Gotlandsbolagets andra fartyg, passagerarångaren Gotland, fick en lång och händelserik tillvaro. Efter hela sjuttio framgångsrika år mellan Gotland och fastlandet skulle de sista tio åren omfatta mer dramatik. Under kriget placerades ”indisciplinärer” ombord i kronans tjänst, och därefter såldes hon till en grek som planerade illegala transporter av judiska flyktingar till Palestina.
Leverans
När bolagsstämman sammanträdde i november 1867 beslutades att Gotlandsbolagets andra nybygge skulle få namnet Gotland. Vid leveransen inför sommaren 1868 hade ångaren kostat rederiet 140.000 riksdaler riksmynt (kronor infördes som valuta i Sverige först fem år senare).
Gotlands Tidning skrev den 22 maj 1868 följande:
Det nya ångfartyget Gotland […] företog i går fm prov- och besiktningsresa, varvid dess fart i medeltal uppgick till 10 ½ knop i timmen, stundom även till 11. Maskinen arbetade särdeles tyst och väl. Dels i anseende till fartygets starka, solida och smakfulla byggnad och dels igenom dess särdeles ändamålsenliga inredning, varmed allt … komfortabelt blivit iakttaget, är vi förvissade om, att lika så gott rykte som Bergsunds mekaniska verkstad genom detta fartygs byggande skaffat sig, lika så belåtet bör även bolaget för detta fartyg vara att nu snart för öborna därstädes presentera en värdig tillökning i öns snabba kommunikation med fastlandet och en tillökad prydnad i Sveriges ångbåtsflotta.
Befälhavaren Theodor Nordwall styrde in det brunmålade fartyget i Visby hamn på morgonen den 17 maj under salut från batteriet vid Kruttornet. En stor skara intresserade besökte fartygets salonger, hytter och maskinrum under hela dagen och uttryckte sitt gillande.
Under den första tiden avgick Gotland från Visby till Stockholm på torsdagar klockan 19, lämnade Stockholm för Visby på lördagar klockan 17, avgick Visby mot Borgholm och Kalmar på söndagar klockan 19 och avgick åter mot Visby på onsdagar klockan 18.
Bekantskap med Stendörren och Grumpviken
En tidig aprilmorgon 1893 gick Gotland med god fart på grund under sin tur upp till Stockholm. Fartyget hade kört upp på Stendörren utanför Dalarö med en sådan kraft att det var nära att kantra. Last och passagerare togs in till Stockholm med ångfartyget Dalaröström. Med hjälp av bolagssystern Polhem samt en av Neptunbolagets bärgningsångare, Hero, kunde Gotland så småningom komma av grundet. Befälhavaren fick personligen betala ettusen kronor i böter vilket var ungefär hälften av vad haveriet kostat rederiet.
Vid midsommartid 1936 var fartyget, nu omdöpt till Nestor, ute på sin sista resa för Gotlandsbolaget innan hon skulle tas ur trafik. På sin trad mellan de gotländska lanthamnarna gick hon i tät dimma på grund vid Grumpviken i Vamlingbo och stod fast. Neptunbolaget fick kontaktas och deras Poseidon hade inga större svårigheter att dra loss Nestor som inte heller fått några skador. Bärgningen kostade dock rederiet femtusen kronor och måhända var det ett lite snöpligt slut efter nästan sju decenniers trafik på och runt Gotland.
Efter ett par års upplag i Visby hamn såldes Nestor till fastlandet för trafik mellan Östhammar i Roslagen och Eckerö på Åland.
Inkallad av Krigsmakten
Nestor blev dock inte speciellt långvarig i Ålandstrafiken eftersom hon under hösten 1941 rekvirerades av svenska marinen för att ingå i fjärde trängdivisionen inom Stockholmseskadern. Skrovet målades grått och en kulspruta monterades ombord som försvar mot eventuella angrepp från fientligt flyg. Divisionens uppgift var att bygga farledshinder för att försvåra för utländska flottstyrkor att ta sig in mot den svenska huvudstaden.
På Nestor förlades manskap som byggde dessa hinder med hjälp av bogserbåtar och kranfartyg och flera uppdrag utfördes i farleder utanför Norrtälje och Östhammar. Manskapet utgjordes till stor del av värnpliktiga som gjort sig skyldiga till olika disciplinbrott och fartygscheferna på Nestor – bland annat Gotlandsbolagets inkallade befälhavare Tore Thuresson – hade säkerligen fler bekymmer än att framföra fartyget på ett säkert sätt mellan öar, kobbar och skär i Stockholms skärgård.
