Gute (1)

Gotlandsbolagets första Gute var redan en gammal dam då hon sattes in i trafik på de gotländska lanthamnarna samt Norrköping och Stockholm år 1904. Ångfartyget hade byggts redan 1856 på beställning av Actiebolaget för Swenska Kanal Transito-Ångfartygen mellan England och Ryssland med namnet Transit No 4. Fartyget var ett av fyra systerfartyg som var avsedda för linjetrafik mellan England och Ryssland via Göta Kanal, men affärsidén dog i samma ögonblick som Öresundstullen avskaffades och Göta Kanal över en natt förlorade sin betydelse för det nya rederiet.

Gute.

ett säreget projekt

Transitobolaget, som Otto E Carlsund vid Motala Verkstad grundade i början av 1850-talet, var ett säreget projekt. Genom att utnyttja Göta Kanal som handelsled mellan England och Ryssland skulle fartygen komma undan danskarnas tull i Öresund.

Tull för fartyg som passerade Öresund hade inrättats redan år 1429 då Danmark och Sverige ingick i den gemensamma Kalmarunionen. Vid denna tid var tullen framförallt ett sätt att skydda sina egna handelsintressen mot Hansan. Unionen upplöstes så småningom, och slutligen fick även svenska fartyg betala tull för passage av Öresund. Irritationen från svensk sida låg bakom ett flertal konflikter med Danmark, och var slutligen ett tungt vägande skäl för att anlägga Göta Kanal.

Transitobolagets ångare Transit No 2 gjorde tre resor mellan ryska Petersburg och brittiska Hull men kom också att bli den enda båt som gått i linjefart mellan England och Ryssland via Göta Kanal.

Grundaren till Stockholms Enskilda Bank, André Oscar Wallenberg, hade stått bakom projektet och Krimkriget hade gynnat idén, men 1857 samlade sig de länder med handelsintressen i Östersjön och betalade en gemensam rejäl summa till Danmark för att en gång för alla slippa den förhatliga Öresundstullen. Därmed föll Transitobolagets affärsidé och Göta kanal miste sin betydelse som trafikled för internationell handel.

Ångfartyget Transit No 4 – sedermera s/s Gute – kom aldrig i fart för Transitobolaget utan förblev upplagd från leveransen på hösten 1856. Den sjätte december 1856 beslutade styrelsen för Svenska Kanal-Transito-Ångfarten emellan England och Ryssland att infordra anbud på sina fyra nybyggda ångfartyg enligt följande:

att å Bolagets fyra Ångfartyg byggde vid Motala mekaniska verkstad av järn med Propeller och Maskiner om 70 hästkrafter, innehållande prydligt inredda Salonger och Hytter med liggplatser för 39 passagerare samt Lastrum för gods från 40 till 50 läster, emottagas köpeanbud intill nästkommande Februari månads utgång;

att fartygen Transit No 1 och No 2, som levererades nya från Motala verkstad i slutet av sommaren 1855 for närvarande är upplagda vid Motala, och Transit No 3 och No 4 som levererades frän Motala verkstad innevarande års höst och ännu icke varit under någon resa begagnade, finns upplagda vid Djurgårdsvarvet här vid Stockholm;

att anbud, som kunna avse samtliga fartygen eller ett var särskilt bör, för att komma under prövning ej understiga 120.000 Riksdaler för vardera af de nya fartygen Transit No 3 och Nr 4 och 105.000 Riksdaler, allt Riksmynt, för vardera av de begagnade fartygen Transit No 1 och No 2, och att prövning av anbuden kommer att av Bolaget företagas vid Bolagssammanträde Måndagen den 2 nästinstundande Mars.

Wallenberg – som ju redan varit intressent i Transitobolaget – tog tillfället i akt att köpa dessa fyra ångfartyg billigt. Transit No 4 döptes om till Franzén och kom bland annat att trafikera Gotland under flera år.

Franzén förlängdes 1868 med 25 fot samt moderniserades även i övrigt vid Motala Verkstad. Nytt namn blev Transit No 3.

Transit No 3 utanför Borgholms slottsruin 1869. Konstnär: Hasse Bergman/arkiv: SSHM

åter i Gotlandstrafik

I slutet av 1890-talet såldes fartyget till Söderhamn och trafikerade Stockholm via olika hamnar i Roslagen. Fartyget döptes också om till Söderhamn, men efter flera ägarbyten såldes hon på vårvintern 1904 till Gotlandsbolaget för att ersätta ångaren Roma.

