Brynhild

Under hösten 1944 chartrade Gotlandsbolaget in Sveaångaren Brynhild som ersättning för Hansa som vinterrustades på varv. En månad senare låg Hansa på Östersjöns botten – torpederad av en rysk ubåt. Brynhild fortsatte dock sin trafik för Sveabolaget under många år, och hon kom så småningom att bli ett av Stena Lines absolut första fartyg.

66-bådene

Endast några månader efter att Ångfartygsbolaget Gotland konstituerade sig i Visby bildades ett liknande rederi på en närliggande ö – nämligen Bornholm. Den 14 februari 1866 hölls den konstituerande bolagsstämman i Rönne stadshus för Dampskibsselskabet paa Bornholm af 1866. Bakgrunden till bildandet var densamma som för Gotlandsrederiet; dålig regelbundenhet och otillförlitlighet för de fartyg som trafikerade ön begränsade både handeln, näringslivets och turismens utveckling men också befolkningens möjligheter att resa. Rederiet beställde sitt första fartyg vid Köpenhamnsvarvet Burmeister och Wain, och redan den tredje november samma år gick fartyget sin jungfrutur till Bornholm i kraftig storm.

Vid sekelskiftet hade företaget – som allmänt kom att kallas 66-bådene – fyra fartyg på huvudrutten mellan Rönne och Köpenhamn. Sommartid gick även ett fartyg på nöjeskryssningar till bland annat Ystad och Simrishamn.

I början av 1900-talet ökade gods- och passagerarvolymerna kraftigt och flottan moderniserades löpande. 1909 levererades ångfartyget Ørnen som skulle bli bekant i Gotlandstrafiken många år senare som kortvarig ersättare till Hansa. I april 1914 levererades det ännu större ångfartyget Heimdal till en kostnad om 677.000 danska kronor. Även Heimdal var byggd på Burmeister & Wain i Köpenhamn och hon hade en ångmaskin på över 1.000 hästkrafter som drev henne med en fart om 12 knop. Passagerarkapaciteten uppgick till 450 personer och hon sattes in i farten mellan Bornholm och huvudstaden.

Inköpt av Sveabolaget

I september 1935 sålde 66-bådene Heimdal till Sveabolaget i Stockholm för 362 000 svenska kronor. Hon övertogs av de nya ägarna i januari 1936 och gick omedelbart till Sveabolagets eget varv Finnboda för att förlängas med drygt tre meter, samt även i övrigt genomgå en större ombyggnad. Efter ett halvår var ombyggnaden färdig, och fartyget hade nu döpts om till Brynhild efter en valkyria i den fornnordiska mytologin. Svea satte nu in henne i trafiken Stockholm-Mariehamn-Åbo.

Redan 1904 hade Finska Ångfartygs AB (FÅA) och Rederi AB Bore inlett ett samarbete på rutten Stockholm-Mariehamn-Åbo. Under första världskriget låg trafiken nere, men år 1918 startades trafiken upp igen, nu tillsammans med en tredje samarbetspartner, nämligen Sveabolaget. Finlandstrafiken marknadsfördes nu gemensamt under namnet ”De samseglande rederierna” och man kunde erbjuda dagliga turer året om. Det var således för denna trafik som Brynhild anskaffades, och trafiken fortsatte att växa till år 1939 då antalet befordrade passagerare på linjen uppgick till 62 000. ”De samseglande rederierna” utgjorde för övrigt grunden för det som i slutet av 1950-talet kom att bli Siljarederiet och därefter Silja Line.

Utöver Finlandstrafiken hade Sveabolaget under många år även bedrivit inrikes passagerartrafik längs med kusterna. Efter andra världskriget blev konkurrensen från tåg- och biltrafik för hård, och linjerna avvecklades successivt, men Brynhild kom – när hon inte gick i Finlandstrafik – att bli ett välkänt fartyg på rutten från Stockholm ner till Borgholm på Öland.

Gotlandstrafik

Den 5 oktober 1944 anlände Brynhild till Visby hamn för första gången i charter för Ångfartygs AB Gotland för natturerna till Nynäshamn. Anledningen till behovet av extra tonnage var att både Drotten och Hansa skulle vinterrustas. Befälhavare under chartern var Sveabolagets kapten Ivan Dahle.

På kvällen den 23 oktober avgick Brynhild Visby hamn för sista resan till Nynäshamn och den 25 oktober återlämnades hon till Sveabolaget då Hansa åter kommit in i Gotlandstrafiken.

När Hansa torpederas endast en månad senare låg det nära tillhands att kontakta Sveabolaget för att undersöka om dom temporärt åter kunde avvara ett fartyg för att upprätthålla trafiken mellan Gotland och fastlandet. Brynhild var nu upptagen då hon låg som hotellfartyg i Nybroviken i Stockholm, men Örnen kunde med kort varsel chartras in för att upprätthålla trafiken mellan Visby och Nynäshamn.

