Gotlandia (1)

År 1959 fick Gotlandsbolaget konkurrens av smålandsrederiet Rederi AB Nordö. Det som började i liten omfattning med sommartrafik mellan Öland och Gotland utvecklades på bara några år till ett allvarligt hot mot anrika Gotlandsbolagets överlevnad. Konkurrensen pågick fram till 1967, då Gotlandsbolaget i en uppgörelse, där Handelsbanken var högst delaktig, köpte Nordös dotterbolag Rederi AB Pool och dess färja M/S Gotlandia.

Gotlandia i Oskarshamn. Foto: Nils Samuelsson

Byggd för Ö-linjen

1962 levererades den första nybyggda passagerarfärjan, m/s Gotlänningen, till Nordö för att sättas in i Gotlandstrafiken. Ett par år senare beställdes ytterligare två passagerarfärjor, nu vid varvet i Langesund i yttre delen av Oslofjorden. Nordö öppnade i samband med leveransen av dessa systerfartyg, som kom att döpas till Ölänningen respektive Gotlandia, också upp en ny linjen mellan Södertälje och Kappelshamn. Nordö hade nu utökat sin trafik på Gotland till en omfattning liknande Gotlandsbolagets.

Gotlandia i Ö-linjens färger. Okänd fotograf.

Svenska Dagbladets beskrivning av Gotlandia framgår nedan:

Gotlandsbåtarna går i skytteltrafik praktiskt taget dygnet runt mellan fastlandet och rosornas ö. Sommarens turistström till Gotland lär också slå alla tidigare rekord. På lördagen utökades båtbeståndet. Rederi AB Nordö satte då in sin andra nya bilfärja på kort tid i trafik. Det var m/s Gotlandia – levererad i dagarna av Langesunds varv i Norge – som gjorde sin premiärtur på sträckan Oskarshamn – Grankullavik – Klintehamn.

Färjans kapacitet är avsevärd: c:a 800 personer och c:a 140 personbilar. Fart: 17 knop. Gotlandia är systerfartyg till Ölänningen, som sedan drygt en månad tillbaka trafikerar sträckan Södertälje _- Kappelshamn. I den tekniska utrustningen ingår bl. a. dubbla radaranläggningar.

I övrigt: sovhytter, vilsalong med flygplansfåtöljer, matsal för 150 gäster, sittsalar, cafeteria. stora soldäck och skötrum för spädbarn. Skybar som är belägen högre än t. o. m. kommandobryggan. Lektant och filmförevisning för småbarnen. Färjan klarar sträckan Oskarshamn – Grankullavik – Klintehamn på 3,5 timmar.

En tur med Gotlandia 1966

Nils Nordenbrink har intervjuat många personer med kopplingar till Nordö, samt samlat in ett omfattande material om trafiken. 2010 slutförde Nils ett manuskript med titeln ”Ö-linjen – Rederi AB Nordö samt Ölands och Gotlands moderna trafikhistoria”. Den mycket intressanta och detaljerade skriften går att låna på Sjöhistoriska museets bibliotek i Stockholm.

Nedan följer ett kort utdrag ur manuskriptet, där en resa från Gotland till fastlandet beskrivs. 1966 är Gotlandias sista sommar i Ö-linjens trafik:

Vi är i mitten av augusti. Sommartidtabellen gäller ända fram till den 25/8 – skolornas sommarlov var längre förr. I Klintehamn ligger Gotlandia i läget med aktern när vi anländer på kvällen. Klockan är 19.00 och det har redan börjat skymma så smått – det är ingen sommartid så kvällarna är ”1 timme kortare” jämfört med idag. Vi kör ombord bilen. Det finns ingen incheckning på kajen, man löser i stället biljetten ombord och lämnar den när man kör av.

På bildäcket finns redan några tiotal personbilar och några långtradare. Det nedhissningsbara andra bildäcket behöver således inte användas. Vi går upp från bildäcket via trappan på babordssidan. Det finns ingen hiss förutom varuhissen. Vi kommer upp i hallen midskepps där det finns bagagehyllor till höger och toaletterna till vänster. Vi går åt höger till TV-salongen. 1966 fanns det bara en TV-kanal så det var inga problem med valet. I TV-salongen som gick tvärs hela båten var det sittgrupper med stålrörsfåtöljer med färgglad galonklädsel, högsta mode i mitten på 60-talet. Midskepps akteröver hittar vi dels kiosken, dels informationen där man också köpte biljetten.

Biljetten var enkel men rationell, ungefär som ett konsumkvitto fast större, utskriven av en biljetteringsmaskin snarlik en kassaapparat. Ö-linjen hade samma taxeprinciper som SJ hade. Man kunde lösa tur- och returbiljetter och man fick familjerabatt.

