Under 1991 startade Gotlandsbolaget upp trafik i Söderhavet genom dotterbolaget South Pacific InterLine. Det inchartrade containerfartyget T. S Adventure ersattes året därpå med två fartyg, de ryska Socol 4 och Innokentiy Kochnev.
Lång serie minibulkers
Spliethoff’s Bevrachtingskantoor B.V. i Amsterdam grundades av Johan Fredrik Spliethoff 1921 och specialiserade sig då som mäklare för transporter av skogsprodukter från Östersjön. Under åren har bolaget utvecklats till att idag sysselsätta omkring 50 moderna och isklassade bulkfartyg i det mindre segmentet med verksamhet globalt.
Redan i mitten av 1970-talet inledde Spliethoff samarbete med varv i Japan. Efter en första serie om sex skepp har till dags datum över fyrtio fartyg byggts i Japan. Under andra halvan 1980-talet beställdes en större serie bulkfartyg på knappt 10.000 dödviktston vid varvet Miho Zosensho KK i Shimizu, söder om Yokohama. Fartygen ägdes av Panama-bolaget Mascotte Shipping Inc, men skulle opereras av Spliethoff och troligen ägdes även Mascotte Shipping av holländarna. Nedan framgår de nio fartygen i serien:
| Namn | Byggnadsnr | Leverans |
| Timca | 1324 | 1988-05 |
| Kraftca | 909 | 1988-06 |
| Woodca | 910 | 1988-07 |
| Pulpca | 1325 | 1988-08 |
| Newca | 1329 | 1988-10 |
| Printca | 1330 | 1988-12 |
| Poleca | 1331 | 1989-03 |
| Conca | 1333 | 1989-05 |
| Steelca | 1334 | 1989-08 |
Timca var först ut och levererades i maj 1988 och därefter följde leveranserna i en strid ström fram till augusti 1989 då det sista fartyget i serien, Steelca, levererades. Fartygen kom dock inte att gå in i fart för Spliethoff utan såldes till sovjetiska Sovcomflot.
Nybygget 1333 kölsträcktes den 24 augusti 1988 och sjösattes den 25 mars 1989 med namnet Conca. Vid leveransen den 31 maj 1989 hade namnet dock ändrats till Innokentiy Kochnev och hon överläts omgående till Sovcomflot som dock lät Far Eastern Shipping Company – FESCO – i Vladivostok ta hand om driften av nybygget.
Under 1991 var Sovjetunionen i praktiken i sönderfall och villkoren för de statliga bolagen ändrades i grunden. FESCO var ett av de bolag där uteblivna statsstöd tvingade till en övergång till en västerländsk affärsmodell. Man byggde upp ett nätverk med agenturer i Australien, Nya Zeeland, Hong Kong, USA och Kanada och en förnyelse av flottan accelererades. Detta innebar att de före detta sovjetiska statsrederierna kom att utöka Spliethoffs serie från Miho Zosensho-varvet med ytterligare åtta fartyg vilka levererades direkt till Sovcomflot-koncernen under åren 1991 till 1993.
En del av internationaliseringen av Sovcomflot innebar att tonnaget flaggades ut till andra sjöfartsnationer. Innokentiy Kochnev registrerades på Innokentiy Kochnev Shipping Co Ltd i Limassol och fick under cypriotisk flagg namnsignalen P3QT3.
Av de många systerfartygen från Miho Zosensho är år 2021 fortfarande Printca kvar i FESCO:s flotta, nu under namnet FESCO Pioner. Övriga är avyttrade.
Charter till Gotlandsbolaget
Gotlandsbolagets dotterbolag South Pacific InterLine (SPI) kom igång med verksamheten i början av 1991 då man befraktade det nybyggda containerfartyget T. S. Adventure och satte in det i trafik från den kanadensiska och amerikanska västkusten till Papua Nya Guinea i västra Stilla Havet via ett flertal öar i Söderhavet. I syfte att utöka kapaciteten ersattes under kommande år T. S. Adventure med de två systerfartygen Socol 4 och Innokentiy Kochnev. Socol 4 var för övrigt ett av de Japanbyggda fartyg som beställts direkt av Sovcomflot och hon levererades omgående efter leverans till SPI.
Innokentiy Kochnev sattes in i trafiken den 16 mars 1992 och en rundresa – vilken utgick från Vancouver – tog omkring femtio dagar. Sommaren 1993 förkortades fartygets namn till Kochnev men med oförändrad trafik för SPI.
Sommaren 1994 sålde Gotlandsbolaget sin Söderhavstrafik till konkurrenten Thor Dahl Shipping med huvudkontor i norska Sandefjord. SPI slogs samman med Thor Dahls trafik i området och marknadsfördes nu som South Seas Steamship Company. Det nya bolaget övertog chartern av Kochnev under en kortare tid innan kontraktet avslutades varvid Kochnev återlämnades till sina ryska ägare.
Sysselsatt av Euroafrica
På vårvintern 2010 sålde Sovcomflot m/s Kochnev till Gerlia Shipping Co Ltd i Limassol. Hon sattes i fart för polska Euroafrica Linie Zeglugowe under det nya namnet Onyx. Om det fartygsägande bolaget förestods av Sovcomflot eller Euroafrica är oklart, men Sovcomflot var åtminstone fortfarande engagerat i Onyx genom att dotterbolaget Unicom skötte management av fartyget.
