Gotlandsbolaget hade stora utmaningar från mitten av 1950-talet med de kraftigt ökande volymerna av personbilar som turisterna ville ta med sig ner till sommarsemestern på Gotland. I väntan på nya moderna bil- och passagerarfärjor tvingades rederiet frakta personbilar på medföljande så kallade “bil-båtar”. Ett impopulärt system som levde kvar till mitten av 60-talet. Walleniusrederiernas Elektra var ett av de fartyg som hyrdes in för ändamålet.
Förstärkning för Gotlandstrafiken
Den 7 februari 1964 sjösattes paragraffartyget Elektra för Walleniusrederiet vid Ekensbergs varv i Stockholm. Ekensbergs sista år som nybyggnadsvarv kom att domineras av inte mindre än sex leveransen till Wallenius. Ritningarna till Elektra hade övertagits från Lödöse varv som byggde systerfartygen Aniara, Porgy, Bess och Oberon, och Ekensberg fick även uppdraget att bygga de två halvsystrarna Don Carlos och Don Juan vilka levererades 1965 men med betydligt större dödvikt. I samband med sjösättningen fick Elektra sitt namn av gudmor Anna-Greta Nordlander, maka till bankdirektören C-H Nordlander. Svenska dagbladet rapporterade:
”Elektra” är avsedd för transport av bilar och skall sysselsättas i Nordsjötrafik. Till det intressanta i fartygets konstruktion hör att det i likhet med de moderna bitfärjorna har en uppfällbar port i förstäven. Genom denna port kan bilarna köra direkt in i eller ut ur fartyget, vilket gör lastning och lossning snabbare. För detta ändamål bygger rederiet särskilda hamnar, en i Harwich, England, och en i Wallhamn på Tjörn. Lastrummet ser ut som ett enda jättestort garage och saknar tvärskott. I detta finns horisontella bildäck, som är portabla och följaktligen kan avpassas efter bilarnas storlek.
M/S Elektra mäter som öppen shelterdäckare 1.000 ton dödvikt och som sluten shelterdäckare cirka 2.200 ton. Hon beräknas göra en fart av cirka 12 knop. Vad namnet beträffar må erinras om skeppsredare Olof Wallenius stora intresse för operakonsten. ”Elektra” är en opera komponerad av Rickard Strauss 1909.
Bland de närvarande vid dopet sågs bland andra skeppsredaren, dennes broder dir Gustaf Wallenius, direktör Y. Fransson och civilingenjör B. Lundqvist – fartygets konstruktör – samt från varvet skeppsredare S. Salén och direktör A. Tygård. ”Elektra” är det första fartyg på 24 år som Wallenrusrederierna sjösatt i Stockholm.
Den 10 juni samma år var det dags för leverans. Elektra registrerades på bolaget Rederi AB Wallenco i Stockholm med Åke Sjörén som befälhavare och gick omgående in i charter för Rederi AB Gotland. I Gotlandstrafiken skulle hon fungera som kompletterande bilbåt under sommarsäsongen.
Redan under den första turen för Gotlandsbolaget, den 16 juni 1964, gick stävporten sönder. Hydrauliken hade havererat och porten därmed stannat när man skulle öppna den i Visby hamn inför lossning. Bilarna fick därför vinschas av fartyget sedan man monterat bort de lastluckor som fanns monterade i däcket. Efter denna komplicerade manöver gick Elektra tillbaks till Ekensbergs varv där hon reparerades under en vecka. Som ersättare för Elektra lånade Wallenius istället ut systerfartyget Oberon som ankom till Visby för första gången den 18 juni.
Elektra kunde i slutet av augusti sättas in i Wallenius egen trafik mellan Harwich och Antwerpen.
Inför sommarsäsongen 1965 tog Gotlandsbolaget åter Elektra på charter för att fungera som bilbåt i Gotlandstrafiken under högsäsongen. Chartern påbörjades den 21 juni till en kostnad om 5.500 kronor per dygn. Även detta år drabbades dock Elektra av en motgång vid ankomsten till Visby hamn den 22 juni. När fartyget löpt in mellan vågbrytarna visade det sig att maskineriet hakat upp sig varför befälhavaren inte fick den backmanöver han beordrat. Från bryggan kunde man slå nödstopp i maskin och fälla fartygets ankare varvid farten kunde sänkas något. Dock fortsatte Elektra förbi ro-ro-läget och gled istället in i ”Katträngen” där hon slutligen kolliderade med kajkanten längst in i hamnen. Elektras skador var obetydliga men kajen fick en del skador som behövde repareras. Den 26 juli återlämnades Elektra till Walleniusrederiet och eran med medföljande bilbåtar var slut – med undantag av sommaren 1970 då m/s Scandic fick hyras in för att klara av mängden personbilar som skulle transporteras över till Gotland.
Såld till Wallenius agent
Scandinavian Motorships AB i Stockholm hade grundats år 1961 av Bengt Törnqvist som då var anställd i Walleniusrederierna. Törnqvist hade redan under femtiotalet kommit i kontakt med sjötrafiken uppför Saint Lawrence-floden till Stora sjöarna och till bilfabrikerna i Detroit och då lyckats intressera Olof Wallenius för sina idéer om ro-ro-transporter på fartyg. Detta resulterade i att Wallenius beställde sina första specialbyggda fartyg för biltransporter för leverans 1955.