Akteröver från TV-salongen hittar vi på babordssidan lekrummet. Detta var en nyhet i Gotlandstrafiken. Bollhavet var inte uppfunnet på den här tiden men tecknad film visades. Men det var före videoåldern, riktig smalfilm i kassetter visades. På styrbordssidan akteröver hade vi vilsalongen. Ja, det var faktiskt riktiga flygplansfåtöljer, breda vräkiga saker med mörkröd klädsel. Längst akterut var det utgångar, både från vilsalongen och från lekrummet, ut till poopen.

I besättningen ombord finns det två nya befattningar: Värdinnan och Lillvärdinnan. Värdinnan är huvudansvarig för kontakterna med passagerama ombord och säljer biljettema. Lillvärdinnan hittar man oftast i lekrummet.

Skybaren byggdes omkring år 1970 om till sittsalong med plats för 50 passagerare.

Två trappor upp från hallen midskepps kommer man till skybaren. Den är inredd i en attrappskorsten och är möblerad med svarta möbler i skinnimitation enligt senaste 60-talsmodet. Vid en bardisk kunde man i högsäsongen köpa läsk och kaffe – starkare varor än pilsner var inte att tänka på i svensk inrikestrafik vid den här tiden. Skybar var högsta färjemode dessa år. Tyvärr var utsikten från skybaren mindre bra eftersom livbåtarna skymde. Men på det lilla soldäcket ovanpå skybaren var utsikten bättre.

Åter till huvuddäcket. Vi går föröver längs gången som är på babordssidan till cafeterian längst föröver. I gången hittar vi bardisken där vi köper vår mat. Grillkorv med pommes frites var högsta mode – detta var långt innan pizzan och salladen. Bordsservering var något föråldrat, självservice skulle det vara. Cafeterian var möblerad i ungefär samma stil som TV-salongen. På styrbordssidan ligger köket och mässarna.

Nu är klockan 19.30 och det är avgång. Vi går tillbaka till hallen midskepps och tar trappan upp för att gå ut på båtdäcket. Akteröver är det fasta bänkar i färgglad plast. Gotlandia går raskt ut ur farleden från Klintehamn och vi kan urskilja Lilla och Stora Karlsö i skymningen på babordssidan. Vi går föröver, passerar den ena skorstenen. Det är en lucka i skorstenen med lejdare ner till maskinrummet. Vi erinrar oss att på systerfartyget Ölänningen, där allting är ”vildare” än på Gotlandias lugna trad till Småland, hände det en gång att en passagerare kom nerklättrandes genom skorstenen till maskinrummet på lejdaren och påstod att han skulle till bildäck, antagligen en ”galen stockholmare”. Det var ju sådana som åkte från Södertälje…

Bryggan med styrman Gunnar Hammerin i mitten av 1970-talet. Foto: Göran Andersson

Vi kommer fram till den öppna bryggvingen och knackar på in till bryggan. Härinne har överstyrman vakten. Klockan är 20.30. På styrbordssidan ser vi Gotlänningen passera på väg från Grankullavik till Visby. Det är onsdag kväll vilket betyder att Gotlänningen har gjort en andra tur till Öland i stället för Oxelösundsturen. Det har blåst tidigare och det går ganska hög sjö. Vi ser i kikaren att Gotlänningen rullar ganska mycket – hon har antagligen inte mycket last. Sommaren är ju på upphällningen och den här andra Ölandsturen har inte varit särskilt väl bokad. Men på Gotlandia märker vi inte så mycket av sjögången. Överstyrman anropar Gotlänningen över den interna kommunikationsradion. Ö-linjen har en och samma UKV-frekvens för alla båtar och hamnar.

Efter kl 21.30 är vi framme utanför Ölands norra udde. Det är dags att sätta om kursen ner mot Oskarshamn. Fram till nu har autopiloten, det största tekniska underverket på bryggan, varit inställd på exakt västlig kurs. I kikaren ser vi Fimpen, dvs RG:s Polhem, hålla på att ta sig in till Grankullavik. Hon kommer från Visby och skall enligt turlistan mellanlanda på Öland på hennes väg till Oskarshamn. Nej – Fimpen vänder! Ja, det är inte lätt att ta sig in i den smala rännan till Grankullavik i dåligt väder. Det är första året som RG trafikerar Öland. Vi funderar över hur mycket detta anlöp kan vara värt för RG. Vår trafikchef är inte speciellt nöjd med trafiken på Grankullavik, RG lär inte ha det bättre.

Neråt Smålandskusten möter vi tjocka. Vi har Fimpen långt bakom oss nu. Furön passeras. Farleden in till Oskarshamn hade alldeles nyligen fått de nya ensfyrarna på Tillingeö. Innan dess var stödet dåligt för att ta sig in i mörker. Men vi måste ändå efter Furön tända strålkastaren och leta rätt på alla prickar för att se att vi kommer rätt.

