Drotten (1)

Ångfartyget Drotten utgjorde stommen i Gotlandstrafiken från slutet av 1920-talet ända in på 1960-talet. Många är de gotlänningar som fortfarande minns de obekväma resorna med de små ångarna över till fastlandet i höststormar. Drotten var nära att sluta på Östersjöns botten 1942 – men inte på grund av kriget.

Oskarshamns mekaniska verkstad hade redan 1924 levererat ångfartyget Visby – det andra i ordningen med det namnet – till Ångbåtsaktiebolaget Gotland, eller ÅG som rederiet kort och gott kallades. Systerfartyget Drotten levererades knappt fyra år senare, och systerfartygen kom att göra lång och god tjänst på Gotlandstraden.

Drotten fick ett godkännande för att ta med 448 passagerare. Av dessa kunde 109 beredas bäddade platser, varav 71 i första klass. Det var främst en- och tvåmanshytter som fanns, och i varje hytt kunde värmen regleras. Tredjeklass-passagerarna kunde nu erbjudas plats i två rum förut på huvuddäck – ett för kvinnor och ett för män.

Ångmaskinen bidrog till en jämn och behaglig gång, och de 900 hästkrafterna gav Drotten en fart om 12 knop – att jämföra med dagens färjor som gör näramre 30 knop. Till befälhavare på Drotten utsågs kapten Herman Gardsten från Klinte, trots han redan uppnått pensionsåldern.

Svenska dagbladet recenserade Drottens inredning under rubriken “En förstklassig turistbåt”:

Vid färgvalet till såväl exteriörer som interiörer har bolagets estetiske expert, artisten Yngve Lundström, Stockholm, främst tagit sikte på passagerarnas fägnad och glädje. Drotten är sålunda målad i lättare och gladare färgskala än tidigare byggda fartyg. Inredning och utsmyckning är vidare nästan i varje detalj resultatet av svensk industri och konstindustri. När man talar om svenskt i detta sammanhang må emellertid en betydelsefull omständighet påpekas: utsmyckningen är alltigenom modern och man har sålunda inte eftersträvat att ge båten något slags mer eller mindre lyckad hemslöjdsprägel.

Klädseln i alla hytter är av svensk damast, komponerad av hr Lundström och utförd liksom alla textilier ombord – med undantag av filtarna – genom fru Elsa Gullbergs förmedling eller i hennes eget företag. Om alla gångmattor gäller detsamma liksom om draperier och gardiner. Till och med i fråga om en sådan detalj som filtarna har bolaget iakttagit samma omsorgsfulla förfarande: mönstren ha komponerats av hr Lundström och filtarna sedan utförts av NK (Arvika ullspinneri).

Armaturer har levererats från AB Böhlmarks lampfabrik och från Orrefors glasbruk; stora matsalen år sålunda försedd med Orreforsarmatur, ritad av Hald. Över matsalen välver sig ett skylight av slipat glas, utgånget från N P Bingströms glassliperi.

Däckssalongen torde komma att väcka passagerarnas särskilda beundran och gillande både genom sin konstruktion och sin inredning. Den har en fri utsikt genom stora slipade fönster, vilka liksom i matsalen går påfallande lågt och dessutom genom särskilda praktiska anordningar lätt kan fällas ned i panelen för luftväxlingen. Salongen är inpanelad i flammig björk i behaglig färgton och de bekväma fåtöljerna är klädda i vackert, för dem särskilt komponerat möbeltyg. De åtta borden i salongen är försedda med skivor av ciselerat tenn, utgångna från AB Svenskt tenn. Röksalongen är likaledes hållen i flammig björk, ehuru av mörkare ton än i däckssalongen. I övrigt är det den mörkpolerade mahognyn som dominerar i inredningen.

