Snabbfärjor i Gotlandstrafiken planerades redan på 1960-talet, av både Nordö och Gotlandsbolaget. Det kom dock att dröja ända till 1988 innan det första snabbgående fartyget introducerades i trafiken. Det blev Nordström & Thulin Gotlandslinjens katamaran Vindile.
1960-talets försök
Under våren 1965 framkom att Rederi AB Nordö – som bedrev trafik på Gotland under marknadsnamnet Ö-linjen – hade begärt köpoption på en svävare av British Hovercraft Corporations konstruktion, för trafik till Gotland. Modellen tog enbart passagerare och planen var att under sommaren 1966 göra fyra dagliga turer till Södertälje. Restiden beräknades uppgå till en timme, och svävaren skulle därmed snarare utgöra ett komplement till flygtrafiken istället för färjetrafiken.
Avsikten från Nordös sida var dock att på sikt sätta en betydligt större svävarmodell i trafik med kapacitet inte bara för 250 passagerare, utan också ett trettiotal personbilar. Denna modell, som kom att kallas SR.N4 var dock fortfarande under utveckling och kom i trafik 1968. Svävaren hade en servicefart på 60 knop, men med en toppfart på otroliga 80 knop.
Den sista mars 1967 ankom oväntat två små svävare av en annan typ till Visby hamn. Det var farkoster av typen SR.N5 som gått i trafik längs med den tyska nordsjökusten utgående från Cuxhaven. Både Nordö och Gotlandsbolaget uttalade sig i pressen om att man skulle “prova och se hur farkosterna går”. Under lördagen den 1 april visades svävarna för allmänheten som även kunde göra provturer.
SR.N5 var mycket små svävare. De var 12 meter långa, hade en kapacitet på cirka 18 passagerare och med en toppfart på 70 knop. Ett fåtal exemplar byggdes, varav några anpassades för amerikanska försvaret och använder under Vietnamkriget.
Hur Nordö och Gotlandsbolaget uppfattade försöken i Visby är okänt. Förmodligen var testerna med SR.N5 ett sätt för tillverkaren att få de två rederierna mer intresserade av den större SR.N4 som strax skulle lanseras.
Vad Nordö redan visste vid provturerna i Visby hamn – men som ännu inte var publikt – var att Nordös Gotlandsäventyr strax skulle vara ett avslutat kapitel. Och efter köpet av Nordös Gotlandstrafik hade Gotlandsbolaget under många år ett mycket litet utrymme för ytterligare investeringar.
1970-talets försök
1977 tecknades ett kontrakt mellan Boeing och P&O om charter av den sjunde Jetfoilen som Boeing byggt, Flying Princess. Innan hon sattes i trafik mellan centrala London och belgiska Zeebrugge beslutade Boeing att nyttja fartyget för en marknadsföringsresa i nordvästra Europa. I mars 1977 anlände hon som däckslast på ett fartyg till Köpenhamn varefter hon påbörjade sin resa till 26 olika hamnar i Sverige, Danmark, Tyskland, Norge, England, Frankrike och Belgien.
Prislappen för en Jetfoil uppgick till 30 miljoner kronor och även militära myndigheter bjöds in till visningarna. Bland annat planerades fartprov tillsammans med svenska försvarets motortorpedbåt Spica utanför Karlskrona.
Även Visby anlöptes, och naturligtvis bjöds skeppsredare Eric D Nilsson med fru Marieann ombord för en provtur. Men sina 42 knop skulle resan mellan Visby och Nynäshamn ta endast två timmar, men någon affär med Gotlandsbolaget lyckades aldrig Boeing få till.
Den första katamaranen
Det skulle dröja ända till 1988 innan gotlänningarna fick se det första snabbgående fartyget i Gotlandstrafiken. Nordström & Thulin hade nyligen övertagit koncessionstrafiken mellan Visby och fastlandet från Gotlandsbolaget, och deras första – och enda – nybygge för trafiken beställdes redan året innan trafikstarten.
Det blev en snabbgående katamaran som N&T beställde av Westamarin i Norge. Oskarshamns varv som ingick i samma koncern fick bygga skrovet, varefter fartyget färdigställdes i Norge och levererades i maj 1988. Kontraktspriset uppgick till 30 miljoner kronor, och två systerfartyg av samma typ, kallad W3700, levererades till norska rederier. Besättningen kom att bestå av befälhavare, överstyrman, maskinchef, en matros samt fyra personer som arbetade med service och säkerhet i passagerarkabinen.
Efter att allmänheten fått inkomma med förslag på namn bestämdes att katamaranen skulle döpas till Vindile efter den gotländske vikingahövdingen Knobburs snabbseglande skepp. Dopet förrättades under pompa och ståt i Visby hamn av ingen mindre än Drottning Silvia.
Den första juni gick premiärturen för Vindile som under en dag klarade av två resor till Nynäshamn och en till Västervik. Överfartstiden var 2 timmar och 30 minuter respektive 1 timme och 50 minuter, och en enkelresa för en vuxen kostade 230 kronor, vilket var 40% dyrare än med de reguljära färjorna.
