt.
Antalet enkla resor har varit 214, varav 39 på Stockholm, 169 på Nynäs, 4 på Norrköping och 2 på Kalmar.
Strax upplagd
Vineta blev inte långvarig i Gotlandstrafiken. Första världskriget bröt ut redan året efter leveransen och rederiet redogjorde för sina åtgärder i verksamhetsberättelsen:
… styrelsen hade till särdeles förmånligt pris inköpt ett parti stenkol, varav 4,000 ton ännu skulle levereras. I och med krigsutbrottet den 2 augusti ändrades dock detta förhållande helt och hållet. Turisttrafiken avstannade alldeles och, sedan den första rusningen efter varor under augusti månad var över, nedgick även godstransporterna högst betydligt. […]
Det uppgjorda stenkolskontraktet blev av säljaren annullerat, och bolaget har därefter nödgats göra stenkolsuppköp till ständigt stegrade priser, varjämte båtarna under en tid måste kola i fastlandshamnar. Vidare har det genom minfaran framkallade tvånget att krigsförsäkra såväl fartyg som besättningar i en ansenlig grad ökat bolagets utgifter.
Under tiden augusti – december utgjorde bolagets inkomst av fraktgods i runda tal 27.000 kronor mindre än under samma tid år 1913, under det att minskningen i inkomster av passagerare för samma tid uppgick till 33.000 kronor.
Genom att redan i början av augusti upplägga ångfartygen »Vineta» och »Thjelvar» och i stället insätta det i driftkostnader billigare ångfartyget » Klintehamn» gjorde styrelsen vad den kunde för att minska bolagets förlust. Då likväl de upplagda båtarnas befäl givetvis icke kan avskedas samt försäkringspremier, om ock något billigare än under fart, löpa även under stillaliggande, är det naturligt, att dessa båtar ändock draga en hel del kostnader.
Vineta förblev upplagd i Stockholm ända till 1916 då hon såldes till Sveabolaget. Gotlandsbolaget hade försökt sälja den nästintill nybyggda ångaren både inom och utom riket utan framgång. När Sveabolaget gav ett bud på 415.000 kronor ansåg styrelsen att man fick acceptera budet då “ångarens anskaffningskostnad därigenom ungefärligen blev betäckt”.
Vineta förlängdes av Sveabolaget på Finnboda varv med nära sex meter för att få bättre lastkapacitet, men fick behålla sitt namn. Sveabolagets ursprungliga plan var att sätta in Vineta på linjen Stockholm-Riga, men hon hamnade istället i trafiken på Finland.
Undsättningsexpeditioner till Finland
Efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 hade Finland strax före jul samma år utropat sin självständighet. I slutet av januari 1918 utbröt ett inbördeskrig i Finland mellan de “röda”, som utgjordes av socialdemokraterna, och de “vita”, som leddes av den konservativa senaten. De röda erhöll visst stöd från den bolsjevikiska regimen i Ryssland, medan de vita fick stöd från Tyskland och i begränsad utsträckning från Sverige.
I syfte att evakuera svenskar från krigets Finland, samt för att understödja med förnödenheter, anordnade svenska staten flera expeditioner med inhyrda handelsfartyg, bland andra Sveabolagets Vineta.
Från sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition meddelas, att en expedition under befäl av kommendörkapten friherre L. Åkerhielm och bestående av kanonbåten ”Svensksund”, Stockholms stads stora isbrytare samt Sveabolagets ångare ”Heimdall” och ”Vineta” i afton kommer att avgå till Finland för att avhämta svenska undersåtar, som önskar återvända till Sverige. I mån av utrymme komma även danska och norska undersåtar tillåtas att medfölja.
Trots assistans av Stockholms då nya stadsisbrytare fastnade Vineta i isen, sprang läck och sjönk. Ombord fanns mängder av förnödenheter och medicin som skulle till Finland från Svenska Röda korset. När man förstod att hon skulle sjunka gick besättning och passagerare av på isen, försåg sig med filtar ur förråden och promenerade bort till isbrytaren.
Enligt telegram från kommendörkapten Åkerhielm mötte Finlandsexpeditionen svår is sydväst om Mäntyluoto. Isen var av så svår beskaffenhet, att ”Vineta” upprepade gånger igår kväll måste hjälpas loss av ”Isbrytaren”, och slutligen blev pressningen så svår, att ”Isbrytaren” flera gånger förgäves sökte få fartyget loss. ”Vineta” blev till följd av trycket läck, så att dess besättning och passagerare jämte en del effekter måste tagas ombord på ”Isbrytaren”. Då ”Isbrytaren” backade från ”Vineta” blev den fastsittande i isen. Vid undersökning tidigt i morse befanns ”Vinetas” akter, […] och maskinrum vattenfyllda varför friherre Åkerhielm ansåg fartyget förlorat, ehuru det då ännu var flytande. ”Isbrytaren” och ”Hemidall” voro utom fara. Bärgningen av inventarierna från ”Vineta” fortfor, då telegrammet kl 9.45 i morse avsändes. Senare telegraferades, att ”Vineta” sjönk kl. 10.20 i förmiddags.
