Visby (2)

Ångfartygen Visby och Drotten byggdes båda i Oskarshamn under 1920-talet och utgjorde under flera decennier stommen i Gotlandstrafiken. Genom världskrig och hårda isvintrar säkrade dom försörjningen av varor och passagerarnas överfarter till och från Gotland. När Visby såldes efter nära fyrtio års trafik på Gotland blev hon Stenarederiernas första egna fartyg.

Visby under byggnad i Oskarshamn.

Efterlängtat nybygge

Förvisso hade s/s Vineta levererats 1913, men första världskrigets vedermödor innebar att ångaren sålts redan efter några år, och i början av 1920-talet var Hansa Gotlandsbolagets modernaste ångare – trots att hon redan var över tjugo år gammal. Utöver Hansa var det ångarna Gotland, Thjelvar, Klintehamn, Polhem och Gute som upprätthöll trafiken till Gotland. Alla ångare var åldriga och omoderna, och Gute var byggd redan 1856! Behovet av ett nybyggnadsprogram var således stort, och på hösten 1922 kunde Gotlandsbolaget äntligen lägga en beställning på ett nytt ångfartyg hos Oskarshamns mekaniska verkstad. 

Visby som nybyggd i Visby hamn.

Den 15 maj 1924 kunde fartyget – som döpts till Visby – levereras till Gotlandsbolaget. Svenska dagbladet rapporterade:

”Visby” lämnar plats för 58 förstaklasspassagerare och har 20 andraklasshytter. Dessutom kunna reservplatser för 19 passagerare anordnas så att hela antalet bäddade platser för passagerare kan uppbringas till 97 st. En nyhet är att sex förstaklasshytter är enmans- och två förstaklasshytter tremanshytter. Vidare är i aktern verkliga hyttplatser anordnade, så att man slipper ifrån den eljest vanliga gemensamhetsbäddningen i ”rundeln”.

Beträffande salonger, matsal och promenaddäck fyller ångaren de högsta anspråk. Särskilt det övre promenaddäcket förtjänar omnämnas och torde komma att bli livligt uppskattat av trafikanterna,  Gotlandsbolagets ångare ha alltid med rätta haft namn om sig att bjuda på bekväma och ytterst välskötta hyttplatser. ”Visby” utgör givetvis intet undantag härifrån, tvärtom. Allt på den nya ångaren ger intryck av gedigenhet och praktisk komfort, och man måste gratulera såväl ångfartygsbolaget som Gotlandsresenärerna till det gjorda nyförvärvet och hoppas att den nya ångaren verksamt skall bidraga till att stärka sambandet mellan fastlandet och gutarnas ö.

För att demonstrera den nya ångaren hade Gotlandsbolaget på söndagen anordnat en tur i Stockholms skärgård för ett antal inbjudna. Bland dessa märktes generalpostdirektör Juhlin, byråchefel Nilsson i fartygsinspektionen, amiral Hägg, ångarens konstruktör ing. Tolleus, hamndirektör Sal. Vinberg, Gotlands representanter i riksdagen, representanter för varvsindustrien, rederinäringen, turistväsendet, pressen m. fl. Färden ställdes utåt Vaxholm och trakterna däromkring. Vid den lunch, som serverades under färden i ångarens magnifika matsal, hölls en mångfald tal, bl. a. av generaldirektör Juhlin, som i ett spirittuellt anförande harangerade Gotlandsbolaget och dess målmedvetne och energiske chef, konsul Carl E. Ekman. Även ångarens befälhavare, kapten G. Tigerhjelm, som närmast övervakat ångarens byggande, blev föremål för hjärtliga hyllningar.

1:e-maskinisten och smörjaren i Visbys maskinrum. Arkiv: Gotlandsbolaget

Södertälje kanals invigning

Södertälje nya kanal och klaffbron invigdes i november 1924. Ångfartyget Visby fick då den stora äran att transportera kung Gustaf V, prinsessorna Ingeborg och Martha samt prinsarna Wilhelm och Eugen och cirka 600 inbjudna gäster från Stockholm till platsen för invigningen. Det var en rejäl utbyggnad som skett av kanalen och nu kunde fartyg på upp till 3700 dödviktston och med 5,5 meters djupgående passera in och ut genom Södertälje kanal. Det var också första gången som Mälarens vattenyta plöjts av en så pass stor passagerarångare som s/s Visby.

