Gotlänningen

De småländska bröderna Petersson och deras Ö-linjen var en nagel i ögat för Gotlandsbolaget i början av 1960-talet. Med leveransen av den helt nybyggda bil- och passagerarfärjan Gotlänningen blev situationen allvarlig för anrika ÅG.

Gotlänningen i Oxelösund. Vykort

Premiärturen

Svenska dagbladets utsände rapporterade fredagen den 1 juni 1962:

Ö-linjen mellan Oskarshamn, Byxelkrok och Klintehamn har nu fått sin länge efterlängtade färja, Gotlänningen. På onsdagen visades den för foIket i de tre hamnarna vid en speciell provtur, vilken gick i strålande vackert väder och med idel glada anleten såväl ombord som på de tre platserna.

Rederiaktiebolaget Nordö i Kalmar hade alltså stor tur med premiärfärden och förhoppning om fortsatt sådan uttrycktes av alla under dagen. För Oskarshamns del hade man klarat av sina hyllningar, då Gotlänningen provade in det nya färjläget i Oskarshamn. I Byxelkrok mötte många människor upp för att titta på underverket, och från Ölands Åkerbo kommun återfanns kommunalnämndsordföranden Harry Nilsson och landsfiskal Stig Elsrud, Luttorp. Riksdagsman Fritz Börjesson i Glömminge hörde till dem som följde med på provturen, som därefter gick till Klintehamn. Där mötte såväl I 18-översten som kommunalgubbarna och bringade fartyget sin hyllning i olika former.

Gotlänningen vid Skeppsbron i Oskarshamn. Arkiv: Oskarshamns Sjöfartsförening.

Bröderna Petersson med sitt Nordö-rederi i Kalmar, var nu ett rejält hot mot anrika Gotlandsbolaget. Pressen skrev om Klintehamn som den nya ”Porten i väster”. Och under rubriken”Revolution av godstarifferna” förklarades att den nya högeffektiva färjan Gotlänningen skulle möjliggöra frakt av gods från Gotland till destinationsorten utan omlastning, och att färjan var av en typ där man ”kör med bilar rakt igenom utan vändningar och krångel”.

En pir med färjeläge byggdes av Klintehamns kommun inför trafikstarten med Gotlänningen. Foto: Okänd

Gotlänningen, med en kapacitet av 600 passagerare och 70 personbilar, kostade Nordörederiet fem miljoner kronor, men även i Klintehamn rådde det framåtanda. Som förberedelse för Gotlänningens trafikstart gjorde dåvarande Klintehamns kommun en rejäl investering i hamnen:

Klintehamns hamn byggs ut på två sätt. Nuvarande kaj förlängs 50 meter. Där skall lamellfabriken och andra skogens produkter skeppas ut. Dessutom byggs en fristående pir 500 meter ut i havet med ett toppmodernt färjläge för Nordörederiets nya färja av den perfekta typ, där man kör in i aktern och ut i fören eller tvärtom. 1,5 milj. kr. skall det hela kosta och miljonen får man från arbetsmarknadsstyrelsen till statskommunalt beredskapsarbete.

Kommunalledarna ser ut över det vintriga vattnet och säger: Det skall gå till 15 maj. Att få fram en halv kilometer av transportväg och ett nytt färjläge där ute i sjön på några månader det är den nya Klintehamnsandan.

Man kan gott argumentera för att Gotlänningen var den första riktiga bilfärjan i Gotlandstrafiken. Gotlandsbolaget hade förvisso haft Christofer Polhem i trafik sedan 1955, med kapacitet för omkring 45 personbilar. Men hennes bildäck var för lågt för att kunna ta lastbilar och ombordkörning skedde genom en sidoport. (Efter en ombyggnad där hon fick akterport kunde två lastbilar ställas längst akterut).

Den 17 juni 1962 anlände den första långtradaren någonsin till Gotland. Det var en 16 meter lång frysbil lastad med glass som kom med Gotlänningen. Köpman Åke Andersson mötte upp på kajen i Klintehamn och berättade om de besparingar i transportkostnader som gjorts genom att slippa gå via Stockholm med två omlastningar. På återresan var långtradaren lastad med 12.000 gutekycklingar.

