Mireya (2)

Mireya var ett norskbyggt tankfartyg som Otto Magnusson och hans rederi Sjölinjer använde för att transportera passagerare till Gotska Sandön och sprit från Åhus. Efter Magnussons död upphörde turerna på Gotska Sandön vilka istället från 1985 övertogs av Rederi AB Fårö med landstigningsbåten Hyna.

Oljetransporter till Spetsbergen

Norska Østlandske och Vestlandske Petroleumscompagni (ØPC och VPC) hade en liten flotta av fartyg av olika storlek. Det var allt ifrån stora tankfartyg till små motorbåtar och dessa användes för att transportera oljeprodukter och anställda till de olika oljedepåerna längs med kusten. Företagen kom under 1950-talet att omorganiseras till Norske Esso.

Det lilla tankfartyget Esso 30 levererades 1948 till Vestlandske Petroleumscompagni och gick för norska Esso med bränsle till kolgruvorna i Spetsbergen. Esso var under denna tid den enda leverantören av olja till Svalbard och Jan Mayen och oljan pumpades iland genom slangar som lagts ut till Esso 30 som ankrat upp utanför den klippiga kusten.

Esso 30 kom att användas av Esso fram till början av 1970-talet då hon såldes till AB Sjölinjer.

Sjölinjers Gotlandstrafik

AB Sjölinjer hade redan 1954 startat upp sin styckegodstrafik till Gotland med den chartrade motorseglaren Aina av Stora Kornö. Därefter chartades bland andra Morgana av Kråkelund, Tuna av Sannäs, Bohuslän av Fisketången, Evald av Hallsbäck samt Viking av Hamburgsund in för Gotlandstraden och så småningom satte Sjölinjer in eget tonnage så som Carlsvik, Ostkust, Ketty, Maj och Mireya.

Till Gotland fraktades exempelvis plåt, armeringsjärn, rör, möbler samt ofta en eller ett par personbilar som däckslast. Från Gotland fraktades smidesskrot från lantbruk och försvaret, kalkmjöl i säckar från Storugns, järnvägsräls och plåtklippsrester från LM Ericsson. Man tog också en hel del farligt gods, till exempel dynamit till kalkbrotten och gasol och flygbränsle i fat.

Sjölinjer trafikerade inte bara Visby, utan stundtals även Kappelshamn, Klintehamn och Burgsvik. I Visby låg AB Sjölinjers kontor på Holmen, först mot den inre hamnbassängen och senare till Holmens utsida.

Med olja och sprit i lasten

På 1970-talet lades Sjölinjers verksamhet successivt om från styckegodstrafik till tankfartyg. Ett skäl till detta var att staten nu införde transportstöd för Gotlandstrafiken vilket gjorde det svårt för Sjölinjer att konkurrera med Gotlandsbolaget som tilldelats den så kallade koncessionstrafiken. 

För oljetransporter anskaffade Sjölinjer fartygen Pärlan och Mireya, men även torrlastfartyget Maj fraktade faktiskt olja. I augusti 1969 startade företaget Oljeprospektering AB (OPAB), sin verksamhet på Gotland. Den första provborrningen skedde på Faludden och 1974 startade oljeproduktionen som kom att vara fördelad över tolv områden på norra Gotland och sex områden på södra Gotland. Under hela Gotlandssatsningen, vilken kom att pågå ända in på 1990-talet, gjordes 323 borrningar, varav cirka 20 gav olja.

För frakt av råoljan som den första tiden pumpades upp på östra Gotland och skulle till raffinaderi lastades en stor container upp på m/s Maj i Visby inre hamn för vidare befordran till Hammarbyhamnen i Stockholm. När oljeproduktionen ökade i volym tog mer lämpade fartyg över transporterna.

1973 köpte Otto Magnusson och hans Sjölinjer in det norska tankfartyget Esso 30 som döptes om till Mireya och fick hemort i Stockholm. Under många år kom hon att förknippas med skeppningarna av sprit mellan Åhus och Vin & Sprit AB:s bergrum i Årstadal i Stockholm. I en tidningsintervju från 1980 uttalade sig Otto Magnusson:

Mitt största problem är lasten. Om det är någon som är törstig står det alltid någon kran och droppar. Det gäller att få tag i sjömän som kan handskas med sina dryckesvanor.

Den döde styrmannen

Flera personer har i bland annat facebook-gruppen Sjömansfoton från förr och nu berättat om en smått makaber händelse ombord på Mireya. En av berättelserna lyder:

När jag flera år senare seglade i Lion Ferry, så brukade vi ha lotsar från Åhus som vikarierade kortare stunder som styrmän. En av dem berättade att Otto ropat upp lotsstationen och begärt att få hjälp till lossningshamnen. Då hade han fått åka ut till Mireya. När han kom ombord möttes han av en dödstrött Otto som hade varit vaken i många timmar som önskade att få gå till kojs. Då uppdagades det att Otto hade en död styrman ombord. Han fick då frågan varför han inte avbrutit resan och gått in till första bästa hamn och lämnat iland den döde och tagit ombord en ny styrman. Då hade Otto svarat med en motfråga ”antalet mönstrade ombord stämde, och var står det att dom ska vara vid liv”?

