Under tre decennier transporterade m/s Sigyn radioaktivt avfall från de svenska kärnkraftverken i Ringhals, Barsebäck, Oskarshamn och Forsmark och från forskningsanläggningen Studsvik. Gotlandsbolaget skötte på uppdrag av Svensk Kärnbränslehantering drift och bemanning av Sigyn under huvuddelen av de år fartyget gick under svensk flagg. Sigyn var ett fartyg som väckte uppståndelse på grund av sin speciella last och protestaktioner var ett återkommande inslag under många år.
Protester redan från start
Svensk Kärnbränslehantering, SKB, ägs av de svenska kärnkraftföretagen och har i uppgift att ta hand om allt radioaktivt avfall från kärnkraftverken. Redan 1978 beslutade SKB att utveckla ett sjötransportsystem för att kunna frakta avfall på ett säkert och effektivt sätt till ett kommande slutförvar. Salén Technologies AB (Saltech) fick i uppdrag att konstruera ett fartyg lämpligt för uppgiften. I januari 1981 kunde så en order på ett nybygge läggas hos det franska varvet Societe Nouvelle des Ateliers et Chantiers du Havre (ACH). Hela nio franska och utländska varv hade tävlat om kontraket som ACH tog hem mot en ersättning om 70 miljoner franc.
Fartyget specialkonstruerades för transport av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall och hade av säkerhetsskäl både dubbelbotten och dubbelt skrov. Dessutom var maskineri, roder och elsystem redundanta för extra hög driftsäkerhet, och om fartyget trots allt skulle förlisa skulle bojar automatiskt skickas upp till ytan och transpondrar skicka ut signaler för snabb lokalisering. Fartyget utrustades med en stor akterport för att kunna ta ombord rullande gods, men även med lastluckor för att kunna lyfta ombord gods. Det enda lastrummet var 57 meter långt med en fri bredd om 10 meter och en höjd om 5,6 meter. Detta innebar att tio specialbyggda behållare eller små containers för avfall kunde rymmas ombord samtidigt som ytterligare 10 standardcontainers med lågaktivt avfall kunde placeras längst akterut. Speciella strålskärmar avskiljde däckshus, maskinrum och vissa gångvägar från lastrummet. Vissa av strålskärmarna var permanent fyllda med vatten vid radioaktiv last och var dimensionerade för att minska den normala strålbelastningen av fartygspersonalen i däckshuset till en nivå som motsvarade normal bakgrundsstrålning.
Tillsammans med sin franska motsvarighet Compagnie générale des matières nucléaires (COGEMA) bildade SKB dotterbolaget Société Franco-Suédoise d’Armement Maritime (Sofrasam) som skulle ta hand om driften av nybygget under de första tre åren under fransk flagg. Därefter skulle fartyget överföras till svensk flagg.
I februari 1982 sjösattes nybygget och den 10 september samma år hölls en ceremoni i Le Havre där fartyget döptes till Sigyn av SKB:s verkställande direktörs hustru. Dessutom närvarade den svenska ambassadören i Frankrike, ledande befattningshavare från kärnkraftsindustrin i både Frankrike och Sverige och ett dussin svenska journalister. Till Le Havre hade även ett femtontal antikärnkraftsaktivister från Cherbourg tillrest som uttryckte sitt missnöje med det kommande fransk/svenska samarbetet och under en kort stund tog sig ombord på Sigyn.
En dryg månad senare var Sigyn klar för leverans och i väntan på att SKB:s Centralt mellanlager för använt kärnbränsle (CLAB), skulle bli färdigbyggt utanför Oskarshamn var avsikten att med Sigyn transportera avfallet från Sverige till Cherbourg för upparbetning till plutonium.
Olycksalig start
Den omstridda Sigyn fick ingen bra start. Redan vid sitt första anlöp av Barsebäck i november 1982 gick hon på grund i hamnen vilket bevittnades av det tjugotal journalister som skulle rapportera om den första lastningen av använt kärnbränsle avsett för Cherbourg. Turligt nog skadades endast det yttre av de dubbla skroven, men istället för lastning fick Sigyn gå till varvet i Landskrona för reparationer under en knapp månad. Detta medförde att Sigyn först den 31:a januari 1983 ankom Cherbourg med det utbrända kärnbränslet från Barsebäck. Aktivisterna var dock förberedda och lyckades trots polisinsatser, och under överinseende av en samlad presskår, ta sig in på lossningsområdet och klättra upp på en av de containrar som skulle lastas ombord på tåg för vidare transport till upparbetningsanläggningen.
Vid Sigyns tredje anlöp av Barsebäck, den 27 februari 1983, fick man in en tross i bogpropellern och trots assistens av tre bogserbåtar och två lotsar hade man uppenbara problem med anlöpet. Transporterna var välbevakade av press och aktivister och snart upphävdes avtalet mellan Frankrike och Sverige om mottagandet av det utbrända kärnbränslet på initiativ av miljöminister Birgitta Dahl.