Efter färden med den nya Gotlandsångaren upp genom kanalen förklarade konung Gustav den utbyggda farleden öppnad för trafik. Invigningen bevittnades av tusentals människor som stod utmed kanalstränderna, och efter en lunch i Södertälje återvände s/s Visby mot Stockholm, där hon i strålande elektriskt ljus lade till vid Kungsholmskajen mot kvällen. 

Visby passerar Mälarbron medförande konungen och övriga till invigningen inbjudna 17/11 1924. Arkiv: Södertälje Kanalverks fotoalbum

Leveransen av Visby 1924 kom att följas av det nybyggda lastfartyget Gute 1926, och av ett systerfartyg till Visby, som fick namnet Drotten, 1928. Därmed var tjugotalets modernisering av Gotlandsbolagets gamla tonnage slutförd.

Krigets och isens faror

Den 1 september 1939 invaderade Tyskland Polen och andra världskrigets utbrott var därmed ett faktum. Gotlandstrafiken påverkades naturligtvis omgående av krigstillståndet i Östersjönationerna – både som en följd av faror för torpeder och minor men också av drivmedelsbrist. Av Gotlandsbolagets flotta på sju fartyg kunde i stort sett endast tre disponeras i den kommande vintertrafiken. Det blev Hansa, Drotten och Visby som utgjorde stommen i Gotlandstrafiken under krigsåren, som också kom att innebära flera isvintrar med mycket besvärliga förhållanden. 

I början av februari 1940 slog vintern till på allvar. I Boge på Gotland noterades -37 grader celsius, och Östersjön frös till allt värre. Den 18 februari fick s/s Visby tillsammans med Sveabolagets Heimdall komma till Drottens assistans då hon hamnat i svår isskruvning och riskerade att förlisa. S/S Visbys överfart – medräknat assistansen av Drotten – kom att ta totalt 32 timmar och besättningen hade tvingats ta ett kortare uppehåll för att vila ut innan resan kunde slutföras. 

Strax före midnatt mot den 24 februari 1940 avgick Visby från Nynäshamn på sin resa mot Visby. Man kom snart in i en kraftig nordlig snöstorm som pressade på med stora ismassor, och Visby kom på eftermiddagen den 25 februari att fastna och utsättas för svår isskruvning 10 distansminuter från Visby. Slagsidan uppgick så småningom till 15 grader och Visbys passagerare började evakueras till Sveaångaren Wiros som åtföljt Visby. Efter ett par timmar släppte dock isen sitt grepp, men Visby hade fått omfattande skador. Bland annat hade ett flertal spant och plåtar tryckts in på babordssidan och flera ventiler hade krossats. Resan mot Visby kunde dock återupptas, men ett par distansminuter utanför Visby hamn fastnade åter Visby och Wiros. Passagerarna tog nu sitt bagage och vandrade själva över isen för att komma iland. Det tog ytterligare ett helt dygn för Visby och Wiros att forcera de kraftiga isvallarna utanför Visby, och efter en överfart på hela tre dygn kunde de utmattade besättningarna slutligen lägga till säkert i Visby hamn. S/S Visby fick efter denna överfart gå till varv för reparation av skadorna, och hon kom i trafik först efter två månader. 

Under den stränga vintern 1940 fick isbrytaren Ymer evakuera passagerare från ett av rederiets fartyg. Okänd fotograf

Den 24 november 1944 torpederades Hansa på sin natttur från Nynäshamn till Visby med förlust av 84 människoliv som följd. Drygt två månader senare utsattes s/s Visby tillsammans med lastfartyget Gute för ett torpedanfall på sin resa från Visby. Tjugo distansminuter sydsydost om Landsorts fyr siktade besättningen på Gute en torpedstrimma men man hann gira en aning och torpeden passerade femtio meter framför Gute. Visby befann sig 700 meter från platsen och de sextio passagerarna beordrades att ta på sig livbälten och sätta sig i livbåtarna som svängts ut från fartygssidorna. Alltsedan Hansas torpedering hade örlogseskorten av Gotlandstrafiken återupptagits, och de minsvepare som åtföljde Visby och Gute fällde omedelbart sjunkbomber mot ubåten som därefter försvann från platsen. Passagerarna på Visby kunde åter kliva över till fartyget och resan återupptas. Det är lätt att föreställa sig att det var en stor lättnad hos både passagerare och besättning när Visby väl kom in till kaj i Nynäshamn.