Nära att skruvas ner av isen

Andra världskriget blev en stor påfrestning för Gotlandstrafiken. Det största, modernaste fartyget, m/s Gotland, var upplagt på grund av oljeransonering. Det gamla ångfartyget Thjelvar hade rekvirerats av Marinen, och lastfartyget Gute var endast i sporadisk trafik på grund av kolbrist. De tre ångarna Hansa, Visby och Drotten upprätthöll dock Gotlandstraden, trots minfaran och flera mycket besvärliga isvintrar.

Vintern 1942 frös hela Östersjön igen, och under tre månader hade de små Gotlandsångarna stora problem med att ta sig fram på rutten mellan Gotland och fastlandet. Den 28 januari blev det totalstopp i trafiken på grund av issituationen, och förråden med förnödenheter som bränsle och medicin började snart tryta. Statens isbrytare låg på fastlandet och reparerades efter tidigare hårda resor och kunde inte assistera.

Den 24 februari lyckas man forcera isen, och ångaren Visby kan efter 41 timmars (!) resa lägga till i Visby hamn, med bland annat post, karbid, rödsprit, knäckebröd, choklad, sprit, jäst, margarin, tobak, svetsgas, kolsyra, konservburkar, tvättmedel, ljus, tändstickor, socker, såpa, elmateriel, järn, kaffe, apelsiner, skidor, parfymer, sjukvårdsmaterial och böcker.

Den tredje mars startades en ny konvojresa från Visby. Den blev nära nog Drottens sista. Den fjärde mars rapporterade isbrytaren Ymer att konvojen råkat in i svår packis och vid lunchtid den femte mars satt Drotten ordentligt fast i skruvis och hade fått 20 graders slagsida efter svår ispress på styrbordssidan. Svenska dagbladet rapporterade bland annat följande om den dramatiska situationen:

Resan har varit synnerligen svår säger kapten Rubarth, och issituationen på Östersjön kan för närvarande betecknas som ganska tröstlös, För bara fjorton dagar sedan var isytan tämligen jämn och slät och erbjöd inte alltför stora svårigheter att forcera, men nu är det fullt med upptornade isvallar överallt. Vid 6-tiden på torsdagsmorgonen satte sig de tre fartygen åter i gång med Ymer i täten, men det gick mycket långsamt, och efter blott några hundra meter var det definitivt stopp. Det gick inte att komma en meter längre. Drotten låg ett 30-tal meter akter om de båda andra fartygen, och alla väntade på att istrycket skulle lätta. Men så började så småningom Drotten utsättas för en allt svårare isskruvning. Isblocken tornade upp sig på babordssidan till en stor vall, som utsatte fartyget för en så våldsam press, att ångaren fick allt kraftigare slagsida.

Vid 11-tiden hade Drotten fått omkring 20 graders slagsida, och då faran blev allt större för att fartyget skulle pressas sönder och sjunka, gavs order till passagerarna att göra sig redo att lämna fartyget. Alla fann sig i ordern med gott mod och packade ihop sina tillhörigheter samt vandrade i en lång rad ut på isen och tog sig bort till Ymer. Sträckan var visserligen bara ett 30-tal meter, men det var rätt besvärligt att klättra över isflaken, som tornat upp sig här och där. Allt förlöpte utan något missöde. Inte ens besättningen kunde lämnas kvar, utan kort efter passagerarnas avtåg gjorde sig alla de kvarvarande ombord klara för ispromenaden till Ymer. Man tog givetvis med sig sina tillhörigheter och kaptenen bl. a. även skeppspappren.

Efter några timmar skickades styrmannen ut på en expedition till Drotten för att undersöka, om fartyget sprungit läck. Isen hade nu pressats upp ytterligare mot babords sida. Då styrmannen klättrat över isbarriären hamnade han sålunda direkt på däck. Efter noggranna undersökningar återkom han med den glädjande underrättelsen, att Drotten ingalunda blivit läck utan gott hållit stånd mot ismassornas tryck.