Den 12 juli 1904 förtöjde ångfartyget – nu brunmålat och omdöpt till Gute – vid Riddarholmskajen i Stockholm efter en genomgripande upprustning. Dagen därpå – en onsdag – avgick Gute på sin jungfrutur för Gotlandsbolaget via Södertälje kanal till Norrköping och därefter till Visby under kapten Smitterbergs befäl. Ombord på nyförvärvet fanns det plats för ett trettiotal passagerare och det fanns till och med en matsalong på däck för passagerarnas bekvämlighet, vilket inte föregångaren Roma hade haft.

Men varför hade Gotlandsbolaget ersatt ett nära nog nybyggt fartyg, Roma, med ett nästan femtio år gammalt fartyg? Bolaget gav följande förklaring i årsberättelsen:

Som det visat sig att Roma, oaktat denna båt såsom grundgående är mycket lämplig för lanthamnarna, likväl icke till följd av sin konstruktion kunde regelbundet fullgöra en tur i veckan å denna trade, och ej heller kunde medtaga kreatur, vilket naturligtvis måste vara av stor vikt, samt en i sådant hänseende passande ångare, ”Söderhamn” erbjöds till salu för ett ganska billigt pris, beslöt Styrelsen i samråd med Delegerade att inköpa båten, vilken härefter erhöll namnet Gute. Denna båt, som är helt överbyggd, är av 259 tons dräktighet, lastar 220 tons, har matsal på däck, salong och sex dubbelhytter utom kaptenens hytt akterut, en mindre salong och fyra passagerarhytter förut samt gott utrymme för kreaturstransporter.

Gute. Arkiv: SSHM

Gotlandsbolaget kunde summera första sommaren för Gute till 28 enkelresor mellan Gotland och fastlandet, med mellanliggande anlöp antingen i Norrköping, eller de gotländska lanthamnarna.

Gute kom att göra god tjänst för Gotlandsbolaget, främst i lanthamnstrafiken. I slutskedet av första världskriget var priserna på fartyg fortfarande mycket höga, och Gotlandsbolaget sålde därför på hösten 1916 den nu sextio år gamla ångaren. Man lyckades få ut hela 100.000 kronor för Gute vilket var ett högt pris.

Till finland

I mitten av december 1918 såldes Gute av sitt nya Stockholmsrederi till sjökapten T Skogström och hans Rederi AB Thor i Mariehamn för 300.000 finska mark. Gute gick till varvet Crichton i Åbo, men sattes den 23 maj 1919 in i trafik mellan Åbo och Stockholm med stopp i Degerby och Mariehamn. Exportlicensen från Sverige dröjde varför fartyget startade upp trafiken fortfarande med namnet Gute och med svensk flagg. I slutet av juni var dock alla formaliteter avklarade och fartyget flaggades om till Finland med det nya namnet Mailand. En enkelresa i första klass kostade 200 finska mark i första klass, 150 i andra klass och 100 mark i tredje klass. Hon tog nu 100 passagerare.

Mailand.

Det lilla rederiet stack i ögonen på ”de samseglande rederiernas” dvs Sveabolaget, Finska Ångfartygs Ab och Ångfartygs Ab Bore. 1922 köpte de Mailand för att bli kvitt konkurrensen, och den 12 maj lämnade hon Åbo för att istället sättas i fart mellan Helsingfors och Riga. Linjen blev dock en flopp, och Mailand flyttades snart till kusttrafiken mellan Helsingfors och Björneborg.

Ombyggd till pråm

På grund av dålig framgång på båda linjerna bestämdes det 1923 att Mailand skulle skrotas. I sista minuten räddades Mailand från skrotning med villkoret att hon inte längre skulle få användas som ett passagerarfartyg. Nu ombyggdes Mailand till pråm och år 1925 såldes hon till Karl Forsström varvid stavningen på namnet ändrades till Majland. Hon användes för att transporterade sand mellan Helsingfors och Borgå.

Majland ombyggd till motorfartyg. Foto: J. Robert Boman/arkiv: SSHM

I början av 1960-talet såldes Majland till ett partrederi med bland annat bröderna Paulin som delägare, och byggdes om till motorfartyg vid varv i Åbo.

Restaurangfartyg

Majland fortsatte att transportera sand i Åbo skärgård ända fram till år 1988 när hon efter Erik Paulins död såldes vidare. Majlands nya ägare ville bygga om henne till en restaurangbåt, men planerna genomfördes aldrig och hon såldes vidare 1991 till Kaarlo Hariko. Majland hade nu börjat byggas om med ett däckshus och tre rejäla master, och Harikos avsikt var att segla fartyget till Gibraltar. Även detta projekt gick dock om intet.