Sommartrafik till Gotska Sandön

Från slutet av 1970-talet till mitten av 1980-talet bedrev Sjölinjer sommartid passagerartrafik till Gotska Sandön från Nynäshamn och Visby med tankfartyget Mireya. Bakgrunden var att Vin & Sprit gjorde ett uppehåll i sin produktion under sommarmånaderna, varför Mireya blev sysslolös under den perioden.

Magnusson startade därför upp trafiken till Gotska Sandön och tog med sig uppemot 90 personer på tankdäcket på den fem timmar långa resan. Magnusson var noga med att inte sälja in några falska förhoppningar om komforten:

Ni bör observera att det är ett lastfartyg, så några bekvämligheter kan vi inte erbjuda våra passagerare. Vi har endast däcksplatser, men regnskydd får Ni.

Fartyget ankrade en bra bit utanför kusten på läsidan eftersom Gotska Sandön saknar hamn och stranden är långgrund. Passagerarna fick därefter åka in till stranden i en av Mireyas livbåtar. 

1984 blev den sista sommaren som Mireya trafikerade Gotska Sandön, och från 1985 övertog den gamla ”200-båten” Hynda turerna istället.

Otto Magnusson avlider

I oktober 1984 avled Otto Magnusson, 74 år gammal. I dödsrunan som var införd i Svenska dagbladet tecknades följande porträtt:

Efter 60 år till sjöss avled Otto Magnusson stilla och lugnt i sin koj på MT Mireya. Seglatsen har varit lång och efter många mödor framgångsrik. Från jungman på SAL:s Stockholm till redare och fartygsägare. Framgångsrik i så måtto att han fått leva och dö på det sätt som han önskade och som passade hans speciella personlighet. Hans båtar seglar nu vidare med sonen bokstavligen vid rodret – något som Otto med välbehag kan följa från sin himmel.

Han avlade sjökaptensexamen 1932 och reservofficersexamen 1934. 1940 anställdes han i flottan, där han sedermera blev örlogskapten. Han var sekond på pansarskeppet Drottning Viktoria, divisionschef på Berga örlogsskolor och slutligen chef för nautiska sektionen vid Stockholms örlogsvarv. Före andra världskriget och efter sin pensionering 1960 har han ägnat sig åt rederiverksamhet inom AB Sjölinjer, som tidigare haft reguljär styckegodstrafik mellan Stockholm och Visby, och under senare år tankrederi med sprittransport som specialitet. Otto Magnusson är kanske mest känd för passagerartrafiken sommartid mellan Nynäshamn och Gotska Sandön.

Han räddade 1963 under besvärliga isförhållanden fyra personer från det sjunkande fartyget Anna Greta. Trettondagsafton 1968 förliste MF Lenita efter kollision med ett omarkerat vrak. Otto Magnusson följde fartyget i djupet men kom loss och blev uppfiskad av sin styrman på en gummiflotte.

Hans viljestyrka och dominerande läggning balanserades av generositet och äkta värme. Vad vi främst minns hos honom är hans utstrålning av kraft och starka känslor.

Maskinrumsbrand

Bara några veckor efter Otto Magnussons död ombord på Mireya utbröt en brand i maskinrummet på resa till Stockholm. Mireya som var lastad med råsprit larmade kl 07:15 på morgonen den 30 oktober 1984 sjöräddningen och begärde assistans. Man befann sig då cirka tio distansminuter ost Sandsänkan i Östergötlands ytterskärgård. Sjöräddningshelikoptern Q98 startade tio minuter senare och var framme vid Mireya klockan 07:53.

På Mireya hade man utlöst sitt halonsläckningssystem i maskinrummet, och någon rök kunde inte observeras. Efter radiokontakt med Mireyas befälhavare togs beslut om att tre man skulle vinschas upp till att börja med. När detta var klart avvaktade helikoptern på plasten för att se hur situationen utvecklade sig. Efter en kvart meddelade befälhavaren att man inte behövde mer assistans varför helikoptern flög in de tre bärgade besättningsmännen till Norrköping.

Slutet som kajutfyllnad

AB Sjölinjers absolut sista transport av sprit från Åhus till Stockholm gick hösten 1993, men då hade Sjölinjer redan året innan sålt Mireya till Bunkerservice i Stockholm. Mireya låg under hösten 1992 upplagd i Stockholms frihamn men hamnade snart hos Hans Möller på Högmarsö Varv vid Furusundsleden. Där fungerade den som ponton och sedermera underlag för en brygga.

I september 2016 intygade Högmarsö Varv att fartyget var skrotat, men hon kvarstod i skeppsregistret på grund av en kvarvarande inteckning.

Kronologi

1946	Levererad till A/S Vestlandske Petroleumskompani, Bergen. Döpt till Esso 30.
1953	Överförd till A/S Norske Esso Oslo med hemort Bergen.
1959	Överförd till A/S Petrolea (A/S Norske Esso).
1973	Såld till AB Sjölinjer, Stockholm. Omdöpt till Mireya (2).
1992	Såld till Bunkerservice i Stockholm AB.
1994	Såld till Hans Möller, Högmarsö Varv.
2016-09-05	Högmarsö Varv intygar att fartyget har skrotats.

Specifikation

Längd	42,18 meter
Bredd	7,53 meter
Dräktighet	297 GT
Lastförmåga	300 dwt
Maskineri	353 kW
Passagerarkapacitet	86 på däck
Lastkapacitet	?
Namnsignal/IMO	SEDK/5106732