Nu är vi strax inne i Oskarshamn. Vi passerar Kopparverket och nu är det rejält tjockt. Ovädersuddens lilla fyr syns nätt och jämnt. Styrman anropar ”Adam” över UKV:n, dvs Oskarshamnskontoret. ”Kan ni ställa en bil på klaffen med helljuset på så vi hittar sista biten“?“ Vi smyger förbi RG:s kajplats. Det står några bilar på kajen och väntar på Fimpen. Och det lyser i plåtskjulet där Lennart Hellqvist, RG:s chef i Oskarshamn huserar. RG har denna sommar för första gången två turer per dygn till Oskarshamn. Gotland går klockan 12.00 och Fimpen skall gå kl 24.00. Nytt för dom, RG har aldrig tidigare haft natturer på Oskarshamn.

De 17 hytterna som låg under bildäck hade totalt 64 bäddar.

Klockan är 23.50 – vi är en halvtimma sena. Bogporten höjs och vi kör in i läget. Snart är alla bilarna lossade. Ett gäng släpvagnar med tomma konservburkar på väg till Klintebys konservfabrik körs ombord med den blåmålade epatraktorn. Några personer kommer springande bortifrån RG:s uppställningsplats. ”Skall den här färjan gå i natt? Vi är bokade på Polhem men den är försenad och de säger att den inte skall gå förrän i morgon bitti på grund av dimman”. Med illa dold stolthet svarar vi ”Javisst, vi går om tio minuter, så fort vi har lastat. Det är bara att komma över och köra ombord!”

Övertagen av Gotlandsbolaget

Eric D Nilsson har berättat att han 1962 blev ombedd att omdana Gotlandsbolaget till ett modernt färjerederi eftersom Nordö höll på att konkurrera ut Gotlandsbolaget. Han fick i uppdrag att beställa två bil- och passagerarfärjor, vilka levererades 1964 med namnen Visby och Gotland.

Eftersom konkurrensen mellan Gotlandsbolaget och Nordö nu var stenhård grep Handelsbanken in. Man hade nämligen bägge rederier som kunder, och man uppmanade dem att komma överens om en lösning – annars skulle lånen dras in. Enligt Eric D var båda rederier ekonomiskt illa ute och Gotlandsbolaget var belånat ”upp över skorstensröken” och konkursmässigt. Handelsbanken skickade ner en direktör Odenfelt som skulle leda överläggningarna mellan rederierna, och hans slutsats var att det ena rederiet skulle förvärva det andra. Nordös bud på Gotlandsbolaget var högst, men eftersom man inte fick de mindre ägarna med sig så kunde man inte nå de 90% av rösterna som krävdes för att godkänna försäljningen. Således blev det istället Gotlandsbolaget som fick köpa Nordös Gotlandstrafik, med hjälp av finansiering från Handelsbanken och ett lån från Nordö. Några av styrelseledamöterna i Gotlandsbolaget gick till och med i personlig borgen för lånen.

Gotlandia. Foto: Hans Hemlin/Gotlandsbolaget

Svenska Dagbladet, tisdagen den 4 april 1967:

Affären mellan Gotlandsbolaget och Rederi AB Nordö har efter segslitna förhandlingar slutförts. Resultatet blev, att Gotlandsbolaget nu ensamt kommer att sköta trafiken mellan Gotland och fastlandet. I affären ingår bl. a. övertagande av en ny färja och samtliga aktier i Rederi AB Pool.

Förhandlingarna mellan de båda rederierna har förts i etapper. Olika alternativ har diskuterats – bl. a. fusion – men parterna har inte förrän nu kunnat enas om villkoren. Förhandlingsomgången som resulterade inleddes den 13 mars och i torsdags i förra veckan var man framme vid målet, uppger direktör Sven Axelsson i Gotlandsbolaget för SvD. Affären blev dock inte offentlig förrän på måndagen. då respektive styrelser underställdes frågan.

Några summor har inte offentliggjorts. Transaktionen som genomförts under förmedling av Svenska Handelsbanken är dock av mångmiljonomfång. I affären ingår bl. a. köp av bil-passagerarfärjan Gotlandia, som levererades från Langesund i Norge och sattes i trafik så sent som 1965. Vidare har Gotlandsbolaget bundit sig för att chartra Nordös färja Ölänningen.

Priset blev högt. 16,5 miljoner kostade kalaset, och till detta kom hyran för chartern av Ölänningen med 6.200 kronor per dygn under två år. (Denna charter kom senare att förlängas då hollandsbygget Visby såldes). Nordö-affären tillsammans med 1970-talets nybyggen innebar att Gotlandsbolagets vinster blev små under många år framöver.

