När Nordström & Thulin skulle överta Gotlandstrafiken beslutade man snabbt att chartra in den existerande färjan m/s Visby från Gotlandsbolaget. Men behovet av en andra bil- och passagerarfärja löstes på ett udda sätt. Ett tio år gammalt ro-ro-fartyg köptes in och konverterades under endast några få månader till Gotlandslinjens andra färja. Resultatet blev inte vackert, men m/s Graip visade sig vara en effektiv färja som gick kvar på Gotlandstraden under Gotlandslinjens tio år som operatör.
Stena Searunner-class
Stena Line tog i slutet av 1970-leverans av inte mindre än elva fartyg i den så kallade Stena Searunner-serien. Den första enheten i serien levererades i augusti 1977 och den sista i september 1978, och samtliga byggdes av det sydkoreanska varvet Hyundai Heavy Industries. Bakom konstruktionen stod den danska firman Knud E. Hansen som även har designat flera fartyg för Gotlandsbolaget under årens lopp.
Searunner-klassen blev oerhört framgångsrik och de flesta av de elva fartygen har konverterats på olika sätt -ibland i flera omgångar – och totalt har ett hundratal rederier haft något av fartygen i sin trafik. Ett par fartyg existerar fortfarande, men de flesta har skrotats och ett ligger på Östersjöns botten.
Fartygen hade ursprungligen endast akterramp, och kunde ursprungligen frakta 562 20-fotscontainrar. 12 passagerare kunde medföras. Redan från början var maskineriet överdimensionerat för att i sann Stena-anda möjliggöra förlängningar och andra ombyggnader.
Det tredje fartyget i serien – det som så småningom skulle komma att bli Gotlandslinjens Graip – sjösattes med namnet Stena Shipper, men kom att chartras ut till North Sea Ferries och levererades därför med namnet Norsky i november 1977. Hon var den enda i serien som utrustades med stabilisatorer redan från leverans.
Efter flera års charter till olika redare – bland annat i Grekland som Constellation Enterprise – kom hon i fart för Stena med sitt tilltänkta ursprungliga namn Stena Shipper först 1986. Det blev dock en kortvarig trafik för Stena.
Gotlandslinjens första färja
På sommaren 1987 kunde Gotlandslinjens VD Hans Laidwa presentera sitt första inköp; ro-ro-fartyget Stena Shipper. Inköpspriset uppgick enligt uppgift till motsvarande 57 miljoner kronor, men ombyggnaden till bil- och passagerarfärja budgeterades till omkring 150 miljoner kronor. De exakta beloppen hölls hemliga, men rederiet räknade man att man skulle komma undan med mindre än halva priset jämfört med ett nybygge, och Stenas erfarna teknikavdelning ansvarade för ombyggnaden.
Under fyra tidspressade höstmånader byggdes Stena Shipper om på Blohm & Voss i Hamburg för att hinna levereras lagom till att Gotlandslinjen skulle starta upp sin nya Gotlandstrafik på nyåret 1988. Några veckor innan jul arbetade fortfarande 1.500 man i treskift för att hinna klart i tid. För att anpassa fartyget, som temporärt döpts om till N+T 700 vid övertagandet från Stena, till passagerartrafik byggde man på tre nya däck. På dessa rymdes restauranger, vilsalong, butik, bar och fyrahundra nya hytter. De nya däcken byggdes på land i tre sektioner och lyftes på plats med kranar. Den tyngsta sektionen vägde 470 ton. Stena Shipper var endast utrustad med akterramp, varför ett stort arbete för varvet även var att skära av fören, montera ramp och hydraulik, samt återmontera den förliga delen som nu kom att fungera som bogport.
Den omfattande ombyggnaden slutfördes enligt plan, och dagen före nyårsafton 1987 anlöpte Graip Visby hamn för första gången. Gotlänningarna gick bokstavligen man ur huse för att beskåda det nya fartyget. Exteriören imponerade inte och Graip kom snabbt att kallas “Dynggrepen”, men inredningen var i toppskick och som en nyhet i trafiken fanns sittplatser till alla passagerare.
