Leckö

När Gotlandsbolagets m/s Gute gick på grund i juni 1954 uppstod ett plötsligt behov av att chartra in ersättningsfartyg. Lidköpingsfartyget Leckö kunde snabbt tillhandahållas av Thunbolaget och sattes in i trafiken mellan Gotland och fastlandet redan efter några dagar. Leckö hade byggts som motorfartyg utrustat med segel på grund av krigsårens bränslebrist, men var sedan 1952 omtacklad och utrustad med en starkare maskin. Nära fyrtio år gammal hamnade hon så småningom som skrot på Ringön efter flera konkurser.

Miriam eller något av hennes systerfartyg under utrustning på Kalmar varv. Arkiv: Kalmar museum

Motorseglare från Kalmar varv

År 1896 startade Anders Thore från Jonstorp upp det rederi som skulle komma att bli starten för familjen Thores rederirörelse som pågick fram till 1970-talet. Anders söner Josef Albert och Nils Martin bildade i början av 1920-talet Rederi AB Arild tillsammans med sjökaptenen A W Nilsson. Under de följande åren bildade fler medlemmar av familjen Thore olika rederier med något eller några enstaka fartyg. 

I början av 1940-talet beställde Rederi AB Arild – nu under Johan A Thores ledning – två motorseglare vid Kalmar varv. Varvet hade konstruerat en typ av motorseglare som skulle möta andra världskrigets behov av att minska beroendet av brännolja. Serien kom att bli populär och Kalmar varv byggde inte mindre än tio enheter för olika redare. Först ut var Freja som levererades i maj 1942 till ett rederi i Västervik. Det tredje fartyget i serien var Muriel vilken levererades till Rederi AB Arild den 16 juni 1943 – samma dag som systerfartyget Miriam sjösattes för samma rederi. Gudmor var fröken Gertrud Nilsson.

Miriam levererades den 22 september 1943 och samma dag gick systerfartyget Elsy – dock under byggnad för en annan redare – av stapeln. Att Miriam kallades ”motorseglare” innebar att hon var byggt som segelfartyg med hjälpmaskin. Fartyget var riggat som tremastskonert och hade en segelyta om 350 kvadratmeter med gaf­felsegel på stor- och fockmasterna. Maskineriet bestod av en Atlas Diesel-motor och fartyget var klassat av Bureau Veritas och utrustat med dubbelbotten. Hon lastade omkring 425 ton.

Miriam gick direkt efter leveransen i ballast från Kalmar till Hudiksvall för lastning av trävaror till Tyskland. I oktober 1946 såldes Miriam till ett annat av familjen Thores bolag, Rederi AB Falken. Detta bolag drevs av Oscar Maurtis Thore.

Thunrederierierna köper in några av systrarna

Den 10 augusti 1949 såldes Miriam för 300.000 kronor till Thunbolaget och dess Rederi AB Leckö i Lidköping. Fartyget döptes om till Leckö och Thunbolaget kom även att köpa in systerfartygen Tessy och Hansy året därpå. Efter efter ytterligare några år köptes även systerfartyget Elsy in.

Efter ett par års trafik togs Leckö in till Falkenbergs Varv för en omfattande ombyggnad och modernisering. Fartyget förlängdes med drygt åtta meter och ett däckshus innehållande bostadsutrymmen byggdes på. Dessutom byttes maskineriet byttes ut mot en sexcylindrig B&W Alpha på 360 ihk, tillverkad av A/S Fredrikshavns Jernstøberi & Maskinfabrik, Fredrikshavn. Mittenmasten plockades bort och Leckö omtalacklades från motorseglare till motorfartyg.

Leckö. Foto: Robert J Boman/Arkiv: SSHM

Gunnar Kofod har 1983 i tidskriften Länspumpen beskrivit något av sin tid ombord på Leckö som styrman:

Fram på kvällskvisten den 7 april 1957 anlände jag med tåget till Lidköping och gick ombord på Leckö, där befälhavaren Gunnar W Karlsson från Asarum i Blekinge tog emot mig och berättade, att fartyget låg för lastning av råg till Brugge i Belgien. Maskinchefen var Tor Berggren. Besättningen bestod i övrigt av kockstuert, fyra man på däck och en motorelev i maskin. Jag installerade mig i min hytt och följande dag återupptog vi lastningen och gick till mönstringsförrättaren för påmönstring. Fram på eftermiddagen lämnade vi Lidköping och började resan till Brugge. Leckö visade sig vara ett gott fartyg i sjön och med den tidens mått mätt ett händigt fartyg i hamn.