Som exempel på Nestors verksamhet under krigsåren kan delar av divisionsorder nummer 53 från den 30 november 1943 återges. Nestor förbereddes då för avgång från Ornöbasen i Stockholms södra skärgård tillsammans med bogserbåtarna Storgrogg och Sörvik samt kranpråmen SS Nr 72 enligt följande färdplan:
4/12: Ornöbasen, 5/12: Ellaström, 6/12: Ellaström, 7/12: Singösund, 8/12: Fogdöström, 9/12: Fogdöström, 10/12: Norrtäljeviken, 11/12: Norrtäljeviken, 12/12: Norrtälje, 13/12: Varnö Ängsholm – Måsskär – Kullbäling, 14/12: Kullbäling – Västerbådan – Mellankobb, 15/12: Norrholm – Huvudholm, 16/12: Alvsta Långholm Stenholmarna – Vitsgarn, 17/12: Ornöbasen.
Fartyget återlämnades i början av 1946 men kom aldrig i trafik för ägarna igen.
Flyktingfartyg
I slutet av 1946 såldes Nestor till ett Panama-registrerat rederi med grekiska ägarintressen som vid denna tidpunkt köpte in flera gamla ångfartyg med syfte att illegalt transportera judiska flyktingar till Palestina.
Nestor döptes om till San Eusebio och påbörjade den 11 januari 1947 sin långa resa från Stockholm ner till östra Medelhavet under befäl av Antlos Melissahis. Man kom dock inte längre än till Öresund förrän problemen började och en maskinskada tvingade in fartyget till Köpenhamn. Då brittiska myndigheter hade ögonen på rederiet – Palestina var ju fortfarande brittiskt protektorat direkt efter kriget – så bad den brittiska ambassaden danska myndigheter om hjälp att stoppa fartyget då man på goda grunder misstänkte att det skulle sättas in i den illegala flyktingtrafiken. Danmark utförde genast en inspektion och belade fartyget med kvarstad på grund av formella brister i dokumentationen.
San Eusebio flyttades senare under året – övergiven av besättningen – till Assens på Fyns västsida och förblev upplagd där i nästan fyra år. Det nu åttio år gamla fartyget som redan var i dåligt skick förföll snabbt och utgjorde en anskrämlig syn i det lilla samhället. Bland stadens invånare gick många rykten om det svartmålade, övergivna skeppet; smuggling, sjöröveri och illegala transporter påstods ha ägt rum under andra världskriget då Nestor i själva verket gjort tjänst åt svenska krigsmakten.
Helt övergivet var dock inte San Eusebio under dessa år i Assens, utan allehanda ljusskygga personer nyttjade skeppet som bostad och plundrade det på allt av värde. När tidningen Ekstrabladet besökte San Eusebio under hösten 1950 kunde man rapportera om en omfattande ödeläggelse ombord. Däcksplankor var uppbrutna, hyttdörrar losstagna, madrasser och kuddar i hytterna uppskurna. ”Franska tidningar” låg och flöt tillsamman med medicinflaskor och skärvor av sönderslagna speglar och ventiler. Fortfarande fanns dock spåren från den mångåriga Gotlandstrafiken kvar; målningar med motiv från bland annat Visby, Stockholm, Södertälje, Borgholm och Kalmar prydde skott och dörrar i salongerna.
I augusti 1951 höll staden Assens tvångsauktion och sålde San Eusebio till skrothandlaren Hansen i Odense. När ångaren under bogsering lämnade Assens hamn på eftermiddagen den 28 augusti var det till lättnad för många. Lokaltidningen rapporterade:
Vid avskedet av den gamla ångaren igår eftermiddags härskade ingen direkt sorg på hamnen – tvärtom så var alla glada för att äntligen slippa synen av den flytande samling rostigt järn som ju inte varit någon prydnad för hamnen.
Så slutade en av Gotlandsbolagets pionjärer och verkliga trotjänare sin existens med en kollektiv suck av lättnad hos Assens invånare.
Kronologi
| 1868-04-15 | Sjösatt för Ångfartygsbolaget Gotland, Visby, med namnet Gotland, och ankom Visby för första gången den 17 maj. |
| 1936-02 | Omdöpt till Nestor efter styrelsebeslut den 20 augusti året innan. |
| 1938-12 | Såld till Rederi AB Östfart, Grisslehamn för SEK 17.000. |
| 1941-09-29 | Rekvirerad av Marinen som Hjälplogementsfartyget nr 79 Nestor. |
| 1946-02-16 | Återlämnad till ägarna. |
| 1946-11-21 | Såld till Compania Pando de Navigation SA, Panama för SEK 84.500. Omdöpt till San Eusebio. |
| 1951-08-21 | Såld på exekutiv auktion för DKK 41.000 till skrothandlare H. J. Hansen, Odense. Lämnade Assens den 28 augusti med destination Odense för skrotning. |
Specifikation
| Längd | 36,80 meter |
| Bredd | 7,50 meter |
| Dräktighet | 299 brt |
| Lastförmåga | 193 ton |
| Maskineri | 1 st 2-cyl compoundångmaskin, 400 ihk, 12 knop |
| Passagerarkapacitet | 300 |
| Lastkapacitet | – |
| Namnsignal/IMO | JDSC/SEKR/- |