Den 7 juni råkade Sigyn ut för nästa incident. Biltransportfartyget European Venture fick då blackout i hamnen i Cherbourg och efter en misslyckad ankarfällning drev hon in i Sigyn som låg vid kaj. Kollisionen inträffade i Sigyns akter varvid förtöjningarna slets av och Sigyn i sin tur drev emot en irländsk färja. European Ventures bog tryckte dessutom till de två kranar som var dedikerade för avlastning av Sigyns kärnavfall. Turligt nog skadades inga människor vid incidenten, men kostnaderna för skadorna översteg 60 miljoner franc.
De återkommande incidenterna med Sigyn lugnade knappast kärnkraftsmotståndarna, och i slutet av juni förbjöd till om med den danske miljöministern Sigyn att gå genom danskt farvatten. Man menade att det fanns en relativt hög risk för olyckor i de vältrafikerade farvattnen, samtidigt som risken för terroristangrepp inte kunde uteslutas.
Trots alla motgångar lyckades Sigyn under sitt första år genomföra sex skeppningar av kärnavfall mellan svenska kärnkraftverk och upparbetningsanläggningen i Frankrike. I början av 1984 togs Sigyn in på varv i Oskarshamn för att genomgå vissa ombyggnader som skulle förbättra manöveregenskaperna, vilka bland annat kritiserats av Haverikommissionen efter grundstötningen i Barsebäck. Framförallt förstorades fartygets roder och köl.
Övertagen av SKF och Gotlandsbolaget
Under stora delar av 1984 låg Sigyn upplagd med reducerad besättning. Avtalet med Frankrike var uppsagt och CLAB var ännu inte färdigbyggt varför efterfrågan av Sigyns transporter var begränsad.
Den 1 mars 1985 övertog SKB Sigyn för drygt 55 miljoner franc från sitt delägda franska dotterbolag Sofrasam. Därmed avvecklades Sofrasam och allt annat samarbete med Frankrike relaterat till Sigyn. Redan i december året innan hade SKB tecknat avtal med Gotlandsbolaget som åtog sig att sköta driften av Sigyn så snart hon hissat svensk flagg. Gotlandsbolaget hade lämnat anbud för uppdraget i konkurrens med 12 andra rederier och i slutfasen av förhandlingarna stod det mellan Gotlandsbolaget och Thunbolaget i Lidköping.
När Gotlandsbolaget väl övertog managementansvaret för Sigyn sysselsattes två svenska besättningar om 14 man vardera som bland annat fick specialträning i strålskydd. Sjöfolksförbundet var positiva trots den ovanliga lasten:
Vi ser inte Sigyn som ett kontroversiellt fartyg utan betraktar henne som en arbetsplats i en bransch som nu befinner sig i kris. Men vi ska noga slå vakt om våra medlemmars rättigheter i olika säkerhetsfrågor.
Från Gotlandsbolagets sida uttryckte man att intresset för att köra Sigyn grundade sig i det inarbetade transportsystem med farligt gods som man hade i Gotlandstrafiken med fartyget Gute.
Livsmedel och atomsopor
Redan månaden efter Gotlandsbolaget övertagit Sigyn sattes hon i fraktfart mellan Nynäshamn och Visby. Uppståndelsen bland gotlänningar blev stor när man fick klart för sig att Sigyn bland annat transporterade livsmedel ner till ön. Trafikchef Lars-Erik Larsson på Gotlandsbolaget fick förklara situationen för Dagens Nyheter den 14 april 1985:
När vi i tisdags tog in vårt fartyg Visby för ordinarie översyn så behövde vi mer transportkapacitet än vad det andra fartyget, Gotland, kan klara. Sigyn har legat på varv i ett år för ombyggnad. Hon hade inga andra uppgifter när ombyggnaden var klar för ett tag sedan. För att lätta på trycket mot Gotland satte vi in Sigyn. Hon ska gå mellan Visby och Nynäshamn fram till den 24-26 april, då Visby åter sätts i trafik. Hon är kontrollerad så att det inte finns radioaktivitet ombord. Men jag kan ha förståelse för att människor som inte känner till verkligheten reagerar, eftersom fartyget tidigare har fraktat atomavfall.
Men kunderna lät sig inte nöjas med beskedet att hon inte var radioaktiv. Bilspedition, ICA och Kronägg krävde transporter med ett annat fartyg, och chefen för Konsum Gotland förklarade för DN:
Det har ringt väldigt många till oss, både medlemmar, förtroendevalda och kunder. Jag tror inte alls att det är någon fara med att transportera varor med Sigyn, fartyget är ju minutiöst rengjort. Men jag ser det här som en psykologisk fråga och därför ska vi på måndag kräva att vårt transportföretag ska frakta alla livsmedel med fartyget Gotland i stället.
Sigyns inhopp som fraktfartyg i Gotlandsbolaget blev därmed en parentes i dess långa historia.
Under 1985 invigdes slutligen Centralt mellanlager för använt kärnbränsle, CLAB, utanför Oskarshamn. Allt använt kärnbränsle som producerades i Sverige kunde därmed mellanlagras på CLAB i väntan på ett färdigställt slutförvar för kärnbränsle. Några år senare färdigställdes även Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall, SFR, i Forsmark. Därefter transporterade Sigyn årligen cirka 80-100 transportbehållare med använt kärnbränsle från kärnkraftverken till CLAB och ungefär lika många transporter med radioaktivt avfall till SFR.
