Ångfartyget Örnen var en välkänd Sveaångare som under två decennier bland annat seglade mellan Stockholm och Borgholm. I samband med Hansas torpedering i november 1944 fick Örnen hoppas in som ersättare i Gotlandstrafiken.
Byggd för 66-bådene
Den 9 januari 1909 sjösattes på varvet Burmeister & Wain i Köpenhamn ett nybygge för A/S Dampskibsselskapet paa Bornholm af 1866 (allmänt kallat 66-bådene). Nybygget döptes samtidigt till Ørnen av gudmor Olivia Dorothea Kirstine Fischer.
En tid efter sjösättningen drogs Ørnen åter upp på en bädd och när hon på eftermiddagen fredagen den 12 mars åter skulle gå i vattnet bar det sig inte bättre än att hon fastnade på vägen ned och välte över en bit åt ena sidan. Då det var omöjligt att få henne i vattnet med varvets egna resurser fick bärgningsångaren Kattegat rekvireras från bärgningsbolaget Svitzer. Tidningen Social-Demokraten rapporterade om händelsen den 16 mars (i översättning):
Bornholmsångaren Ørnen kapsejsade, som meddelats, på fredagen vid Burmeister & Wains varv. Orsaken till olyckan var en illa utövad sparsamhet då delar av kajen var rostig. På grund av dessa omständigheter försökte direktionen förminska olyckan och direktör Anudsen stod nästan hela eftermiddagen vid entrén till varvet och avvisade på egen hand alla journalister. Men nu har direktören kommit på andra tankar och igår delgav han oss den information vi sökte.
Under lördagen och söndagen har Switzers ”Kattegatt” arbetat med att dra loss fartyget. Stora stållinor har fästs vid Ørnen och dessa linor har kopplats till ångfartyget. Det skakar våldsamt i det kapsejsade fartyget, men hittills har det stått emot ångmaskinens krafter. Man hoppas dock att fartyget ska komma loss vid högvattnet idag. En ponton har placeras vid sidan om det lutande fartyget för att skydda mot läckage. Än så länge finns det ingen bedömning av hur stort belopp reparationen kommer att uppgå till.
Först den 24 mars lyckades man få ångaren loss med hjälp av Kattegatt samt en ångvinsch som var fastsatt i kajen. Efter inspektion visade sig Ørnen ha klarat sig undan med mindre skråmor och inbuktningar i skrovet och den planerade leveransen en månad senare var inte hotad. Den 27 april var det så dags för provtur med många inbjudna gäster. Provturen påbörjades klockan nio på morgonen dagen därpå hade tidningen Dannebrog följande reportage infört i tidningen (i översättning):
Mindre erfarna sjöfarande har en viss oro för att segla till Bornholm, och det är helt säkert att Neptun stundtals kan vara något ovänlig på denna sträcka av sjövägen, även om sjösjukans fasor har blivit kraftigt överdrivna på de bornholmska turerna. Den nya Bornholmsångaren har glädjebud inte minst för dessa resenärer; den går stadigt och lugnt i sjön, är bekvämt och komfortabelt inredd och har ett utmärkt ventilationssystem, varför dess passagerare kommer ha alla chanser att glömma sjösjukan.
Skeppet som kostar rederiet mellan 470.000 och 480.00 danska kronor, kan nog sägas vara en av våra vackraste och bäst utrustade ångare i inrikesfart. Ørnen är på 788 1/2 Gr. R. Ton, har en längd på 193 fot och 9 tum och är 32 fot bred. Dess maskineri är på 850 indikerade hästkrafter. Den är alltså betydligt större än alla de tidigare fartyg som rederiet har mottagit, och som likaledes är byggda av Burmeister&Wain.
Ørnens promenaddäck, salonger och sovplatser är ganska utsökta. Av de senare finns 160, dels i hytter, dels bäddsoffor i salongerna. Dessa är eleganta och gemytligt utrustade. Inte minst damsalongen förtjänar att framhävas. Den är utförd i körsbärsträ med inläggningar av citrusträd. De små salongsborden, som också tillverkats av körsbärsträ, är ordnade så att de kan användas som tvättställ för de passagerare som övernattar i denna salong.
Vid provturen igår deltog bland annat de två Folketingetmännen Blem och Ingvard Jensen, Landstingsman Koefoed, Kommendörerna Hammer och K. Nielsen, Överpostinspektör Hertz, Postinspektör Hollnagel-Jensen, hela styrelsen för Dampskibsselsk. paa Bornholm af 1866 med Konsul Lyngberg och Sparekassedirektör Lund i spetsen, Föreståndare Fabricius från Rundrejsebureauet, Premiärlöjtnant Poul Middelboe, Skeppsingenjör Haudrup samt Kammarherre Baron Axel Blixen-Finecke, General Madsen och Fabriksdirektör Jarl från B&W:s styrelse.