Euroafrica hade bildats 1991 som en avknoppning av Polish Ocean Lines (POL) och bedrev utöver containertrafik utgående från Polen även passagerartrafik på Sverige genom det delägda bolaget Unity Line.
Från år 2011 hade Euroafrica hela sju av de japanska systerfartygen i sin trafik; utöver Onyx även bland andra Granat vilket var identiskt med den av Gotlandsbolaget tidigare inchartrade Socol 4.
I början av 2014 såldes Onyx till estniska Adella Shipping, men hon var fortsatt flaggad i Cypern och kvarstannade i Euroafricas trafik.
Såld till ljusskygga ägare
I slutet av 2016 såldes Onyx till bolaget Rukia Maritime Services, registrerat i östaten Komorerna utanför Afrikas östkust. I början av 2017 såldes även systerfartyget Granat (ex Socol 4) till samma bolag. De två fartygen döptes om till Rukia 1 respektive Rukia 2.
Det libanesiska bolaget Cedar Marine Services SAL i Tripoli tilldelades management för fartygen. Enligt flera uppgifter var Cedar Marine Services mindre nogräknade med sina laster. Exempelvis fraktade Rukia 2 vapen från Ryssland till inbördeskrigets Syrien enligt amerikanska källor och bolaget tog även återkommande laster från det ockuperade Krim med avstängda AIS-transpondrar enligt ukrainska källor. Fartyg under Cedar Marine Services management har också råkat ut för återkommande haverier.
På bilderna nedan lossar Rukia 1 knappt 10.000 ton kalkspat i Saudisk hamn i mars 2018. Fartyget verkar då gå i charter för det privata egyptiska företaget El Amira For Maritime agencies.
Den gyllene rosen
Sommaren 2018 såldes Rukia 1 till Moody Shipping Inc i Monrovia. Vilka som står bakom bolaget är oklart, men egyptiska El-Sharkawy Group i Port Said fungerar iallafall som manager för fartyget som nu döps om till Golden Rose.
Under tiden som fartyget burit namnet Golden Rose har drygt ett dussin hamnstatskontroller utförts fram till årsskiftet 2021/22. Vid ett tillfälle har hon belagts med kvarstad på grund av säkerhetsbrister vilka dock snabbt åtgärdats. Av sammanställningen nedan kan man se att Golden Rose i huvudsak gått i fart på Svarta havet men även i Röda havet.
| Datum | Hamn |
| 2018-11 | Beirut, Libanon |
| 2018-12 | Burgas, Bulgarien |
| 2018-12 | Novorossiisk, Ryssland |
| 2019-06 | Odessa, Ukraina |
| 2019-07 | Damietta, Egypten |
| 2019-08 | Constanta, Rumänien |
| 2019-10 | Novorossiisk, Ryssland |
| 2019-10 | Novorossiisk, Ryssland |
| 2020-01 | Novorossiisk, Ryssland |
| 2020-01 | Damietta, Egypten |
| 2020-02 | Ploce, Kroatien |
| 2020-12 | Port Sudan, Sudan |
| 2021-02 | As Suways, Egypten |
På julafton 2021 låg Golden Rose i Port Sudan efter att tidigare under december ha avgått från Yanbu i Saudiarabien.
Kronologi
| 1989-03-25 | Sjösatt med namnet Conca för Mascotte Shipping, Panama (Spliethoff’s Bevrachtingskantoor BV, Holland). |
| 1989-05-31 | Levererad som Innokentiy Kochnev till AKP Sovcomflot. |
| 1991 | Utflaggad och registrerad på Innokentiy Kochnev Shipping Co. Ltd, Limassol. |
| 1992-03-16 | Insatt i trafik för South Pacific InterLine, Vancouver i timecharter. |
| 1993-07-25 | Namnet avkortat till Kochnev. |
| 1994-07 | South Pacific InterLine säljs till A/S Thor Dahl Shipping som övertar chartern under en kortare tid. |
| 2010-03-03 | Såld till Gerlia Shipping Co Ltd, Limassol och omdöpt till Onyx. I trafik för Euroafrica Linie Zeglugowe |
| 2014-01-17 | Såld till Adella Shipping Co Ltd, Limassol. |
| 2016-11-19 | Såld till Rukia Maritime Services Ltd, Komorerna och omdöpt till Rukia 1. |
| 2018-07-25 | Såld till Moody Shipping Inc., Monrovia. Omdöpt till Golden Rose. |
Specifikation
| Längd | 113,12 meter |
| Bredd | 18,90 meter |
| Dräktighet | 6.030 brt |
| Lastförmåga | 9.595 dwt |
| Maskineri | 1 st Hansin 6LF58, 4.413 kW, 12,5 knop |
| Passagerarkapacitet | – |
| Lastkapacitet | 564 containrar (TEU) eller 12.582 kubikmeter Grain |
| Namnsignal/IMO | P3QT3/8801620 |