Sjöförklaringen
Befälhavaren, John Abrahamsén, lämnade bland annat följande redogörelse vid sjöförklaringen några veckor efter haveriet:
Vid isbrytarens ankomst för att losstaga s/s Vineta var isen redan så hoppressad att trots timslånga försök isbrytaren ej lyckades att forcera densamma.
Kl 11 30 kom isen helt plötsligt åter i våldsam rörelse varvid fartygets slagsida betydligt ökades och ett starkt brakande förmärktes i fartyget akterut och pressades s/s Vineta av
isen ett tiotal meter närmare isbrytaren. Genom denna oförväntade ispressning och därigenom uppståndna svåra slagsida rusade passagerare och besättning på däck. Vid företagen pejling av rummen utröntes att läcka uppstått i akterrummet.I den situation fartyget då befann sig ansågs lämpligast att alla passagerare och fruntimren gingo över till isbrytaren medtagande resgodset.
Som fartyget vid gryningen fortfarande höll sig flytande, uppburet av de omgivande ismassorna, beslöts att med hjälp av såväl passagerare som manskap från bägge fartygen att söka rädda så mycket som möjligt av inventarier och proviant. Vid ankomsten ombord befanns aktersalongen och maskinrummet vattenfyllda, varför inget kunde bärgas därifrån, utan räddades inventarier och proviant från matsalong och däck.
Då vattnet ökades och började tränga upp på mellandäck, och isen pressades in på fartygets akterdäck måste bärgningen upphöra för att tillvarataga det som bragts ned på isen. Klockan var då vid niotiden på morgonen den 26 februari och klockan 10:20 fm sjönk s/s Vineta med akterskeppet först i djupet.
På grund av ovanstående fritager jag mig, min besättning och mitt rederi från allt ansvar.
Ombord på Vineta fanns för övrigt en magnifik oljemålning av Jacob Hägg som visar Vinetas borgare (enligt sägnen beskriven ovan) som ankommer i flera olika skepp till Visby. Tavlan räddades av kaptenens son i samband med att Vineta förliste.
Ett dyk på vraket 2003
Nedan följer en text, fritt översatt, från den finska dyktidningen Sukeltaja:
Vraket av Vineta var som en roddbåt, fylld med diverse vrakgods. Skrovet var intakt, men nästan hela överbyggnaden hade kollapsat ner i innandömet.
Sikten vid vraket var ungefär en meter. Vi började vid fören och simmade akterut. Plötsligt efter all vass bordläggning och reling var vi framme vid slutpunkten. Vi simmade omkring utanför vraket och en vackert rundad akterstäv, med ventiler och skylight. Sikten hade nu ökat till två meter.
Rodret var nedsjunket i dyn bland några stenar och vi fortsatte mot fartygets bog. Vi stannade till vid det kollapsade däcket och såg rester från maskinrummet med en vacker cylinder bland glasskärvor. Därefter fortsatte vi förut och kom snart fram till förliga strukturer. Ankarspelet består och delar av manskapets skans kunde ses. Vi rörde oss runt bogen och kunde betrakta fantastiska träskulpturer.
Omkring trettio minuters bottentid närmade sig sitt slut och vi skyndade mot uppstigningslinan. Vi påbörjade uppstigningen och bytte till Nitrox vid 28 meter. Vi dekomprimerade bekvämt och såg maneter innan vi steg upp. Under det framgångsrika dyket hade vi sett massvis av nya intressanta föremål på vraket.
Kronologi
| 1913-05-28 | Ankom Visby för första gången efter leverans med namnet Vineta till Ångfartygs AB Gotland, Visby. |
| 1916-04-20 | Såld till Stockholms Rederiaktiebolag Svea, Stockholm för SEK 415.000. |
| 1918-02-26 | Sjönk på 27 meters djup efter isskruvning utanför Mäntyluoto, Finland. |
Specifikation
| Längd | 51,42 meter |
| Bredd | 8,52 meter |
| Dräktighet | 719 brt |
| Lastförmåga | 356 ton |
| Maskineri | 1 st 3-cyl compoundångmaskin, 1033 ihk, 14 knop |
| Passagerarkapacitet | 59 i I- och II-klass, okänt antal däckspassagerare |
| Lastkapacitet | 0 personbilar |
| Namnsignal/IMO | JTCM/- |