Vädret kunde ha varit bättre. Regnet vräkte ned. Men tiden ombord förlöpte mycket trevligt för gästerna. Strax efter avgång serverades lunch, varefter man fick tid för ett parti whist eller bridge, och slutligen erbjöds en utsökt middag som förestods av ägaren av ”Le diner de Paris”, Herr Frantz Christensen. Kammarherre Blixen-Finecke bjöd på uppdrag av styrelsen ”Välkommen till bords” och utbringade senare en skål för Bornholmer-Sällskapet. Dessutom framförde tal för B&W, den frånvarande Amiral de Richelieu, postväsendet, fartygets officerare etc.
I samband med kaffet presenterades de fina resultaten av provseglatsen. Kommendör K. Nielsen, tidigare direktör för B & W, hade anlitats som expert för Bornholmersällskapet och hade krävt rigorösa tester under turen. Skeppet stod emot även de hårdaste testerna; det hade uppnått 13 1/2, knop, en knop mer än varvet hade garanterat, och hade även i alla övriga avseenden visat sig vara till belåtenhet. Efter nio timmars provtur kunde gästerna vid sextiden ta avsked med ett tack till utmärkta värdarna, Direktörerna Dessau, Knudsen och Ammundsen.
På söndag seglar Ørnen för första gången härifrån till Bornholm.
Efter leveransen sattes Ørnen in i trafik mellan Köpenhamn-Rönne. Hon ankom Rönne på sin första resa den 5 maj.
Såld till Sveabolaget
Under våren 1930 skulle 66-bådene få leverans av sitt nybygge Bornholm varför den tjugo år gamla Ørnen bjöds ut till försäljning. Köpare blev Sveabolaget i Stockholm som för ett pris om 300.000 svenska kronor övertog Ørnen den 26 februari 1930 i Rönne. Till befälhavare utsågs Rickard Julin som med sitt nyförvärv satte kurs mot Malmö för ombyggnad på Kockums varv. Bland annat byggdes en öppen veranda till på båtdäcket föröver och skrovet målades vitt. Namnet försvenskades till Örnen och ursprungsplanen var att sätta fartyget i trafik mellan Stockholm och Riga.
När Örnen så småningom var redo för trafikstart kom hon dock istället att sättas in i Sveabolagets sommartrafik mellan Stockholm och Kalmar med anlöp i Södertälje, Oskarshamn och Borgholm på vägen. Under de kommande tjugo åren kom Örnen att användas i denna trafik under de tre sommarmånaderna för att under övrig del av året ligga i upplag eller sättas in som reservfartyg på andra linjer. Redan 1932 byggdes Örnen om så hon fick ett genomgående promenaddäck och några år senare byggdes däcket in helt varvid exteriören förändrades något.
Krigsåren
Den 6 augusti 1939 hopade sig mörka moln nere i Europa. Krigsfaran var överhängande men i Sverige pågick livet i stort sett som vanligt. Örnen var på sin vanliga tur mellan Stockholm och Kalmar för att därefter fortsätta ner till Rönne på Bornholm. Utanför inloppet till Kalmar råkade hon dock kollidera med sin rederisyster Urania som blev läck och fick köras upp på grundet Tärnör för att inte sjunka. Örnen som träffat Uranias styrbordssida kunde för egen maskin ta sig in till Kalmar med en demolerad stäv, och efter besiktning kunde resan därefter fortsätta ner till Bornholm. Urania dömdes ut vid besiktning och skulle skickas till nedskrotning, men det andra världskrigets utbrott några veckor senare gjorde att den gamla Urania trots allt iståndsattes. Örnens skador reparerades och redan under de inledande veckorna efter krigsutbrottet hyrdes hon ut till svenska marinen för några transporter över till Gotland från Västervik respektive Oskarshamn.