De finska krigsbarnen

Den 30 november 1939 angrep Sovjetunionen Finland. Under vinterkriget och fortsättningskriget evakuerades hela 70 000 finska barn till Sverige där de placerades i fosterfamiljer. Redan i slutet av 1939 gjorde Brynhild någon eller några resor med finska krigsbarn till Sverige, men därefter var det andra Svea-fartyg som omhändertog denna trafik.

Mot slutet av fortsättningskriget började man skicka hem krigsbarnen till Finland igen, och från och med mars 1945 sattes Brynhild åter in i Finlandstrafiken och kom därmed att nyttjas för repatrieringen. I augusti 1945 hyrdes Brynhild in av Hjälpkommittén för Finlands barn som inredde Brynhild för att kunna transportera 600 barn per resa. Krigsbarnen ankom med tåg utifrån landet till Stadsgården i Stockholm där de embarkerade Brynhild inför hemresan. Efter ett flertal resor för kommittén hade Brynhild transporterat nära 6.000 krigsbarn tillbaka till Finland under hösten. Även under hösten 1946 chartrades Brynhild för några resor dedikerade för att transportera hem krigsbarnen.

Hon dansade en sommar

I november 1959 såldes Brynhild för 675 000 kronor till göteborgaren Gunnar Andersson och hans nystartade Continent Line med avsikten att starta upp trafik mellan Halland och Jylland. Brynhild genomgick nu en omfattande renovering i Falkenberg. Två akterdäck anpassades för biltransporter och en hydraulisk lift installerades. Vidare rustades salong och kafé upp, och samtliga hytter försågs med rinnande kallt och varmt vatten samt luftkonditionering. Efter ombyggnaden kunde Brynhild medföra 350 passagerare och 35 personbilar.  

Den 12 april 1960 var det dags för premiärturen mellan Falkenberg och Horsens. Det blåste 14 sekundmeter och tretusen personer trängdes på kajen i Falkenberg för att få se det historiska ögonblicket. Det saknades dock inte problem – bland annat fick två bussar lyftas ombord med kran då de visat sig vara för höga för att nyttja den nyinstallerade ombordkörningsrampen. Nära två timmar försenad kom Brynhild slutligen iväg. Överresan var lång och tog över tolv timmar. Trots ett stort intresse för trafiken även i Horsens så var Brynhild föråldrad och fyllde knappast sextiotalets krav på komfort och bilkapacitet. Efter sommarsäsongens slut såldes hon till ett rederi i Gävle, och i Falkenberg kom Brynhild att få epitetet ”Hon dansade en sommar”. 

Till Skagenlinjen

Sten Allan Olsson grundade 1962 Skagenlinjen, vilket några år senare skulle bli Stena Line. Affärsidén var att ha hög beläggning med fartyg som hade låga fasta kostnader, och intäkterna skulle komma från taxfreeförsäljning snarare än biljettintäkterna. Först ut i trafiken blev den från Dampskibsselskabet af 1866 paa Bornholm inchartrade Østersøen, men redan inför sommarsäsongen 1963 planerades flera andra fartyg att sättas in för Skagenlinjen. Gotlandsbolagets gamla ångare Visby köptes in i januari 1963, och Brynhild, som låg upplagd vid Ekensbergs varv i Stockholm chartrades in. Efter ombyggnad i Stockholm döptes Brynhild om till Skagen I, och när hon slutligen avgick till Göteborg tog hon med sig Visby på släp. Efter ombyggnad i Göteborg döptes för övrigt Visby om till Skagen II.

På självaste valborgsmässoafton 1963 går Skagen I sin första tur över Kattegatt till Skagen, och hon upprätthåller trafiken fram till den sista augusti då chartern löper ut. Hon läggs av sina ägare upp vid Ringön i Göteborg och återfår då namnet Brynhild – åtminstone på pappret. Under hösten går dock Gävlerederiet som äger Brynhild i konkurs. På exekutiv auktion ropar Stena in fartyget i början av december, och hon blir därmed Stenas andra egna passagerarfartyg efter Skagen II. De 255.000 kronor som man betalar är ett bra pris får man förmoda då Gävleredaren betalat 1,1 miljoner vid sitt inköp av Brynhild tre år tidigare.

Den 15 maj 1964 startas säsongstrafiken mellan Lysekil och Skagen upp, och Brynhild – nu åter omdöpt till Skagen I – sätts in på linjen, men i slutet av sommaren avslutas trafiken och Skagen I läggs upp vid Ringön. Stena har redan flera nybyggda fartyg på gång för sin framgångsrika trafik, och den åldriga Skagen I bjuds ut till försäljning.

Logementsfartyg

I maj 1965 köptes Skagen I av Holmens Bruk för 310.000 kronor. Bruket behövde logi i samband med att pappersbruket i Hallstavik skulle byggas om, och Skagen I ansågs duga för uppgiften efter upprustning på Lödöse varv. Hon döptes om till Regina och bogserades till Hallstavik där hon kom att tjäna som förläggning för framförallt tyska gästarbetare.