Avveckling av Gotlandslinjen
Nordström & Thulin avstod från att inlämna slutbud på förnyat avtal för Gotlandstrafiken från 1998, varför verksamheten avslutades vid utgången av 1997. Totalt reste under året 1.135.000 passagerare med Gotlandslinjen, vilket åter var nytt rekord.Under 1988 – 1997 har 9,5 miljoner resenärer rest till och från Visby, även det ett rekord för en tioårsperiod.
Graip avgick Visby hamn på nyårsdagen 1998 till Landskrona för uppläggning, men kunde i mars säljas till Kina för 7,5 miljoner dollar. Det stod nu också klart vad reaförlusterna för Gotlandslinjens tre fartyg kom att kosta staten som i det hemliga avtal som tecknades med N&T 1986 garanterat fartygsvärdena. För Graip täckte staten förluster med omkring 145 miljoner kronor, för Nord Gotlandia med 116 miljoner kronor och för Nord Neptunus 76 miljoner kronor. Totalt blev det alltså en smäll på nära 340 miljoner kronor för skattebetalarna efter tio års trafik med Gotlandslinjen.
Det var inte konstigt att Nordström & Thulin lyckats bräda Gotlandsbolaget i upphandlingen av trafiken 1986 med dessa hemliga villkor. Gotlandsbolaget övervägde en stämning, men eftersom man inte kunde visa att rederiet tagit ekonomisk skada av att ha förlorat trafiken så avstod man. Tvärtom var ju de tio år som Gotlandsbolaget stod utanför trafiken mycket lukrativa, bland annat på grund av charterintäckterna för de färjor som friställts.
Åter ombyggd till ro-ro
I samband med försäljningen till Kina i mars 1998 döptes Graip om till Chong Ming Dao redan vid varvet i Landskrona. Hon lämnade Sverige för gott den 29 mars. I Kina går Chong Ming Dao bland annat i trafik från Shanghai.
På våren 2006 ligger fartyget vid kaj i Shanghai och överbyggnaden som tillkom vid ombyggnaden till passagerarfärja håller nu på att rivas bort. I augusti samma år är fartygets ombyggnad klar och hon är nu åter ett renodlat ro-ro-fartyg. Hon har i denna veva sålts till ett irländskt rederi, Gotech Fiber Ltd, men har döpts om till Kilmore och målats grön för att gå in i charter för den irländska operatören Celtic Ferries med trafik mellan Irland och Storbritannien.
Stökiga sista år
Av någon anledning bryts charterkontraktet och Kilmore blir kvar i Asien ända fram till februari 2007 då hon slutligen avgår till Europa. Under våren lyckas ägarna chartra ut henne under resten av året till TransrussiaExpress för trafik mellan Lübeck och Sankt Petersburg. Hon sattes under bulgarisk flagg och management sköttes av ett lettiskt bolag. Säkerhetsproblemen var dock återkommande och hon belades med kvarstad i Tyskland, Frankrike och Spanien vid ett flertal tillfällen.
Efter ett nyttjandeförbud i Spanien i november 2008 avgick hon till Varna i Bulgarien för reparationer. Där arresterades hon omgående på grund av ekonomiska krav från både en norsk bank och tidigare befraktare. Ägarna till Kilmore syntes inte till, och besättningen bestående av åtta ryssar och 12 filipiner blev fast ombord utan löner. Åtta månader senare var bara ryssarna kvar ombord, och fackförbunden försökte lösa frågan med de uteblivna lönerna med redaren, dock utan resultat. I april 2010 såldes Kilmore slutligen till skrot och avgick Varna mot Turkiet den 29 april. Fyra dagar senare ankom hon till Aliaga.