Utöver inrikestransporterna användes Sigyn ibland även för andra transporter. Exempelvis genomfördes under 1987 sju skeppningar av MOX-bränsle, som är en typ av upparbetat kärnbränsle där bland annat vapenplutonium kan utvinnas, från Lübeck till Sverige. Transporterna åtföljdes av omfattande protester och en åttonde transport i februari 1988 ställdes in efter att de tyska regionala myndigheterna slutligen förbjudit de kontroversiella transporterna. I oktober samma år var det dock dags för ytterligare transporter från Tyskland till CLAB i Oskarshamn. När Sigyn anlände till Emden på natten till den femte oktober för att påbörja lastning av MOX-bränsle möttes man av en armada av småbåtar från Greenpeace som försökte lägga sig i vägen för Sigyn samtidigt som man sköt lysraketer mot fartyget. När Sigyn väl skulle lägga till vid kaj kom en av Greenpeace båtar i kläm och en demonstrant skadades. Greenpeace talesperson menade att Sigyns kapten krossat den lilla båten med uppsåt, något som omedelbart avvisades av SKB:s talesperson. Dagen därpå kunde Sigyn så avsegla från Emden mot Oskarshamn med MOX-bränslet ombord, men i Sverige togs protesterna över av Folkkampanjen mot kärnkraft som följde Sigyns resa längs med kusten upp till slutdestinationen.
Furetank övertar management
I december 2010 offentliggjorde SKB att man tecknat avtal med holländska Damen Shipyards Group om att vid deras varv i Rumänien bygga ett nytt fartyg som ersättare till Sigyn. Gotlandsbolaget ansåg att tillfället var rätt för en omförhandling av managementavtalet för Sigyn och sade upp det befintliga avtalet. Samtidigt som nybygget projekterades påbörjade SKB en ny upphandling av driften av Sigyn och dess efterträdare som skulle få namnet Sigrid. I juli 2011 var förhandlingarna klara och det stod nu klart att det Donsöbaserade rederiet Furetank från och med den 1 januari 2012 skulle överta managementansvaret för Sigyn och därefter Sigrid. Således lämnade Gotlandsbolaget över Sigyn till det nya rederiet vid årsskiftet efter att under nära tre decennier ha kört fartyget på uppdrag åt SKB.
Nybygget Sigrid levererades till SKB den 24 oktober 2013 och avseglade därefter till Damens varv i Rotterdam för dockning och kompletterande arbeten. Den 2 december förtöjde hon för första gången i Ringhals hamn norr om Varberg. Sigyn behölls dock tills vidare som reservfartyg tills man var säker på att Sigrid skulle fungera väl i trafiken. Hon låg upplagd i Donsö men med en beredskap att kunna komma i drift med endast något dygns förberedelser.
SKB hade hopp om att kunna hitta en ny ägare till Sigyn. SKB:s VD uttalade sig:
Sigyn är ett speciellt fartyg, men man hoppas ju att man kan hitta något nytt användningsområde. Hon har ju också ett relativt stort lastutrymme.
Skrotad i Falkenberg
Det var dock inte många spekulanter på ett förvisso väl underhållet men litet specialfartyg som Sigyn. Inget anbud översteg en miljon euro, och efter ett och ett halvt års upplag på Donsö gick hon i april 2015 till Falkenbergs varv. Där överläts hon den 28 april till Stena Recycling för återvinning. Cirka femton man från Stena Recycling och Falkvarv demonterade därefter Sigyn bit för bit under våren och sommaren. Plåtarna skars ner i bitar och lades i containrar för vidare transport till stålverk för nedsmältning och maskineriet såldes till ett danskt företag. Även vinschar, kranar, elektronik och till och med den stora akterrampen kunde säljas vidare för fortsatt användning i andra sammanhang. I augusti var alla spår av Sigyn borta.
Kronologi
| 1982-10 | Levererad till Société Franco-Suédoise d’ Armement Maritime, Cherbourg, Frankrike med namnet Sigyn. |
| 1985-02-28 | Överförd till Svensk Kärnbränslehantering AB, Stockholm. Gotlandsbolaget tilldelas management. |
| 2012-01-01 | Gotlandsbolaget lämnar över managementansvaret till Furetank Rederi AB. |
| 2015-03-31 | Lämnar upplag på Donsö och går till Falkenberg där skrotning påbörjas av Stena Recycling AB en månad senare. |
Specifikation
| Längd | 90,33 meter |
| Bredd | 18,04 meter |
| Dräktighet | 4.166 brt |
| Lastförmåga | 2.044 dwt |
| Maskineri | 2 st 4-takts enkelverkande 6-cyl B&W 6S28LVO, 3.180 bhk, 11 knop |
| Passagerarkapacitet | 0 |
| Lastkapacitet | 64 st 20-fotscontainrar i lastrummet och 12 på akterdäck. |
| Namnsignal/IMO | SLGW/8025941 |