Med grundandet av Scandinavian Motorships AB tog istället Törnqvist klivet att ”bli egen” och fungerade nu bland annat som agent för Wallenius. I april 1972 var det dags att bli sin egen redare. Törnqvist köpte då in Elektra samt de två större ro-ro-fartygen Aida och Otello för att driva dessa i egen regi. Fartygen döptes om till Sergel, Bellman och Berwald efter de tre Stockholmsprofilerna. För Elektra fick Scandinavian Motorships betala 3,4 miljoner kronor.
Redan i slutet av 1973 såldes dock Sergel till Nils Hugo Sand och hans företag Nopal Sand i Oslo för 850.000 dollar. Eftersom dollarkursen vid denna tid endast stod i dryga fyra kronor var det en marginell vinst man gjorde på försäljningen. M/S Sergel döpte efter leverans om till Nopal Sea och sattes i fart mellan Miami, Mexico, Jamaica, Antillerna, Colombia och Panama med rullande last och containrar.
Tre decennier i Medelhavet
Nils Hugo Sands trafik i central- och sydamerika utvecklades bra och ersattes efterhand med större tonnage. Den lilla Nopal Sea såldes på våren 1975 till Arghiris Navigation i Beirut. Libaneserna lyckades samtidigt förvärva systerfartyget som byggts som Bess från annat håll. Systerfartygen döptes om till Alpha Carrier respektive Alpha Transporter och sattes i fart mellan Storbritannien och Medelhavet. Rederiet brottades dock med ekonomiska problem, och fartygen låg stundtals upplagda. Vintern 1980 såldes systerfartygen till Grekland. Alpha Carrier hamnade hos Dinos Navigation Corporation i Piraeus och avgick Harwich omdöpt till Aegean Polyvos den 27 mars. Redan i oktober samma år lades hon dock upp i Chalkis i Grekland.
Under 1980- och 90-talen bytte fartyget ägare, namn och flagg med jämna mellanrum. Det var sannolikt en del ljusskygga redare som utnyttjade fartyget för mindre nogräknade laster. I mars 1986 arresterades hon i spanska Bilbao för cigarettsmuggling. I början av 2000-talet var hon regisserad på ett bolag i Centralamerika som hette Bayter Cia Navigation men hon gick fortfarande i fart i Medelhavet. Efter kvarstad i först Italien och några månader senare i Grekland gick hon till Durres i Albanien där hon på ett foto från 2006 låg upplagd i hamnen tillsammans med en mängd andra nedgångna fartyg. Sannolikt skrotades hon senare vid det lokala varvet i hamnen.
Kronologi
| 1964-06-10 | Levererad till Rederi AB Wallenco, Stockholm med namnet Oberon. I charter för Gotlandsbolaget med planerad återleverans den 9 augusti. |
| 1965-06-21 | Charter till Gotlandsbolaget med återleverans den 26 juli. |
| 1972-04-11 | Såld till Scandinavian Motorships AB, Stockholm. Omdöpt till Sergel. |
| 1973-12-06 | Såld till Nopal Sand, Oslo för leverans i januari 1974. Omdöpt till Nopal Sea. |
| 1975-05 | Såld till Arghiris Navigation Co SA, Beirut, Libanon. Omdöpt till Alpha Carrier. |
| 1980-01 | Såld till Dinos Navigation Corporation, Piraeus, Grekland. Omdöpt till Aegean Polyvos. |
| 1983 | Såld till Gold River Shipping SA, Piraeus, Grekland. Omdöpt till Olympos. |
| 1984 | Såld till Taranto Shipping Co Inc, San Lorenzo, Honduras. Omdöpt till Maris. |
| 1985 | Såld till Union Lines Navigation, San Lorenzo, Honduras. Omdöpt till Otelo. |
| 1989-01 | Såld till Sea Flower Mar SA, Kingstown, St Vincent. Omdöpt till Tanit och kort därefter till Carolina. Sommaren 1991 omdöpt till Anteo. |
| 1994 | Såld till Damascos Shipping Co, Kingstown. |
| 1994 | Såld till Motaco Marine Services Ltd, Honduras. Omdöpt till Kalba III. |
| 1996 | Såld till Bayter Cia Nav SA, San Lorenzo, Honduras. Omdöpt till Mount I. |
| 2002 | Omdöpt till Orlik och registrerad i Albanien. Ägaren uppges heta Agron Kacmoli. Upplagd i Durres och skrotad efter 2006. |
Specifikation
| Längd | 75,57 meter |
| Bredd | 11,68 meter |
| Dräktighet | 499 brt |
| Lastförmåga | 1.021 dwt |
| Maskineri | 1 st fyrtakts enkelverkande 8-cyl MWM-diesel Tb RH 348, 957 kW, 12 knop |
| Passagerarkapacitet | – |
| Lastkapacitet | 350 personbilar |
| Namnsignal/IMO | SEZQ/6409686 |