Kontroll av avstigande passagerare från s/s Visby under andra världskriget. Arkiv: SSHM

Även efter kriget drabbades trafiken av hårda isvintrar. I början av mars 1947 fastnade Visby i isen utanför Landsort och erhöll betydande skador. Ett totalhaveri kunde undvikas endast tack vare att isbrytaren Atle snabbt ställdes till fartygets förfogande. Visby togs efter händelsen in på varv för reparation och ombyggnad, och totalkostnaden hamnade på 155.000 kronor.

Visby upplagd i Hammarbyhamnen i Stockholm strax innan leverans till Skagenlinjen.

Stenas första egna fartyg

I december 1962 hade Gotlandsbolaget kontakt med skrotföretaget Persöner AB i Ystad angående en eventuell upphuggning av fartyget. Då Persöners prisidé låg på endast 66.000 kronor letade Gotlandsbolaget istället vidare efter andra intressenter. Den 11 januari 1963 såldes hon så till Skagenlinjen i Göteborg för 105.000 kronor. Ombyggnads- och klassningsarbeten skedde vid Götaverken efter leverans till de nya ägarna, och hon kom att döpas om till Skagen II.

Skagen II under renovering. Foto: Arne Sundström/arkiv: SSHM

Sten Allan Olsson från Donsö hade strax före krigsutbrottet börjat bygga upp den verksamhet som så småningom skulle utvecklas till världens största färjerederi; Stena Line. Initialt var det skrotåtervinning och lastfartyg som gällde, men 1962 grundade han Skagenlinjen (senare omdöpt till Stena Line) och startade upp passagerartrafik mellan Göteborg och Skagen. Efter att ha chartrat in fartyg den första säsongen kom Skagen II därmed att bli Skagenlinjens första egna passagerarfartyg. 

Skagen II placerades direkt efter ombyggnaden på den nyöppnade linjen Lysekil-Skagen, med premiär tisdagen den 17 juli 1963 och med Sven Inge Linné Alm som befälhavare. Hon avslutade sin första säsong i Lysekil den 14 augusti samma år och vände åter till Göteborg för att under ytterligare drygt tio veckor förstärka det inchartrade tonnaget på det nya rederiets huvudlinje Göteborg-Skagen.

Tragisk brand

Redan i april året därpå var hon i fart igen och ersatte den inchartrade tyska Helgoland på rutten Göteborg-Frederikshavn. Hon hann dock bara vara i trafik i tolv dagar. Natten till påskaftonen, den 28 mars 1964, härjades Skagen II av en våldsam brand då hon låg i Fredrikshavn.

Tre besättningsmän omkom; en lättmatros hemmahörande i Hultsfred, en matros hemmahörande i Kristinestad, Finland samt en jungman hemmahörande i Nivala, Finland. Av de nio besättningsmän som rökskadades kunde fyra lämna sjukhuset redan på förmiddagen på påskaftonen, och ingen av de övriga fem hade heller skadats allvarligt.

En av de skadade bärs iland till en väntande ambulans. Tidningsklipp

Svenska dagbladet rapporterade:

Enligt vad som upplyses för SvD i Frederikshavn, där kriminalpolisen utredning pågick hela lördagen, hölls på fredagskvällen personalfest ombord i fartyget, som låg över natten i hamnen för att nästa dag gå till Göteborg med huvudsakligen danska resande. Helt i detalj blev utredningen inte klar under lördagen. Man ville inte utesluta en möjlighet att fel i elledningar kan vara brandorsak men anser teorien om sängrökning som den troligaste. Såvitt man kunnat konstatera började branden i en överslaf på babordsidan i skansen. De flesta besättningsmedlemmarna låg då och sov.

Rökutvecklingen blev kraftig. Elden hindrade den del av besättningen som befann sig längst in i skansen att ta sig ut. En besättningsman lyckades emellertid komma ut och larma brandkår och polis. Mannen rusade därefter in igen för att hjälpa ut sina kamrater men övermannades då av röken och omkom.

Brandkår och Falcks räddningskår kom snabbt till kajen, där “Skagen II” låg. Då bolmade tjock rök fram ur den brinnande skansen. Man hörde hjärtskärande skrik på hjälp från de instängda, som bankade i väggar och tak, Det var mycket svårt att ta sig in till de nödställda då fartyget är gammalt med trånga utrymmen, som var fyllda av tjock rök. Falcks räddningsmän försökte först skära upp ett hål i fartygssidan för att den vägen få fram de för livet kämpande besättningsmedlemmarna, som var nära paniken. Under tiden lyckades brandkåren dämpa röken så att brandmän med rökmasker kunde ta sig ner i skansen. Där måste man emellertid med skärbrännare öppna skott, då dörrarna av hettan kilats fast. Man fick ut kvinnan och de övriga rökskadade, som snabbt fördes til sjukhus. Efter en knapp timme var elden ombord släckt.

