Arabritt

I augusti 1975 övertog Gotlandsbolaget Arabritt och systerfartyget Arabert från Continental Oil som sedan några år etablerat sig på den svenska marknaden genom att köpa in sig i Stockholmsrederiet Arabolagen. Det hela blev dock en dålig affär för Gotlandsbolaget och den nya verksamheten avvecklades snart.

Landskronabyggen till AB Arafart

Axel Ragnar Appelqvist och Bertil Svalander startade rederiet AB Arafart i Stockholm år 1932. Appelqvist hade då bedrivit affärsverksamhet med kol sedan första världskriget, men nu utökades verksamheten med ett eget rederi där Svalander fick ta vd-posten. Svalander övertog hela verksamheten 1944 då Appelqvist oväntat avlidit.

I början av 1950-talet bestod AB Arafarts flotta av fem relativt nybyggda samt två äldre ångfartyg. I september 1951 kolliderade ångfartyget Arabert i Bottenhavet och sjönk på 100 meters djup. Rederiet beslutades sig nu för att dels ersätta den förlista Arabert, dels förnya tonnaget, och lade därför en beställning vid Öresundsvarvet på två nya motorfartyg på vardera 4.000 dwt.

Det första nybygget, som fick överta namnet Arabert, levererades i juni 1954. Den 18 september 1956 sjösattes systerfartyget vid varvet i Landskrona och hon fick i dopet namnet Arabritt av sin gudmor Birgitta Swartling. Arabritt kom att bli Öresundsvarvets sjunde nybygge för Arafart och hon levererades knappt fyra månader senare.

Arabritt och Arabert var relativ små fartyg, och redaren kallade dom sedermera för “mini-bulkers”. Längden uppgick vid leverans till ca 98 meter, bredden till 14 meter och djupet till huvuddäck till 6,4 meter. Båda systerfartygen kom på 1960-talet att förlängas med omkring tio meter.

Arabritt och Arabert sysselsattes i regel under perioden maj till november i Nord- och Östersjötrafik, bland annat med sligtransporter från Luleå ner till Höganäsbolaget. För de nordgående Östersjöresorna lastades ofta kalksten från Storugns eller Furillen, alternativt koks i Polen, avsett för stålindustrierna i Luleå eller finska Brahestad.

Förutom trafiken Luleå-Höganäs gick fartygen på fraktkontrakt för kisbränder, svavelkis, krommalm, m.m. från svenska, finska och ryska hamnar ner till kontinenten – huvudsakligen Holland. Hemgående fraktades ganska betydande kvantiteter koks. Befraktarna för dessa laster var flera av de stora stålindustrierna, exempelvis Stora Kopparbergs Bergslags AB.

Under vintermånaderna brukade fartygen tidsbefraktas eller sysselsättas i Medelhavsfart. Det innebar exempelvis kokslaster från exempelvis holländska Sluiski eller tyska Emden eller Weser ner till Algeriet eller Tunisien. Uppgående fraktades då ofta laster av fosfat från tunisiska Sfax alternativt kisbränder från spanska hamnar till Holland.

Kollision vid Elbes mynning

I januari 1963 råkade Arabritt ut för en kollision vid floden Elbes mynning strax utanför tyska Brunsbüttel. Dimma rådde då det amerikanska fartyget American Miller – som för övrigt byggts som trupptransportfartyg under andra världskriget, men som nu gick som fraktfartyg för United States Lines – träffade Arabritts styrbordssida vid den främre lastrumsluckan. American Miller kunde fortsätta sin resa, men Arabritt tog in vatten genom det gapande hål som uppstått och sattes på grund för att inte riskera totalhaveri.

Skadorna på Arabritt visade sig dock inte vara så allvarliga som man först befarat, och efter provisoriska reparationer kunde Arabritt dras av grundet av tre bogserbåtar, varefter hon fortsatte in till Hamburg för lastning.

Gotlandsbolaget träder in

I augusti 1975 övertog Gotlandsbolaget de två systerfartygen Arabritt och Arabert i samband med att de nya huvudägarna av Ara-bolagen renodlade verksamheten. Gotlandsbolaget hade inte bedrivit allmän fraktfart på drygt tio år, men man hade nu en önskan att differentiera sin verksamhet för att undvika ett fullständigt beroende av färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet.

Arabritt och Arabert kom att drivas vidare i ett separat, heläg dotterbolag, och både namn och Ara-bolagens logotyp i fartygens skorstenar behölls. Emellanåt kunde gotlänningar beskåda fartygen då de lastade kalksten i Storugns, precis som de gjort under många år förut. Arabritt och Arabert gick också på stora kontrakt med kol från Riga till Lübeck och koks från Lübeck till Gävle.

Såld till Libyen

Gotlandsbolagets satsning på torrlast lyfte aldrig, utan utvecklade sig istället till en tämligen dålig affär. Det första helårsresultatet för Gotlandsbolagets dotterbolag AB Arafart stannade vid en förlust på knappt en halv miljon kronor. År 1977 hade dock förlusterna dubblerats, och år 1978 utvecklades i en ännu sämre riktning. Det stod nu klart att verksamheten skulle avvecklas, och i slutet av 1978 hittade man en köpare för Arabritt. Realisationsförlusten vid försäljningen uppgick till 0,9 miljoner, vilket tillsammans med driftförlusten på 1,8 miljoner gav en sammantagen förlust på 2,7 miljoner kronor för år 1978. Arabritts systerfartyg Arabert levererades till nya ägare i juli 1979, och därmed var Gotlandsbolagets engagemang i torrlast avvecklat för denna gång.

Arabritt levererades till sina nya ägare, bland annat kapten Mourad Ismali från Tripoli, och avgick Oskarshamn den 10 januari 1979. Nytt namn blev Hind G och hon kom att segla under Libyens flagga fram till juni 1985 då hon kördes upp på stranden i Gadani Beach i Pakistan för att skrotas.

Kronologi

1957-01-03	Levererad som Arabritt till A R Appelqvist AB, Stockholm.
1975-08	Rederi samt fartygen Arabert och Arabritt sålda till Rederi AB Gotland för SEK 5.500.000.
1979-01-10	Avgick Oskarshamn efter leverans till Yehia Fadel Gandour & Mourad Abdul Razzak Ismail, Tripoli för USD 565.000. Omdöpt Hind G. I mars 1982 överförd på General United Trading & Shipping Co SARL, Tripoli.
1985-06-16	Ankom Gadani Beach för skrotning hos J K Brothers (Pakistan) Ltd.

Specifikation

Längd	107,85 meter
Bredd	14,36 meter
Dräktighet	3766 brt
Lastförmåga	5300 ton
Maskineri	1 st 5-cyl 2-takts GV-diesel DM520/900VGS5, 1850 bhk, 12 knop
Passagerarkapacitet	0
Lastkapacitet	?
Namnsignal/IMO	SLDT/5021437