Sommaren 1959 satte Rederi Nordö in sitt ombyggda lastfartyg Nordpol i trafik mellan Öland och Gotland, och startade därmed upp den konkurrerande trafik som inom några år nära nog höll på att knäcka Gotlandsbolaget. Nordpol ersattes snart av ett större fartyg, men kom då att användas av Gotlandsbolaget som en tillfällig lösning för biltransporterna till ön.
Nordö etablerar Gotlandstrafik
Rederi AB Nordö i Kalmar tog leverans av sitt nybygge Nordpol i maj 1956 och nybygget kom då att ersätta två äldre fartyg. Hon sattes inledningsvis i fart mellan Skandinavien och kontinenten med bland annat bilar och traktorer, men redan året därpå chartrades hon ut till ett amerikanskt rederi. Efter utgången charter kom Nordpol tillbaka till Sverige och gick till Sölvesborgs varv för ombyggnad. Bakgrunden var att ölänningarna Petersson, som ägde Nordö, hade beslutat sig för att starta upp sommartrafik mellan Öland och Gotland och därmed ta upp konkurrens mot Gotlandsbolaget.
I slutet av maj 1959 var ombyggnaden klar och Nordpol kunde nu få med sig 60 personbilar som lastades i lastrummet via en nyinstallerad sidoport, eller via ramp upp till ett “sommardäck” som lagts ovanpå lastluckorna. Även 250 passagerare kunde medfölja. Ett par veckor senare gick premiärturen mellan Grankullavik och Klintehamn. Ölandsbladet rapporterade bland annat:
Koppar och glas och en del passagerare hamnade på golvet ibland vid de värsta krängningarna men Nordpol visade sig vara ett stabilt och sjödugligt fartyg, en sak som bl a konstaterades av en representant för fartygsinspektionen.
När Nordpol anlände Klintehamn var det något av en folkfest, och med ”Musik-Pelles” band på kajen. Landshövdingarna för Öland och Gotland tog i hand och Ö-linjen var därmed invigd. Varje dag under den första sommaren avgick därefter Nordpol från Grankullavik klockan 09:30 och från Klintehamn 13:30, men 1960 utökades trafiken till två dubbelturer per dag. Inför sommarsäsongen 1961 levererades ett nybygge till Nordö, varför Nordpol (1) såldes och döptes om till Stella Nova.
I charter för Gotlandsbolaget
Gotlandsbolaget hade i början av 1960-talet en föråldrad flotta som inte hade tillräcklig kapacitet för att möta den snabbt ökande bilismen. Gotlandsbolagets lösning med lastbåtar som fraktade turisternas bilar jämsides med passagerarfartygen var av förståeliga skäl föga uppskattat men en realitet i väntan på nya, moderna färjor.
Inför högsäsongen 1961 hade Gotlandsbolaget redan i mars säkrat ett charterkontrakt med Stella Nova som skulle sättas in som ”bilbåt” från den 1 juli. Stella Nova blev dock fast i en brittisk hamn och kunde inte levereras som avtalat, vilket självklart innebar att Gotlandsbolaget med fulla bokningar hamnade i en besvärlig situation. Sveabolaget kunde dock hjälpa till då man hade ett holländskt fartyg, m/s Oceaan, på charter. Med kort varsel kunde Sveabolaget låna ut Oceaan till Gotlandsbolaget som därmed kom igång med sin sommartrafik enligt plan. Den 5 juli kunde Stella Nova sättas in i Gotlandstrafiken och Oceaan kunde återlämnas till Sveabolaget.
I Gotlandstidningarna kan man utläsa hur biltransporterna löstes i början av juli 1961:
| Ankommande Visby | Avgående Visby | |
|---|---|---|
| Tisdagen den 4 juli: | Gotland och Oceaan 07:00 från Nynäshamn | Gotland och Oceaan 21:30/21:00 från Nynäshamn |
| Drotten och Visborg 20:30 från Oskarshamn | Drotten och Visborg 08:00 till Oskarshamn | |
| Onsdagen den 5 juli: | Visby och Gute 07:30 från Nynäshamn | Visby och Gute 21:30/21:00 till Nynäshamn |
| Drotten och Visborg 20:00 från Västervik | Drotten och Visborg 08:30/08:00 till Västervik | |
| Torsdagen den 6 juli: | Gotland och Stella Nova 08:00 från Nynäshamn | Gotland och Stella Nova 21:30 till Nynäshamn |
| Drotten och Visborg 20:30 från Oskarshamn | Drotten och Visborg 08:00 till Oskarshamn |
Åren efter Gotlandstrafiken
På våren 1964 såldes fartyget till Västtyskland och döptes om till Santa Helena. Tio år senare såldes Santa Helena till ett rederi i Hamburg men gick direkt in i en charter för svenska Tor Line och döptes om till Tor Ireland. Efter charterns slut såldes fartyget snart vidare till ett rederi i Panama och döptes om till Castor I.
Förlisningen
Bakom Panama-rederiet Baltic Sealine SA fanns förmodligen svenska ägarintressen. Åtminstone sköttes management av Malmö-firman E G Jansson AB. Castor I kom dock inte att tjäna rederiet speciellt länge.
Redan den 25 november 1980 fick Castor I maskinhaveri i hårt väder på resa mellan Londonderry på Nordirland till Par i sydvästra England. Fartyget togs under bogsering och besättningen räddades med helikopter. Castor I fick dock kraftig slagsida i den grova sjön, och dagen därpå förliste hon strax utanför den lilla fiskebyn Port Isaac i Cornwall.
Vrakutflykter anordnas idag av olika dykcenter i Cornwall, men av vraket återstår idag bara spridda fragment eftersom hon kantrade på mycket grunt vatten.
Kronologi
| 1956-05-26 | Levererad som Nordpol Rederi AB Nordö, Kalmar. |
| 1959-07-17 | Efter ombyggnad insatt i trafik mellan Grankullavik och Klintehamn för Ö-linjen. |
| 1960-02 | Såld till Rederi Ab Bertil Skanse & Co, Skärhamn. Övertagen i september och omdöpt till Stella Nova. |
| 1961-06-23 | Utchartrad till Gotlandsbolaget fram till den 20 augusti. |
| 1964-05 | Såld till Gebriider Lohmann i Haren/Ems, Västtyskland. Omdöpt till Santa Helena. |
| 1966 | Såld till Heinrich Kötter, Haren/Ems. |
| 1974 | Såld till Horst Bartels, Hamburg-Neuenfelde. Omdöpt till Tor Ireland och utchartrad till Tor Line till mars 1977. |
| 1977-03 | Omdöpt till Neugraben. |
| 1979-01 | Omdöpt till Neugraben II. |
| 1979-09 | Såld till Baltic Sealine SA, Panama med E G Jansson Ab i Malmö som managers. Omdöpt till Castor I. |
| 1980-11-26 | Sjönk utanför Port Isaac, Storbritannien. |
Specifikation
| Längd | 53,84 meter |
| Bredd | 10,04 meter |
| Dräktighet | 496 brt |
| Lastförmåga | 970 dwt |
| Maskineri | 1 st 8-cyl MASH Kiel AG-diesel på 750 hkr, 11 knop |
| Passagerarkapacitet | 250 |
| Lastkapacitet | 60-80 personbilar |
| Namnsignal/IMO | SGVC/- |