En inspektör från Göteborg flögs ner till Fredrikshavn och han kunde konstatera att skrovet inte tagit nämnvärd skada av branden, men att skansen var helt utbränd. Fartyget togs strax därefter till Fredrikshavns varv för temporära reparationer och ankom Göteborg den 4 april för en mer omfattande reparation på Götaverken. 

Skagen II. Arkiv: Museet for Sofart.

Bornholmstrafik

Efter en två månader lång reparation efter den tragiska branden kunde Skagen II sättas i trafik på den helt nya Bornholmslinjen från Bergkvara söder om Kalmar till Allinge på Bornholm. Bergkvaraborna var glada över den nya linjen som också erbjöd skattefri försäljning. Sten A Olsson själv hälsade de 175 passagerarna – varav många inbjudna gäster – välkomna ombord vid premiärturen den 4 juni. Överfartstiden blev dock lång med den långsamma ångaren – hela sju timmar enkel resa, och endast en halvtimmes uppehåll i Allinge innan hemresan påbörjades igen. Sölvesborgstidningen tyckte dock att man som förströelse både kunde sola på däck vid fint väder, och handla i butiken ombord. Man rapporterade vidare:

Välkomnandet i Alinge blev hjärtligt från danskarnas sida. Borgmästare Aksel Jensen och turistchefen Jörgen Finn Nielsen tackade rederiet för initiativet att sätta in färjan och svenskarna för att de ville besöka den idylliska ön. Direktör Karlberg tyckte att det är verkligt roligt att Bornholm och bl. a. Bergkvara som egentligen har ”uråldrigt” samband — nu återknyter kontakterna. En mängd människor hade samlats vid hamnen i Allinge för att hälsa svenskarna och uttrycka en förhoppning om återseende. Det flaggades svenskt och danskt, och även om det var mulet var det ändå mycket soligt i den lilla staden.

Bornholmslinjen blev dock ingen succé och Bergkvara blev av med sin linje redan efter första sommaren. Skagen II blev hänvisad till sommartrafiken mellan Lysekil och Skagen som pågick ytterligare två somrar, 1965 och 1966.

Skagen II kunde medföra några personbilar på däck. Arkiv: Stena Line

Såld till skrot

Efter säsongsavslutningen, den 21 augusti 1966, lades Skagen II upp vid Stenpiren i Göteborg. Hon bjöds ut till försäljning, men förblev liggande i närmare två år innan hon såldes till Persöner AB i Ystad som nu erbjöd dubbla priset jämfört med budet till Gotlandsbolaget drygt tre år tidigare.

Den 9 april 1968 lämnade Skagen II Göteborg under bogsering av Röda Bolagets Birger. Ekipaget mötte snart hårt väder, och på grund av en mindre läcka i Skagen II:s maskinrum gick man in till Malmö för en kortare översyn innan resan mot Ystad kunde fortsätta. Under sommaren och hösten 1968 skars så Skagen II ned bit för bit och den 19 november intygade Persöner AB för skeppsregistret att fartyget skrotats. 

Kronologi

1924-05-15Levererad som Visby till Ångfartygs AB Gotland, Visby.
1963-01-11Såld till Stena AB (Skagenlinjen Rederi AB), Göteborg för SEK 105.000. Omdöpt Skagen II.
1964-12-04Såld till Rederibolaget Sarabande, Olsson & Co, KB, Göteborg för SEK 480.000.
1966-12-19Såld till Stena AB för för SEK 275.000.
1968-03-28Såld till Persöner AB i Ystad för SEK 122.500 för att skrotas.

Specifikation

Längd54,34 meter
Bredd9,42 meter
Dräktighet828 brt
Lastförmåga367 dwt
Maskineri1 st 3-cyl trippelångmaskin på 1.000 ihk, 12 knop
Passagerarkapacitet470
Lastkapacitet5 personbilar på fördäck (vinsch)
Namnsignal/IMOKFMC/SGZN/-
Visby lämnar Visby hamn. Foto: Erik Liljeroth/arkiv: Nordiska muséet

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *