Nordö-rederiet och dess Ö-linjen hade 1962 fått leverans av sitt nybygge Gotlänningen från varvet i Husum i Tyskland. Hennes “halvsyster” Langelandsbælt chartrades in av Ö-linjen under ett par lågsäsonger för att upprätthålla trafiken på Gotland medan Gotlänningen var på sina årliga varvsbesök.
Sydfyenske
Sydfyenske Dampskibsselskab med huvudkontor på Jessens Mole i Svendborg dominerade under sin storhetstid färjetrafiken i farvattnen söder om danska Fyn, med noder i Svendborg på Ærø och på Langeland.
Rederiet hade grundats redan 1875 och ägdes av lokala krafter fram till 1990-talet. Efter försäljning till en av Danmarks rikaste personer, Gunner Ruben, gick det utför. Bolaget ombildades och gick snart i konkurs, och den kvarvarande linjetrafiken övertogs av DSB/Scandlines.
Den 17 november 1960 sjösattes ett nybygge för Sydfyenske på Husumer Schiffswerft på tyska nordsjökusten. Redan den 1 mars 1961 kunde hon levereras med namnet Langelandsbælt, och ett par dagar senare sattes hon i fart mellan Nakskov och Spodsbjerg.
Charter till Ö-linjen
Nordörederiet hade startat upp sin Gotlandstrafik 1959, men det skulle dröja till leveransen av Gotlänningen innan man även började köra vintertrafik. Under den hektiska sommartrafiken var det givetvis uteslutet med varvsvistelse för underhåll, varför detta istället planerades in under lågsäsongen. Eftersom Ö-linjen inte hade något lämpligt ersättningsfartyg att sätta in under Gotlänningens varvsuppehåll tvingades man chartra in en färja.
Langelandsbælt kan sägas vara halvsyster till Gotlänningen, och hon passade därför utmärkt som ersättare. Under hösten 1962 fick Langelandsbælt ersätta Gotlänningen i Gotlandstrafiken, och hon återkom både 1963 och 1964.
Under 1965 tog Nordö leverans av nybyggena Ölänningen och Gotlandia varvid man fick en större flexibilitet att planera in varvsbesök och annat underhåll utan att behöva chartra in tonnage.
Taxfree-kryssningar
Langelandsbælt fortsatte att gå för Sydfyenske på rutten Nakskov-Spodsbjerg fram till sommaren 1974 då hon flyttades till rutten Korsør-Lohals. Där gick hon kvar fram till hösten 1982 varefter hon lades upp i Svendborg.
Sommaren 1984 köptes Langelandsbælt in av ett tysk rederi som döpte om henne till Sundlady och startade upp en helt ny trafik som kallades Lillebæltsruten. Trafiken var inriktad på taxfreeförsäljning och rederiet och den danske agenten skrev i reklamen:
Danmarks smukkeste familiesejltur på 4 3/4 time, gennem det smukke Alssund, under Kong Chr. X´s bro der hæver sig. Slap á og køb ind i det store toldfrie supermarked.
Om fartyget skrev man:
2 dejlige soldæk med bænke, spiserestaurant til 270 gæster med rimelige priser og stort a la carte program. Cafeteria til 125 gæster. 140 m2 supermarked med toldfri varer lige Fran øl, vin, cigaretter till andre varer.
Sundlady seglade från Årøsund alla dagar i veckan kl 12:45 och ankom Flensburg 18:15. Busstransport och buffé ombord ingick i priset om 66 danska kronor.
Trafiken fortgick fram till 1988 då Sundlady lades upp och bjöds ut till försäljning.
Såld till Senegal
På våren 1989 såldes den upplagda Sundlady till ett rederi registrerat i Panama, men i själva verket var hon avsedd för trafik i Senegal i Västafrika. Senegals södra del kallas Casamance och är avskärmat från nordvästra delen då Gambia skär in emellan regionerna. Därmed var det besvärligt att lösa transporterna, då resor som korsade Gambia kunde utsättas för raider, och bilvägen öster om Gambia både innebar faror och dessutom tog hela fem dagar i anspråk.
Under 1980-talet hade det funnits en färjelinje mellan Dakar – norr om Gambia – och ön Carabane i den sydvästligaste delen av Senegal, nära det södra grannlandet Guinea-Bissau. Rutten hade dock stängts ned, men 1989/90 köptes två ex-skandinaviska färjor in för att sättas in i denna trafik. Förutom Sundlady köptes även ölandsfärjan Solön in. Färjorna döptes om till L’ile de Carabane I och L’ile de Carabane II och påbörjade sina långa resor ner till Afrika.
Sundlay, som döpt om till L’ile de Carabane I liggandes i Köpenhamn, avgick Danmark den 12 maj 1989 och gick via Kielkanalen ned till Las Palmas för bunkring. Därifrån fortsatte hon till Dakar och sattes efter ankomst in i fart mellan huvudstaden Dakar och den sydliga provinsens “huvudstad” Ziguingchor.
De två färjorna råkade dock ut för allvarliga problem. L’ile de Carabane I fick snart ett haveri på styrbords motor på en tur ner till grannlandet Guniea-Bissaus huvudstad Bissau. Hon kom i hamn, men där förblev hon liggande. För L’ile de Carabane II gick det ännu värre. Vid lossning i Dakar 1993 välte en lastbil med kemikalier och fattade eld. Fartyget blev helt utbränt och förklarades som totalförlust trots om hon höll sig flytande.
Nu hade dock ett helt nybyggt fartyg kunnat levereras till Senegalesiska staten från ett tyskt varv – troligen finansierat delvis som bistånd till det fattiga Senegal. Le Joola sattes in på den rutt som de ex-skandinaviska färjorna trafikerat och kom att gå kvar där i tolv år. 2002 förliste det kraftigt överlastade fartyget på resan mot Dakar, och med nästan 1.900 omkomna är olyckan en av de absolut värsta någonsin.
Men vad hände då med L’ile de Carabane I? Uppgifterna går isär, men hon verkar ha förblivit liggande i Bissau i flera år. Sommaren 1994 ligger hon sjunken vid en pir i Bissaus hamn. Förskeppet är under vatten, men blir synligt vid lågvatten. Vissa uppgifter pekade på att hon sjunkit på grund av ett brustet kylvattenrör, andra att bottenventilerna öppnats och att det därmed varit en medveten sänkning.
En tysk fartygshistoriker har fått uppgifter om att L’ile de Carabane I bogserades från Bissau till Monrovia under våren 1998. Efter några månaders uppehåll bogserades hon i augusti samma år vidare mot Abidjan i Elfenbenskusten av ett Liberiaregistrerat lastfartyg, men ekipaget kom aldrig fram och därefter slutar alla spår.
Kronologi
| 1961-03-01 | Sydfyenske D/S A/S, Svendborg, Danmark. |
| 1962/63 | Utchartrad till Rederi Ab Nordö. |
| 1964 | Utchartrad till Rederi Ab Nordö. |
| 1984-07 | Såld till Langada Shipping Co, Limassol, Cypern. Omdöpt till Sundlady och insatt för Sund-Reederei GmbH, Flensburg, Tyskland. |
| 1989-05-05 | Såld till Vanzee Shipping S.A. Panama. Omdöpt till L’ile de Carabane I. |
| 1994 (ca) | Sjönk i hamnen i Bissau under upplag. Slutligt öde oklart. |
Specifikation
| Längd | 52,70 meter |
| Bredd | 10,55 meter |
| Dräktighet | 399 brt |
| Lastförmåga | 190 dwt |
| Maskineri | 2 st 6-cyl MAK, 836 kW, 11,5 knop |
| Passagerarkapacitet | 270 |
| Lastkapacitet | 40 personbilar |
| Namnsignal/IMO | OYXC/7034701 |