Under 1960-talet hade den svenska kärnkraften börjat byggas ut. I Marviken på Vikbolandet öster om Norrköping etablerades det fjärde svenska reaktorprojektet, R4. Platschefen för Marviken-bygget hade tidigare arbetat som chief i Arabolagen, och när han under hösten 1967 behövde lösa förläggningsfrågan för tillresta underleverantörer började han sondera möjligheten att utnyttja ett fartyg för uppgiften. I Hallstavik fann han då Regina som på hösten 1967 inte längre behövdes där. Regina köptes därför in av ASEA för 280.000 kronor, bogserades till Marviken och förtöjdes vid kajen nedanför kärnkraftsbygget i slutet av december 1967.

Saltängens mekaniska i Norrköping arbetade hårt för att anpassa fartyget, och uppvärmningen löstes genom att ansluta en eldriven ångpanna i land till Reginas uppvärmningssystem. Från slutet av januari fram till maj 1968 fungerade Regina som logi åt som mest 70 arbetare, varav en hel del tyskar.

I juni 1968 togs Regina upp på slip inne i Norrköping – bland annat för att svetsa en läcka i förskeppet – och i augusti bogserades hon ner till Simpevarp utanför Oskarshamn där nästa kärnkraftsverk höll på att färdigställas. Även här nyttjades hon som förläggning åt tillrest arbetskraft. Bernt Qvist som bland annat tillsåg att Regina var beboelig, förtöjd, städad och länsad har beskrivit Reginas slutliga öde:

Logementsbåten Regina behövdes inte längre. Hon var tömd på övernattande personal och väntade på att bogseras bort. Så låg hon en månad. Elchefen beordrade sedan ”Bryt strömmen”. Sen gick det en natt. Då drog en åskby med stormvindar över Simpevarp. Fartyget krängde i stormen. Jag bodde då i Oskarshamn. Jag märkte, när jag kom till Simpevarp på morgonen, att en liten tall vid porten hade blåst omkull. När jag tittade ut såg jag att Regina hade kantrat och låg på sidan, krängd 90 grader. Förtöjningarna höll men var spända.

Sen var det ju frågan vad som hade hänt. Jag visste att Regina var rank. Jag hade gjort krängningsförsök med två ton. Då krängde hon 10 cm. Vattenfyllda oljefat är användbara. Hytterna hade öppningsbara ventiler (fönster) med en diameter av cirka 30 cm. Det visade sig att det var två ventiler på sidan av båten i den undre raden av ventiler som stod öppna. Det var normalt bara cirka en decimeter fritt till vattenytan från dessa ventilers underkant. Det vill säga att båten krängde troligen i stormvinden på natten och vatten rann in genom de öppna ventilerna. Detta betydde att någon (eller flera) hade olovandes bott i båten (trots att den var utan ström) och tyckt att det var kvavt och öppnat ventilerna för att få luft. Dessutom var ju pumparna som skulle länsa ut inläckande vatten stoppade i och med att elen bröts.

Efter kantringen i Simpevarp den 11 augusti 1970 såldes hon för 160.000 kronor till Firma Poul Christensen i Nakskov för skrotning. Den 24 augusti lyftes Regina av Neptunbolaget med kranen Magnus VII. Bogserbåten Castor drog henne därefter till Nakskov där hon skrotades under oktober månad.

Kronologi

1914-04	Levererad som Heimdal till Dampskibsselskabet paa Bornholm af 1866, Rönne.
1935-09-27	Såld till Stockholm Rederi AB Svea, Stockholm. Levererades den 6 januari. Omdöpt Brynhild.
1944-10-04	Charter till Ångfartygs AB Gotland. Återlämnad 25 oktober.
1959-10-19	Såld till AB Telfa, Göteborg.
1960-06-30	Såld till Rederi AB Continental Line, Göteborg för SEK 600 000.
1960-11-25	Såld till pr Theodor Sandgren, Gävle för SEK 1 100 000. Rederiet kallades Trafik AB Gävle-Finland.
1963-04-30	Charter till Skagenlinjen, Göteborg. Omdöpt Skagen I. Återlevererad den 31 augusti och omdöpt Brynhild.
1963-12-02	Såld till Stena AB, Göteborg på exekutiv auktion för SEK 255 000. I april 1964 omdöpt till Skagen I.
1965-05-03	Såld till Holmens Bruks & Fabriks AB, Hallstavik. Omdöpt till Regina.
1967-12-21	Såld till ASEA AB, Västerås för SEK 280 000.
1968-12-21	Såld till ASEA-Atom för SEK 280 000.
1970-08-11	Sjönk i Simpevarp. Bärgad den 24 augusti och såld till Firma Poul Christensen, Nakskov för skrotning.

Specifikation

Längd	71,08 meter
Bredd	10,42 meter
Dräktighet	1298 brt
Lastförmåga	160 dwt
Maskineri	1 st 3-cyl trippelångmaskin, 11 ihk, 12,5 knop
Passagerarkapacitet	350
Lastkapacitet	0 personbilar
Namnsignal/IMO	SJON/3008088