Sommaren 1954 chartrade Gotlandsbolaget in Nils Fribergs tremastskonare Bardia efter att Gute grundstött i Stockholms skärgård. Bardia var byggd så sent som 1949 och kom att bli kanske det sista större lastfartyget som byggdes i trä i Sverige.
Fribergs skutor
Nils Friberg (den äldre) föddes i Ronehamn 1873 och mönstrade vid sexton års ålder på Ronehamnsskonerten Laurentius. 1897 hade han avlagt nautiska examina vid navigationsskolan i Visby, och i början av år 1899 startade han sitt första egna rederi. Första fartyget blev märssegelskonaren Enigheten på 170 ton som köptes in från Danmark. Enigheten gick i huvudsak med frakter mellan Gotland och Tyskland, men blev vrak redan 1901. Friberg lät sig inte nedslås, utan kom under de kommande decennierna att köpa in ett flertal segelfartyg som gick skiftande öden till mötes.
Först 1947 ombildades Fribergs rederirörelse till aktiebolag, och samtidigt tog sonen Nils Friberg över som verkställande direktör. Strax därefter beställdes rederiets första nybygge hos Saltviks varv utanför Oskarshamn. Det var en tremastskonare med hjälpmaskin som beställts, och det kom att bli ett av de sista lastfartygen i trä som byggts i Sverige. Kösträckningen ägde rum i december 1947 inne i varvets rymliga skrovhall, och den 28 april 1949 skedde så den sista verkligt stora sjösättningen vid Saltviks varv. Fartyget fick namnet Bardia och levererades till Nils Friberg den 15 september 1949.
Inhyrd av Gotlandsbolaget
På kvällen den 10 juni 1954 under dimma grundstötte Gotlandsbolagets lastfartyg Gute utanför Sandhamn i Stockholms skärgård. Gute blev läck och behövde gå till varv för reparationer varför Gotlandsbolaget tvingades chartra in ett flertal mindre lastfartyg för att kunna upprätthålla sin lasttrafik på Stockholm under sommarmånaderna.
Fribergs Bardia chartrades in av Gotlandsbolaget från och med den 1 juli, och hyran uppgick till 18.000 kronor per månad. Bardia sattes omgående i fart på Stockholm, och återlämnades till Friberg den 15 augusti då Gute åter kommit i trafik.
Såld till Danmark
Under våren 1957 byggde Friberg om Bardia. En mast togs ned och fartyget klassades om från segelfartyg med hjälpmotor till motorfartyg. Hon mättes om i Fårösund den 4 april 1957 och det nya nettotonnaget blev 99 ton.
Redan två år senare såldes dock träbygget för 153.000 kronor till Rasmus N Rasmussen i danska Gråsten. Friberg hade ett nybyggt stålfartyg på ingång från varv i Hamburg – för övrigt ett systerfartyg till Gotlandsbolagets Torsburgen. Bardia döptes nu om till Karla-Ras och fick hemort i Egernsund nära tyska gränsen.
Bränderna
Den 21 februari 1962 fattade Karla-Ras eld då hon låg förtöjd vid Egernsund Maskinfabrik. Klockan var halv två på natten då rök upptäcktes i befälhavarens hytt. Man kunde snabbt konstatera att det utbrutit brand i maskinrummet, och att det var oljekaminen för centralvärme som var ursprunget till branden.
Brandkåren tillkallades och påbörjade släckning, men trots rökdykarutrustning kunde brandmännen inte nå fram till själva brandhärden. Vid sextiden på morgonen var maskinrummet vattenfyllt och man bedömde att elden var under kontroll. Vid kvart i nio flammade dock elden åter upp, och först efter att man huggit upp hål i däcket kunde elden slutligen släckas under förmiddagen.
Det var en sorglig syn framåt lunch för skeppsredare Rasmussen. Karla-Ras vilade nu med 45 graders slagsida på botten och hela maskinrummet var utbränt. Myndigheternas utredning landade i slutsatsen att eldslågan i oljebrännaren börjar flamma upp, och att kaminens elledningar då fattat eld varefter elden börjat sprida sig.
Otroligt nog valde Ramussen att bärga och reparera sitt träfartyg, och hon utrustades nu med en Mercedes-Benz-diesel.
På självaste nyårsafton år 1966 bröt branden åter ut ombord på Karla-Ras. Hon låg nu i Gasverkshamnen i Köpenhamn då befälhavaren – som var ensam ombord – vid halvsjutiden på kvällen kände röklukt. Efter undersökning upptäckte han att det brann i maskinrummet och tillkallade brandkåren. Först vid 2-tiden på natten var elden släckt, och återigen hade Karla-Ras erhållit omfattande skador.
Nu hade Rasmussen tröttnat på motgångarna, och Karla-Ras såldes till Amy Andersen i Köpenhamn. Hon döpte om fartyget till Amy-Aase och la upp henne som husbåt i Köpenhamn.
Till Karibien
Efter tio års uppläggning som husbåt såldes Amy-Aase till kanadensaren Norman Pushell som bedrev hotellverksamhet på Jamaica. Skutan döptes om till Mirage IV och sliptogs i Marstal den 5 april 1976 varefter hon påbörjade sin långa resa över Atlanten mot Karibien. Troligen användes hon som restaurangfartyg i Kingstown på Jamaica, men slutet är höljt i dunkel.
1993 ströks hon ut Lloyd´s Register eftersom hennes fortsatta existens betvivlades.
Kronologi
1949-09-14 | Levererad som Bardia till Rederi AB Nils Friberg, Visby. |
1954-07-01 | Charter till Gotlandsbolaget. Återlämnad 15 augusti. |
1959-03-17 | Såld till Rasmus Nielsen Asmussen, Gråsten, Danmark. Omdöpt till Karla Ras. |
1967-03-14 | Såld till Amy E Andersen, Köpenhamn och omdöpt Amy-Aase. |
1976 | Såld till Norman Pushell, Kingstown, Jamaica. Omdöpt Mirage IV. |
1979 | Registrerad på Sonderborg Tall Ships Ltd, Georgetown, Caymanöarna. |
1993 | Struken ur Lloyds Register. |
Specifikation
Längd | 31,15 meter |
Bredd | 7,30 meter |
Dräktighet | 204 brt |
Lastförmåga | 250 dwt |
Maskineri | 3-cyl tvåtaktsdiesel från Jönköpings mekaniska verkstad, 207 ihk. |
Passagerarkapacitet | 0 |
Lastkapacitet | 340 kbm (grain) |
Namnsignal/IMO | SFGP/- |