Det allmänna läget förbättrades inom kort, och mellan kl. 16 och 17 kunde Drottens kapten och besättningen åter bege sig ombord på sitt fartyg. All fara var nu över: istrycket hade lättat, och Ymer kunde närma sig Drotten, som togs på släp och drogs några hundra meter framåt. Därefter gick även passagerarna över till Drotten, och resan fortsatte mot Nynäshamn.

Detta är det värsta både jag ock Drotten har varit med om hittills, säger kapten Rubarth, när han kommer in till kajen efter en verkligt praktfull landning. Man kunde inte ens få ett visitkort mellan båten och kajen efter det ”Drotten” lagt till. Hade naturmakterna fått hållas ostört i dag på middagen, så hade den här båten inte funnits till nu, fortsätter han. Ombord på Ymer, där vi blev väl omhändertagna, såg vi med lite vemod på det vackra fartyget, som vi ansåg tillspillogivet, men som genom ett under måste en strömkantring ha ägt rum, ty vi såg, hur Drotten började räta upp sig igen, och så småningom kunde vi gå ombord igen allihop.

Det var inte alls besvärligt med passagerarna, det var bara en gammal dam, som vi fingo bära ombord igen: Resan in från Landsort gick lugnat, men isen var mycket kärv, och det tog längre tid in vi beräknat. Nu få passagerarna stanna vackert ombord till klockan 5, då de kunna ta morgontåget in till Stockholm. Allt är väl ombord och jag kan ju säga, att jag är ganska belåten att vara i hamn igen med mitt fartyg.

Drotten kom nära nog oskadd ur den allvarliga situationen. Efter undersökningar visade det sig att isen tryckt sönder en ventil samt räcket på babordssidan.

Drotten fortsatte i sin Gotlandstrafik genom hela kriget och kom strax efter krigsslutet att utrustas med kraftigare bommar, varefter man även fick möjlighet att lyfta och medföra en handfull bilar som kunde stuvas på däck.

År 1955 sattes den första riktiga bilfärjan, m/s Christofer Polhem, in i Gotlandsbolagets trafik. Drotten och Visby fortsatte dock som vanligt på Gotlandstraden och kom att tjänstgöra i ytterligare närmare ett decennium.

Mariehamnskryssningar

Ångfartyget Drotten, som var hopplöst föråldrat, såldes i början av 1964 till Vikinglinjen för 140.000 kronor. Hon sattes i kryssningstrafik mellan Stockholm och Mariehamn men det bar sig inte bättre än att Drotten redan efter ett par månaders trafik kolliderade med Christofer Polhem, nu såld och omdöpt till Marina, utanför Mariehamn. Krossat porslin, skärrade passagerare och ett något tilltufsat yttre blev turligt nog den enda konsekvensen av kollisionen.

Vikinglinjens trafik med Drotten blev dock kortvarig. Hon kom att läggas upp i Mariehamn på hösten 1965 och fungerade därefter bland annat som kafé en tid. Efter ett långt upplag i Mariehamn såldes Drotten till en skrotfirma i Åminnefors där hon skars ned för återvinning 1979. Vissa delar togs dock tillvara. På Gotland finns idag en bevarad hytt på Gotlands museum, och Drottens propeller står uppställd utanför hamnterminalen i Visby.

Kronologi

1928-03-24	Levererad som Drotten till Ångfartygs AB Gotland, Visby.
1964-01	Såld till Rederi AB Vikinglinjen, Mariehamn för SEK 140.000. Levererans den 15 februari.
1966-09-01	Rederiet byter namn till Rederi AB Solstad, och året därpå överförd på Algots varv.
1979	Såld till AB Co-Ny OY, Åminnefors för skrotning.

Specifikation

Längd	55,81 meter
Bredd	9,38 meter
Dräktighet	847 brt
Lastförmåga	372 dwt
Maskineri	1 st 3-cyl trippelångmaskin på 1.000 ihk, 12 knop
Passagerarkapacitet	448
Lastkapacitet	5 personbilar på fördäck (vinsch)
Namnsignal/IMO	KGMN/SHDN/5094006