Systemet med särskilda “följebåtar” för personbilar i Gotlandstrafiken kom att bestå under flera år under femtio- och sextiotalen. Det var inte populärt hos resenärerna. Gotlandsbolagets första Visborg köptes in för denna trafik.
Råwalls rederier
Råå är ett fiskeläge söder om Helsingborg, bland annat känt för att danskarna vid inte mindre än två tillfällen – 1676 och 1709 – landstigit där med tusentals man för att återta Skåne, utan att möta något svenskt motstånd. Idag utgör Råå den sydligaste stadsdelen i själva Helsingborg.
Här gick sjökaptenen Adolf Reinhold Andersson 1902 i land för att bli lots på Råå. Han kom därmed också att bli huvudredare för flera olika partrederier i Råå och lade därmed grunden för Råwalls rederier. Namnet Råwall tog han själv som efternamn i samband med ett av de första fartygsförvärven.
Vid andra världskrigets slut avled Adolf Reinhold varför sonen Natanael övertog rederirörelsen. Natanael var visionär och beställde snart rederiets första nybygge vilket döptes efter fadern till A R Råwall. Efter ytterligare ett nybygge 1952 beställdes så det som skulle komma att bli rederiets sista fartyg, m/s Råwind, för leverans 1958.
Den 19 juli 1958 levererade Marstrads mekaniska verkstad lastmotorfartyget Råwind till Råwalls rederi. Sjöfartstidningens referat:
Råwind har en dödvikt på ca 900 ton och ett bruttotonnage på 499 R. T. Huvudmaskineriet utgöres av en NOHAB MN-15 Diesel på 1.050 hkr vid 335 varv/min. Hjälpaggregatet består av två Penta D96, som vardera driver två pumpar för hydrauliska däcksmaskineriet och en generator på 18 kilowatt och 220 volt.
Däcksmaskineriet är från Lidans Motorverkstad och består av ankarspel, capstan, fyra 3.5 tons vinschar samt två topprepsvinschar. Styrmaskinen kommer från Svendborg.
I den nautiska utrustningen ingår Decca radar, Decca navigator samt Atlas ekolod.
I samband med försäljningen av Råwind till Gotlandsbolaget upphörde Råwalls rederiverksamhet för gott.
Bilbåt i Gotlandstrafiken
Under sommaren 1960 hyrdes Råwind in av Gotlandsbolaget för att fungera som följebåt för personbilar till de gamla passagerarångarna. Hon gick på Nynäslinjen och tog cirka 70 personbilar per tur. Med denna förstärkning uppgick Gotlandsbolagets totala kapacitet till 750 bilar per vecka i vardera riktning. (Som jämförelse så uppgår idag Gotlandsbolagets kapacitet i juli på Nynäslinjen till omkring 20.000 bilar per vecka i vardera riktning).
Inför sommarsäsongen 1961 köpte Gotlandsbolaget Råwind för samma biltrafik som året innan. Under resten av året sattes fartyget, som nu döpts om till Visborg, i allmän fraktfart. Exempel på laster utanför Gotlandstrafiken var järn från Gent och bilar från Hull.
Systemet med särskilda följebåtar för personbilarna var något av en nödlösning i brist på modernt tonnage och inte speciellt omtyckt av passagerarna. Nils Nordenbrink skriver i sin skrift om Ö-linjen:
Gotlandsbolaget hade sen mitten av 50-talet skött merparten av personbilstransporterna till Gotland med hjälp av följebåt, dvs en särskild lastbåt som tog personbilarna. Christofer Polhem kunde ju ta 40 bilar men de övriga gamla passagerarbåtarna kunde bara ta en handfull bilar – vilka vinschades ombord på fördäck.
Ibland hände det att bilbåten blev försenad med effekt att kajen blev full av familjer som väntade på att bilarna skulle komma i hamn. Modellen att passagerarna åkte med en båt och bilen med en annan var en specialitet som RG var välkänd för. Den tillämpades ända fram till och med sommaren 1965.