Oxelösund

Gotlänningen 1962 med provisoriska arrangemang för tilläggning. Foto: Dan Samuelsson/arkiv: SSHM

Under sommaren 1962 gjorde Gotlänningen fyra turer per vecka till Oxelösund och tre till Oskarshamn via Byxelkrok. I Oxelösund fanns ännu inget färjeläge i hamnen som ägdes av Grängesbergsbolaget. Gotlänningen fick lägga till inne i Gamla Oxelösund och lastning och lossning fick ske tämligen provisoriskt, ibland endast via sidoporten.

Gotlänningen i Oxelösund där lastning ibland endast kunde ske via sidoporten. Vykort

Till sommaren 1963 byggdes dock ett nytt färjeläge inne i Oxelösund väster om handelshamnen. Nordö fortsatte att trafikera Oxelösund till och med sommaren 1966, varefter trafiken lades ned.

Alltsedan dess har diskussioner kommit upp om huruvida Oxelösund skulle kunna vara ett fullgott alternativ som hamn för Gotlandstrafiken. I mitten av 1980-talet utredde dåvarande Transportrrådet ett alternativ med åretrunttrafik på Oxelösund och sommartrafik på Nynäshamn och Oskarshamn/Västervik. Enligt Transportrådet skulle en sådan lös­ning vara effektiv och medföra en rad fördelar, men protesterna på Gotland blev högljudda och Riksdagen beslutade att trafiken skulle fortsätta som tidigare med två fastlandshamnar.

Så sent som 2010 utredde staten genom myndigheten Rikstrafiken vilka hamnar som skulle vara lämpliga för framtidens Gotlandstrafik. Oxelösund har då återigen framförts som ett enhamnsalternativ.

Lång tjänst i Italien

Med leveransen av Gotlandia och Ölänningen blev Gotlänningen överflödig och bjöds ut till försäljning. Hon köptes i slutet av 1966 av italienska NAVARMA, vilket är en förkortning för Navigazione Arcipelago Maddalenino, det vill säga den lilla skärgården utanför Sardiniens nordostkust. Rederiet grundades 1959 av en medlem ur familjen Onorato från semesterön Ponza mellan Rom och Neapel, med en lång bakgrund inom sjöfart. Rederiet är idag känt som Moby Line med fartygen målade med olika Disney-figurer (se till exempel Moby Zaza, före detta Olau Britannia som var ämnad att sättas in i Gotlandstrafiken).

NAVARMA:s första fartyg köptes in second hand från Danmark, och när Gotlänningen köptes in 1967 var det fortfarande ett mycket litet rederi. Gotlänningen döptes om till Elba Prima och sattes i fart mellan Piombino och Elba. Hon kom att göra lång och trogen tjänst för NAVARMA, men de sista tio åren tog hon inga passagerare utan gick istället med farligt gods.

Elba Prima. Okänd fotograf

Elba Prima såldes på våren 2007 till en grekisk redare och ankom till Piraeus utanför Athen med namnet förkortat till Prima. Hon rustades upp för trafik i den grekiska ö-världen, men redan i november lades fartyget upp i Eleusis och sommaren året därpå anlöpte Prima sin sista resa över Egeiska havet till Aliaga i Turkiet för skrotning.


Slutnot: Ö-linjens historia är inte lika väldokumenterad som Gotlandsbolagets. Nils Nordenbrink har dock sammanställt ett omfattande material som finns tillgängligt på Sjöhistoriska museets bibliotek: Ö-linjen Rederi AB Nordö samt Ölands och Gotlands moderna trafikhistoria.

Gotlänningen avgår Oskarshamn 1962 eller 1963. Drotten vid kaj. Arkiv: Sven-Bertil Johansson

KRONOLOGI

1962-05-26Levererad som Gotlänningen till Rederi AB Nordö, Kalmar.
1966-12Såld till Navigazione Arcipelago Maddalenino, Neapel, Italien. Omdöpt till Elba Prima.
2007-05Såld till Theron Navigation SA, Majuro, Marshall Island. Namnet kortat till Elba.
2008-06-16Ankom Aliaga, Turkiet för skrotning.

SPECIFIKATION

Längd60,36 meter
Bredd10,98 meter
Dräktighet475 brt
Lastförmåga270 dwt
Maskineri2 st 6-cyl MWM dieslar på 1194 kW, 16 knop.
Passagerarkapacitet600
Lastkapacitet70 personbilar
Namnsignal/IMO?/5134117

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s