Det blev dock en tuff start för Vindile som visade sig vara mycket väderkänslig. Pressens recensioner hjälpte knappast till. Under rubriken “Snabbt med vingligt till Gotland” rapporterade DN bland annat:
Havskatamaranen M/S ”Vindile” är en halvtimme försenad. Vi är ett hundratal personer som väntar på kajen i Visby. Det blåser frisk sydlig vind. Sjösjukepillren är slut på apoteket Väduren.
Ryktesspridningen är stor om ”Vindile”, trots att hon bara gått i trafik i en och en halv månad. ”Vindstille” anser vissa att hon borde döpas om till. Det är bara när det är kav lugnt på havet som turen är behaglig, sägs det.
Nu lägger “Vindile” till Hon ser mycket liten ut. Ut väller passagerarna. En del med hälsans friska färg. Andra likbleka eller lätt gröna i ansiktet. En stackars äldre dam måste fortfarande på kajen använda den bruna påsen. Maken ser hjälplöst på.
”Man borde varna alla som står här och väntar”, säger en tjej och tittar medlidsamt på oss som väntar på att få gå ombord. ”Det här var det värsta jag varit med om!”
Och lokalpressen föreslog snabbt att Vindile skulle döpas om till M/S Kräklingbo.
För kort för Östersjön
När Gotlandslinjen summerade sommarens trafik med Vindile var resultatet dystert. 45.000 passagerare hade rest med Vindile, men ett femtiotal av totalt femhundra avgångar blev inställda på grund av för hårt väder, och driftresultatet blev negativt för Vindile. N&T:s VD, Ronald Bergman, kommenterade senare trafiken:
Hon är 37 meter, men borde ha varit 60-70 meter lång. Det anade vi, men då hon byggdes fanns inga motorer som var starka nog för att hålla en hög marschfart med ett så långt fartyg. Nu håller Mercedes på att ta fram större motorer, och därför skissar vi på katamaranbilfärjan. Både katamaraner och sidosvävare blir alltmer intressanta fartyg på många håll i världen och därför vill vi vara med i den utvecklingen.
N&T:s planerade större katamaran som skulle ersätta Vindile, skulle ha plats för 400 passagerare och 60 personbilar. Av dessa planer blev dock intet, men till sommarsäsongen 1996 återkom en katamaran till Gotlandstrafiken. Det var nu den betydligt större Patricia Olivia som under två säsonger kom att gå i trafik för Gotlandslinjen, och ytterligare ett år för Destination Gotland.
I Danmarkstrafik
Vid årsskiftet 1988/89 såldes Vindile till Konö Maskinuthyrning HB, vilket dock bara var en ren finansiell transaktion eftersom de nya ägarna inte var verksamma inom shipping. N&T hade fortsatt förfoganderätt över Vindile, men till sommarsäsongen 1989 chartrades Vindile ut till Bornholmerpilen för trafik mellan Rønne på Bornholm och Kastrup flygplats. Under våren 1990 köpte Bornholmerpilen Vindile som därmed döptes om till Pilen 3. Året därpå sattes Pilen 3 i fart mellan Malmö och Kastrup, för att något senare istället köra direkt in till centrala Köpenhamn.
Med öppnandet av Örsundsbron sommaren 2000 försvann trafikunderlaget mer eller mindre omedelbart och Pilen 3 lades upp för försäljning. Inför sommaren 2001 avgick hon ner till Medelhavet då Mediterranean Shipping Company och dess dotterbolag SNAV köpt henne. Det nya namnet blev SNAV Andromeda och hon går alltjämt i trafik i från italienska fastlandet till öarna utanför Neapel
Uppdatering 2021-08-10:
Den 31 maj 2017 löpte giltighetstiden ut för ett antal certifikat hos klassningssällskapet RINA då bland annat inte torrdockning genomförts. Klassen drogs in den 1 mars 2018. Under året lyftes hon upp på det kajområde som SNAV använder för att underhålla sina fartyg och avrustningen påbörjades. I juni 2020 påbörjades skrotningen och i juli var hon helt borta.
Kronologi
| 1988-05-27 | Levererad som Vindile till Nordström & Thulin AB och insatt i trafik för Gotlandslinjen. |
| 1988-12 | Såld till Konö Maskinuthyrning HB, Stockholm för MSEK 35, men fortsatt dispoerad av N&T. |
| 1989-08 | Utchartrad till BornholmerPilen, Rönne, Danmark. Återlämnad i oktober. |
| 1990-05-07 | Såld till BornholmerPilen och omdöpt Pilen 3. |
| 2001-08 | Såld till Mediterranean Shipping Co. (MSC), Neapel. Omdöpt SNAV Andromeda. |
| 2017 | Ur trafik och indragen klassning. |
| 2020-06 | Skrotning påbörjas i Neapel. Avslutas under juli månad. |
Specifikation
| Längd | 37 meter |
| Bredd | 9,5 meter |
| Dräktighet | 332 brt |
| Lastförmåga | 50 dwt |
| Maskineri | 2 st MTU 16V 396 TB84, 2040 kW, 40,5 knop |
| Passagerarkapacitet | 322 |
| Lastkapacitet | 0 |
| Namnsignal/IMO | ?/8708402 |