Majland 1992 efter att ombyggnaden påbörjats. Foto: Jorma Konito (CC BY)

Att Majland skulle komma att bli kvar i Åbo säkerställdes först 1994 när Faxima Notariat köpte Majland för att använda henne som restaurangbåt i Aura å. På Valborgsmässoafton 1995 hade ombyggnaden slutförts och Majland öppnade upp som restaurang för allmänheten.

Majland som restaurangpråm i Åbo.

Karaoke ombord var något av en succé och köerna kunde vara långa till Majland vid denna tid. Därefter har restaurangen ombord haft olika inriktning med varierande framgång. Fartygets ålder gör sig också påmind. Skrovet behöver förstärkas regelbundet, och på vintern används pumpar för att cirkulera vattnet utanför Majland för att inte isen ska skada henne.

Majland gamla skrov behöver löpande förstärkas.

Majland ligger fortfarande förtöjd bredvid Kvarnbron och är nu förvisso en restaurangbåt i mängden i Åbo. Men hon hör idag till de absolut äldsta båtarna i hela Finland och Motala verkstad gjorde uppenbarligen ett gott jobb med högkvalitativt järn i mitten av 1850-talet.

Majland i Åbo

KRONOLOGI

1856Levererad som Transit No 4 till Actiebolaget för Swenska Kanal Transito-Ångfartygen mellan England och Ryssland, Stockholm.
1857-03Såld till C Lovén & Co, Stockholm. Omdöpt Franzén.
1869Såld till Ångbåt AB Transit, Stockholm. Omdöpt Transit No 3.
1882Överförd till Överförd till Ångfartygsbolaget Union, Stockholm.
1886Rederiet köps av Ångfartygsbolaget Södra Sverige, Stockholm.
1893Bolaget byter namn till Ångfartygs AB Södra Sverige.
1897-05-15Såld till C G Schöning partrederi, Söderhamn. Omdöpt Söderhamn.
1899-05-01Överförd på Söderhamns Ångfartygs AB.
1900-03-16Såld till Ångfartygs AB Pehr Ennes, Stockholm.
1902Såld till partrederi P A Beckius, Stockholm på auktion.
1904-03-22Såld till Ångfartygs AB Gotland och omdöpt Gute.
1916-10Såld till Höijer & Swensson, Stockholm för SEK 100.000.
1916-11-28Vidaresåld till Rederi AB Velox, Stockholm.
1919-06-25Såld till Ångfartygs AB Tor, Föglö för FIM 300.000. Omdöpt till Mailand.
1922-03-25Såld till Finska Ångfartygs AB, Helsingfors.
1923-09-06Såld till Helsingfors Skeppsvarv AB för att skrotas. Skrovet byggdes emellertid om till pråm 1924.
1925Såld till Karl Forsström AB, Finby. Stavningen av fartygsnamnet ändrades till Majland.
1955-12-30Såld till Oy Rudus AB, Helsingfors. Tre år senare uppgick bolaget i Lohjan Kaikkitehdas Oy (Lojo Kalkverk AB), Helsingfors.
1961-03-06Såld till partrederi Allan Johannes Forsman, Kimito, Finland där även bröderna Bertel och Erik Paulin var delägare. Ombyggd i Åbo till motorfartyg för sandtransport.
1973-03-12Karl Bertil Paulin, Kimito blir ny huvudredare då Forsman avlidit. I april 1979 . blir Erik Paulin ensam ägare efter att brodern avlidit.
1987-09-27Erik Paulin avlider plötsligt. Majland avregistreras ur det finska skeppsregistret.
1988-10-22Såld till Markku Juva, Åbo för FIM 30.000 och inregistrerad den 11 november på Peruskehitys K&M Oy, Åbo.
1991-09-02Såld till Jon Trading Ltd, Gibraltar för FIM 130.000.
1994-07-13Såld till Faxima Notariaatti Oy, Åbo för FIM 100.000. Uthyrd till Turun Jokiravintolat OY.
1997-10-02Såld till Grilli-Pub Lindqvist Ky, Åbo.

SPECIFIKATION

Längd36,78 meter
Bredd6,67 meter
Dräktighet352 brt
Lastförmåga220 ton
Maskineri1 st 2-cyl compundångmaskin, 280 hkr
PassagerarkapacitetEtt trettiotal passagerare i Gotlandstrafik
Lastkapacitet?
Namnsignal/IMOHDCK/-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s