Kronologi
| 1977-11-30 | Levererad som Norsky till Stena Container Line Ltd, Hull. Charter till North Sea Ferries. |
| 1980-12 | Omdöpt till Stena Shipper efter återlämnandet från North Sea Ferries. Utchartrad till Merzario Line och omdöpt Merzario Ionia. |
| 1981 | Charter till Entermar Shipping Co SA, Pireus och omdöpt till Constellation Enterprise. |
| 1986-06-17 | Insatt i trafik för Stena Line, omdöpt till Stena Shipper. |
| 1987-06 | Såld till Nordström & Thulin AB, Stockholm. I september omdöpt till N+T 700 under ombyggnad till bil- och passagerarfärja. |
| 1987-12-30 | Ankom Visby hamn med namnet Graip efter avslutad ombyggnation. |
| 1998-03-28 | Omdöpt till Chong Ming Dao efter försäljning till kinesiska staten. |
| 2006-08-21 | Såld till Gotech Fibre Ltd. Registrerad i Varna, Bulgarien, och omdöpt till Kilmore. |
| 2010-05-03 | Ankom Aliaga, Turkiet för skrotning. |
Specifikation
| Längd | 151,94 meter |
| Bredd | 24,41 meter |
| Dräktighet | 18779 brt |
| Lastförmåga | 4418 dwt |
| Maskineri | 2 st Pielstick 12PC2-5V-400, 11475 kW, 17 knop |
| Passagerarkapacitet | 1600 |
| Lastkapacitet | 500 personbilar |
| Namnsignal/IMO | ?/7528582 |
Stort tack för intressant läsning! Du råkar inte ha kommit över några inredningsbilder också?
Tack! Hade inga digitalt iallafall. Ska försöka se om jag har några analoga.
Hej och tack för mycket intressant läsning! Har så många minnen från Graip så jag instämmer med föregående talare -vore väldigt kul att se några bilder från interiören. Hittade du några?
Ja, jösses vilka minnen man har från Graip.
Sofforna i baren var sköna sovplatser för en värnpliktig, jag vaknade en stormig vinternatt 1,5 m ovanför soffan som var på väg upp igen. Smällen när vi möttes var av Mike Tyson-klass. Av ljuden från byssan att döma tror jag inte något porslin överlevde den resan
Stabilisatorerna som kom senare gjorde de hemska sidledsrullningarna lite uthärdligare, men innan dess var de brutala. Det hände ofta att man hörde kodorden “Kan styrman X komma till informationen, styrman X till informationen” och hela besättningen sprang som yra höns. Det betydde att läget var så allvarligt att man förberedde första stegen för att gå i livbåtarna.
Många minnen med den båten från skytteresor. Kan faktiskt ha varit jag som myntade yttrycket dyngrepen. Vad jag syftade på var att den bokstavligen grävde upp dyngan från botten på Visby hamnbasäng innan den fick “flytväst”. Om jag kommer ihåg och uppfattade det rätt var det orsaken till tillbyggnaderna på sidorna. Inte stabilisatorer utan att sätt att lyfta upp båten för att inte ta i botten på hamnen. Men det var nog säkert bra för stabiliteten också om det var så illa som ovan nämnt.
Vi busade en hel del ombord och jag lyckades vid ett tillfälle mata ut en hel dasspappersrulle från sidogången i fören som flög iväg och hängde sig runt komandobryggan som ju var bak på denna ombyggda lastbåt. Hängde kvar nästan en timme där antagligen till kaptenens stora irritation.
Ah Graip. Jag blev uttråkad under pandemin och bestämde mig för att “designa” om mina cobi-färjor. Slutade med att jag gjorde Graip, Nord gotlandia, Gotland 2019, Visby 1980, Gotland 1973….sen ett par viking line-färjor. Men Graip verkar de flesta som sett byggena fastna vid och undrar vad för slags färja det ska föreställa. Hon har definitivt sin charm, fast min favoritfärja av alla kategorier är Nord Gotlandia. Mest pga nostalgi 🙂
Hur lång tid tog det för ”Graipen” att åka mellan fastlandet och Visby?
Typ 5 Timmar minns jag då det tog är åka med det fartyget mellan nynäshamn och Visby. Kanske minns jag det ännu eftersom jag åkte med det fartyget både 1992 och 1994 med skolan.