Örnen kom att upprätthålla sin sommartrafik mellan Stockholm och Kalmar under alla krigssomrar. Säsongen 1944 inleddes dock med en motgång. På självaste Svenska flaggans dag – den sjätte juni – gick Örnen på grund utanför Oskarshamn. Hufvudstadsbladet rapporterade:
Sveabolagets passagerarångare Örnen grundstötte under stark tjocka vid 17-tiden på tisdagen på Flatbottnarna strax söder om farleden Furön – Oskarshamn. Ångaren står hårt på grundet och bärgningshjälp måste rekvireras från Oskarshamn. Neptunbolagets bärgningsångare Neptun, som låg i hamnen, gick vid 21-tiden till strandningsplatsen. Enär haveristen står stadigt på grundet och vädret är gynnsamt, anses ingen fara föreligga för de ombordvarande passagerarna och besättningen. Om haveristen blivit läck, var sent på kvällen inte bekant. Örnen var på resa från Kalmar till Oskarshamn med passagerare samt last av styckegods.
Dagen efter grundstötningen kunde Neptun dra Örnen av grundet. Någon tid efter sommartrafikens avslutning 1944 avgick Örnen från Stockholm till Gävle som hon ankom den nionde oktober. På morgonen den tionde avgick hon med 511 personer ombord till Åbo. DN gav klarhet till vad syftet var med resan:
Omkring 900 ryssar, som sedan det tysk-ryska krigsutbrottet flytt till Sverige, har på tisdagen utskeppats från Gävle. Utresan som möjliggjorts på grund av det ändrade läget i Östersjön skedde med Sveabolagets fartyg Örnen och Warjo som på måndagskvällen anlände till Gävle hamn. Ryssarna som inträffade på tisdagen med två extratåg, embarkerade under morgonen, varvid representanter för ryska legationen, utrikesdepartementet och utlänningskommissionen var närvarande. Embarkeringen, som gick mönstergillt, var avslutat vid 11-tiden. På eftermiddagen inspekterades de två fartygen före avresan av landshövding Sandler. De ryska resenärerna som under dagen utspisades genom militärmyndigheternas försorg, fick ta med sin personliga utrustning och proviant för det närmaste behovet. De visade sig mycket tacksamma över den gästfrihet som de åtnjutit i Sverige, och när de båda fartygen avgick på tisdagskvällen utbragtes leven för Sverige och Sovjetunionen och uppstämdes Sovjetunionens nationalhymn. Resan över Bottniska förlöpte utan några intermezzon och fartygen ankom på onsdagsmiddagen till finsk hamn.
Tidigt på morgonen den 24 november 1944 drabbades Gotland och Sverige av krigets största katastrof. Gotlandsångaren Hansa torpederades av en ubåt på sin nattur från Nynäshamn till Visby och 84 personer förlorade livet. Samtidigt som sorgen och chocken var stor tvingades Gotlandsbolaget försöka hantera de praktiska konsekvenserna av att ha förlorat ett av de tre fartyg som upprätthöll livlinan mellan Gotland och fastlandet. Redan den 25 november kom man överens med Sveabolaget om att hyra in Örnen som ersättare till den förlista Hansa och den 29 november kunde utföra sin första tur i Gotlandstrafiken. Den marina eskort som redan under de första krigsåren dragits in för Gotlandstrafiken var nu åter på plats.
För att hitta en mer långsiktig lösning på tonnagefrågan kontaktade Gotlandsbolaget Marinen och bad om att åter få disponera sin ångare Thjelvar vilken alltsedan krigsutbrottet varit rekvirerad av Marinen för att fungera som Hjälplogementsfartyg vid ett ubåtsförband. I januari 1945 kunde Thjelvar återlevereras till Gotlandsbolaget, och efter renovering på varv kunde hon överta Hansas turer varvid Örnen kunde återlämnas till Sveabolaget.
Fredagen den 7 maj 1945 kapitulerade Tyskland villkorslöst vilket innebar slutet på kriget i Europa. Örnen påbörjade även denna säsong sin vanliga sommartrafik till Kalmar via Öland, men redan den 10 juni gick hon på grund söder om Arkösund utanför Vikbolandet. Örnen, som hade lots ombord, kunde för egen maskin ta sig av grundet och trots en roderskada kunde hon ta sig ända ner till Oskarshamn där passagerare och gods överfördes till Jarl för vidare färd. Örnen togs in på varvet i Oskarshamn för reparation, men Sveabolaget passade på att låta bygga om fartyget ordentligt. Backen förhöjdes och en så kallad ”soft nose” svetsades på vilket förändrade utseendet rejält. Dessutom fick hon en ny, oljeeldade panna. Ombyggnationen drog ut på tiden och Örnen återkom i Ölandstrafiken först till säsongen 1946.