Från början vinschades bilarna ombord men senare infördes sidoportar till huvuddäck på Gute och Visborg, vilka var de vanligaste bilbåtarna, varvid lastningen och lossningen gick fortare – men det var ändå stuvare som stod för ombordkörningen. “Du kör din bil själv ombord” var därför en mycket viktig slogan i Ö-linjens tidiga marknadsföring.
Fraktfartygen Visborg, Torsburgen och Gute såldes under 1963 inför leveransen av de nya passagerarfartygen från Holland och de stora investeringar dessa innebar för Gotlandsbolaget. Visborg såldes till Thunrederierna som dock strax därefter sålde henne vidare till Sydafrika där hon gick länge i trafik som Congella.
Slutet i Las Palmas
Congella kom så småningom att säljas till ett annat sydafrikanskt rederi och döptes då om till Ifafa. I juli 1980 var Ifafa på resa från Italien till Nigeria. Hon skulle komplettera lasten med frusen fisk på Kanarieöarna, men maskineriet krånglade och hon blev liggandes i Las Palmas där hon genomgick besiktning. Skador på vevtrapparna hade uppstått vilket dock reparerades och resan kunde fortsätta den 4 september 1980.
Bara några veckor senare, på morgonen den 14 oktober, utbröt en brand i maskinrummet då Ifafa åter låg i Las Palmas med last av frusen fisk. Ifafa bogserades ut ur hamnen och ankrades upp varefter elden kunde släckas. Hela akterskeppet hade dock blivit utbränt och hon hade 10 graders slagsida. Då hon hade länspumpats fördes hon åter in i hamnen där hon fick ligga i avvaktan på vidare beslut.
Sommaren 1983 meddelades att hon skulle huggas upp av lokala skrothandlare, men i oktober fördes hon ut till en ankarplats strax utanför Las Palmas. Där gick Ifafa till botten under ett oväder den 7 januari 1984, tillsammans med flera andra upplagda fartyg som ingen längre kände ansvar för.
Det skulle dröja till 2016 innan Ifafa kunde identifieras. Under flera år hade lokala dykklubbar dykt på ett vrak kallat Cabotero utan närmare kännedom om vraket. Efter rejäl research av lokala dykare rådde det inte längre några tvivel om att vraket var Ifafa. Det är idag delvis täckt av den utbyggda vågbrytaren som anlagts under senare år. Ifafa vilar på sin babordssida med fören i sydlig riktning.
Ifafa är således enkelt åtkomligt för sportdykare som besöker Las Palmas.
Kronologi
| 1958-07-19 | Levererad som Råwind till ett partrederi i Råå med R N Råwall som huvudredare. |
| 1960-07-01 | Charter till Ångfartygs AB Gotland för SEK 1.800/dygn. Kontrakt till den 15 augusti samt en veckas option. |
| 1961-03-03 | Såld till Ångfartygs AB Gotland för SEK 1.925.000. Omdöpt Visborg och överlåten den 30 april. |
| 1963-11 | Såld till Thunrederier AB, Lidköping för SEK 1.550.000. Omdöpt Leckö. |
| 1964-01 | Såld till Durban Lines (Pty) Ltd, Durban, Sydafrika för GBP 119.000. Avgick Sverige som Lecko men omdöpt till Congella Too i april och strax därefter till endast Congella. |
| 1973-06 | Såld till Rennies Coaster (Pty) Ltd, Durban. Omdöpt Ifafa. |
| 1978 | Såld till Four Star Corporation, Panama. |
| 1984-01-07 | Sjönk på ankringsplatsen utanför Las Palmas. |
Specifikation
| Längd | 63,5 meter |
| Bredd | 10,0 meter |
| Dräktighet | 499 brt |
| Lastförmåga | 960 dwt |
| Maskineri | 1 st 2-takts enkelverkande 5-cyl Nohab MN-15, 1050 ehk, 11,5 knop |
| Passagerarkapacitet | 0 |
| Lastkapacitet | 70 personbilar genom sidoport |
| Namnsignal/IMO | SIHL/5382269 |