Gotlandia angör Visby hamn i slutet av 1960-talet

Till Grekland

Gotlandia kom att göra god tjänst för Gotlandsbolaget även under större delen av 1970-talet. Sommaren 1978 chartrades hon ut till Viking Line för att ersätta färjan Viking 2 som brunnit i Mariehamn, och i slutet av året såldes hon till Grekland. Skeppsredaren Nicolas Nomicos från Santorini köpte Gotlandia, döpte om henne till Skopelos och satte henne i trafik på öarna i Northern Sporades, nordost om Athen.

Skopelos 1999. Arkiv: shipfriends.gr

Skopelos kom att bli en uppskattad färja i den grekiska övärlden och gick kvar fram till millenieskiftet då hon ströks ut det grekiska skeppsregistret på grund av att hon uppnått 35 års ålder. Efter en tids upplag i Volos såldes hon och flaggades ut till Saint Vincent och Grenadinerna. Under det nya namnet Mambro sattes hon i fart på Italien. Mambro döptes snart om till Alkyon, och belades med kvarstad vid flera tillfällen på grund av säkerhetsbrister.

Maffiaskeppet

Under vårvintern 2003 gjorde finanspolisen ett tillslag mot en resebyrå i Brindisi på italienska sydostkusten. Egendom till ett värde av flera miljarder lire beslagtogs, inklusive färjan Alkyon. Åklagaren hävdade att resebyrån i själva verket ägdes av kriminella i syfte att tvätta pengar.

Härvan började nystas upp när smugglaren Damiano Prudentino kunde gripas och knytas till bland annat företaget South Line och dess fartyg Alkyon. Även hans söner John, Massimo och David och ytterligare en handfull personer var delaktiga i den kriminella verksamhet som omfattade smuggling av bland annat cigaretter.

Alkyon hade fram till sommaren 2002 gått i trafik från Brindisi, och bakom företagen Ocean Maritime i Brindisi, Oakley Shipping Ltd i London och South Lines Ship Management i Pireus doldes i själva verket tillgångar kopplade till den kriminella verksamheten under Prudentinos ledning. Alkyon låg vid tillslaget mot resebyrån dock upplagt utanför Pireus där hon skulle komma att bli kvar under många år framöver.

Alkyon 2014, efter mer än tio års upplag i Keratsini utanför Pireus. Arkiv: shipfriends.gr

Grekiska myndigheter beslagtog det förfallna fartyget under 2013 varefter det bjöds ut på auktion vid ett flertal tillfällen. I september 2014 uppgick utropspriset till 110.000 euro. I april 2015 hade priset sänkts till 85.000 euro, och i juni till 60.000 euro. Buden uteblev, och i december 2015 hade priset åter sänkts, nu till 50.000 euro. Utan resultat.

Alkyon bogseras till Aliaga för skrotning.

Först i slutet av 2018 gav grekiska myndigheter Spanopoulos Group rättighet att bärga fartyget för återvinning, utan kostnad för staten. Vid årsskiftet pågick arbete för att göra fartyget – som nu legat upplagt i sexton år – sjödugligt för bogsering över Egeiska havet till Aliaga i Turkiet där skärbrännarna väntade.

Alkyon på skrotvarvet i Aliaga. Foto: Selim San,

KRONOLOGI

1965-07-16Levererad som Gotlandia till Rederi AB Pool, Oskarshamn.
1967-03Rederi AB Pool övertaget av Rederi AB Gotland för SEK 13.500.000.
1967-10-06Charter till Ostkustens örlogsbas. Återlämnad den 11 oktober.
1978-05-17Charter till Rederi AB Sally för SEK 27.500/dygn. I trafik för Viking Lines som Viking 2. Återlämnad den 28 augusti och omdöpt till Gotlandia.
1978-12Såld till Nicolas L Nomicos, Pireus för USD 2.150.000. Registrerad på North Sporades Shipping Company Ltd som Skopelos.
2001-05Såld till Western Pacific Transport, Kingstown och omdöpt till Mambro.
2001Såld till Oakley Shipping och South Lines Shipmanagement. Omdöpt Alkyon med hemort La Paz.
2003-02Upplagd i Keratsini utanför Pireus.
2018-11-12Grekiska Ministry of Shipping and Island Policy beslutar att Alkyon ska överlåtas till Spanopoulos Group för bärgning och bortforsling.
2019-02-22Anlände Aliaga under bogsering av Christos XXII för skrotning.

SPECIFIKATION

Längd71,00 meter
Bredd14,58 meter
Dräktighet1413 brt
Lastförmåga381 dwt
Maskineri2 st 8-cyl MWM TbRHS 345 AU, 3581 kW, 15,5 knop
Passagerarkapacitet649
Lastkapacitet125 personbilar eller 14 långtradare + 5 personbilar
Namnsignal/IMOSGLK/6510253
I Oskarshamn den 17 juli 1965, strax före kl 15. Gotlandia har precis anlänt från Langesund. Foto: Melchiors/Vykort

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s