Öresundstrafik
Svenska Rederi AB Öresund startade år 1900 upp Øresundsbådene tillsammans med det danska bolaget Dampskibsselskabet Øresund. Under andra världskriget förstatligades trafiken; det svenska rederiet övertogs av Statens Järnvägar och det danska av Danske Statsbaner. En av de linjer som bolaget upprätthöll var den mellan Köpenhamn och Malmö och i augusti 1950 satte Sveabolaget in sin ångare Örnen på just den linjen i konkurrens med Øresundsbådene. God råd var dyra och den 29 december övertog Svenska Rederi AB Öresund s/s Örnen för att slippa konkurrensen. Köpeskillingen uppgick till hela 1,35 miljoner och till detta kom kostnaden för en omfattande ombyggnad vid Finnboda varf i Stockholm där bland annat salongsutrymmena utökades genom att hyttinredningen byttes ut mot matsalar, kaféer och salonger. Dessutom förändrades exteriören då ett nytt däckshus av lättmetall byggdes upp på bildäck.
Den 19 maj 1951 kunde så premiärturen för den ombyggda Örnen gå av stapeln mellan Malmö och Köpenhamn. Hon kunde nu medföra hela 1.050 passagerare och dräktigheten uppgick till 1.089 brt.
Till Kvarken
Inför sommarsäsongen 1960 skulle Svenska Rederi AB Öresund få leverans av sitt nybygge Öresund varför Örnen efter säsongen 1959 såldes till Oy Vaasa-Umeå AB. Köpeskillingen uppgick till 29.000 brittiska pund vilket ungefär motsvarade 420.000 kronor, eller en tredjedel av vad säljarna hade betalat tio år tidigare. Nog hade man då fått betala dyrt för att slippa konkurrensen.
Oy Vaasa-Umeå AB, eller Vasabåtarna, hade sedan året före förvärvet av Örnen fått in en kapitalstark huvudägare i form av den finska skogskoncernen Enso-Gutzeit. Örnen gick direkt till Wärtsiläs varv i Åbo där hon byggdes om för att kunna medföra ett tjugotal personbilar. Efter leverans sattes hon i sommartrafik mellan Vasa och Örnsköldsvik och mellan Vasa och Holmsund.
Redan hösten 1961 byggdes Örnen åter om. Aino Lindemans mekaniska verkstad fick i uppdrag att utöka kapaciteten till 50 personbilar till en kostnad av 15 miljoner finska mark. Örnen kom därefter att gå ytterligare tre sommarsäsonger mellan Vasa och Örnsköldsvik.
De sista åren över Adriatiska havet
1965 blev den sista sommarsäsongen i trafik för Vasabåtarna. Den sista augusti avslutades trafiken med Örnen och hon lades upp i väntan på försäljning. I slutet av året fann man – mot alla odds – en köpare i Italien som betalade 21.000 brittiska pund för den gamla ångaren.
Under våren 1966 gick ångaren ner till Italiens ostkust där hon under namnet Rudiae och italiensk flagg sattes i trafik över Adriatiska havet mellan den italienska ”klacken” och Grekland. Efter ett par år flaggades hon ut till Panama och döptes om till Rumba, men hon fortsatte alltjämt sin trafik mellan Otranto (söder om Brindisi) och Igoumenitsa.
I februari 1972 hade hon gjort sitt och såldes till skrotning hos Fercomit i Brindisi.
Kronologi
| 1909-04-27 | Levererad som Ørnen till A/S Dampskibsselskapet paa Bornholm af 1866, Rönne. |
| 1930-02-26 | Såld till Stockholms Rederi AB Svea, Stockholm. Namnet försvenskat till Örnen. |
| 1944-11-25 | Beslut om charter till Gotlandsbolaget som ersättare för den torpederade Hansa. Första turen från Nynäshamn den 29 november. Återlämnad i januari 1945. |
| 1950-12 | Såld till Svenska Rederi AB Öresund, Malmö. |
| 1959-09-12 | Såld till Oy Vaasa-Umeå AB, Vasa. |
| 1965-12 | Såld till Antonio Rubaudo, Imperia, Italien. Omdöpt till Rudiae. |
| 1968 | Såld till Rosvega Maritime SA, Panama och omdöpt till Rumba. |
| 1972-02 | Såld till Fercomit, Brindisi för skrotning. |
Specifikation
| Längd | 58,56 meter |
| Bredd | 9,75 meter |
| Dräktighet | 843 brt |
| Lastförmåga | 300 dwt |
| Maskineri | 1 st 3-cyl trippelångmaskin, 850 hkr, 12 knop |
| Passagerarkapacitet | 572 passagerare, 160 sovplatser |
| Lastkapacitet | 20 personbilar (först efter ombyggnad 1959) |
| Namnsignal/IMO | SHWN/5265540 |