Det blev många resor över Nordsjön, ofta virke och spannmål ut samt kol och koks hem. Hon var fantastisk på att bära däckslaster och när jag nu tittar i mina privata anteckningar om våra laster från den gången, är det nästan otroligt hur stora däckslaster av koks vi ofta hade. Långresor var inte heller något problem. Jag ser att vi den 24 oktober 1957 lämnade Lövholmen med 197 stds virke för att gå till Southampton, dit vi anlände den 2 november, lossade och avgick till Fowey, där vi lastade chinaclay till Skoghall med ankomst den 14 november.

Det blev många vakter, när man som vi, gick fyra, fem och sex. I dagens läge är det väl knappast någon 600-tonnare, som skulle göra en så lång rundresa på den tiden av året, men det var ganska vanligt i Thunbolaget på den tiden. Längre fram på höstkanten blev det nästan bara spannmål ner och koks upp.

Det var ett evigt byggande och rivande av slingerskott samt resande av däcklaststöttor, byggande av hönsnät och dylikt, samt åter rivande igen, så underhållet av fartygets utsidor blev eftersatt. Vid hamnliggande i Lidköping dagarna före jul under lossning av koks och med däcksfolket fullt sysselsatta med att riva stöttor, föranledde det den gode redaren Helge Källsson att yttra sig till mig: Se till att få lite färg på henne, hon ser inte bra ut! Det var naturligtvis riktigt, men det var bara svårt att hinna med allt.

Leckö. Arkiv: SSHM

Charter till Gotlandsbolaget

På kvällen den 10 juni 1954 grundstötte Gotlandsbolagets lastfartyg Gute utanför Sandhamn i Stockholms skärgård. Gute blev läck och behövde gå till varv för reparationer varför Gotlandsbolaget tvingades chartra in ett flertal mindre lastfartyg för att kunna upprätthålla sin lasttrafik på Stockholm och Nynäshamn under sommarmånaderna. Redan en 14 juni kunde Thunbolagets Leckö gå in i trafik för Gotlandsbolaget. Hyran uppgick till 1.200 kronor per dygn.

Leckö återlevererades omkring den 10 juli, men då hade Gotlandsbolaget bland annat fått in Fribergs Bardia för att upprätthålla trafiken fram till mitten av augusti då Gute återkom i trafik.

Leckö i Goole, Storbritannien. Arkiv: PWR/shipspotting.com

Täta ägarbyten

Vid sextiden på morgonen den nionde juni 1958 kolliderade Leckö med ett danskt fiskefartyg. Det var Hebron av Skagen som låg och trålade med flera andra fiskebåtar tolv sjömil öster om Skagens Rev då Leckö på ostsydostlig kurs hann upp Hebron. Trots att sikten var god kom fartygen nära varandra och på endast 4-5 meters avstånd signalerade Leckö i sin mistlur varvid Hebron drog ner på farten. Kollisionen var dock strax ett faktum och Leckö törnade med sin babordssida emot Hebrons stäv. Den allvarliga incidenten slutade turligt nog väl, men sjöförklaring fick avges av Hebrons befälhavare för de danska myndigheterna.

Vid tjugo års ålder hade Leckö gjort sitt för Thunbolaget. I april såldes hon för 375.000 kronor till Kalmarrederiet Rowi och döptes om till Ziba. Thunbolaget köpte senare under året in ett större och modernare lastfartyg som fick överta namnet Leckö. Denna ersättare köptes för övrigt in av Gotlandsbolaget, men kom kom att säljas vidare i princip omgående.

Ziba. Arkiv: Bangsbo Museum, Frederikshavn.

Även för Ziba blev det en kort sejour för sitt nya rederi. Redan i januari 1965 såldes hon till målarmästaren Bror Ericson i Göteborg för 445.000 kronor. Han var en av intressenterna i den pool av små kustfartyg som byggdes upp i Göteborg under den gemensamma beteckningen Rederi AB Nordline. Alla fartyg i poolen fick Nord som prefix och ett fågelnamn som ändelse, och Ziba kom att döpas om till Nordörn. Rederi AB Nordline var vid denna tidpunkt som störst under sin korta historia och sysselsatte utöver Nordörn även Nordfalk, Nordhök och Nordsvan. Det var dock ett ålderstiget tonnage och återkommande maskinhaverier bidrog till ett klent ekonomiskt resultat.

Fotografier av Nordörn är ovanligt – här är dock ett från Göteborg. Arkiv: Bengt Pettersson

Redan 1967 avvecklades Rederi AB Nordline och Nordörn såldes till Rederi AB Pamela i Göteborg för 600.000 kronor – trots allt en realiserad vinst för direktör Ericson. Fartyget döptes nu om till Pamela och bakom rederiet stod en herr J O Johnsson. Tyvärr var fartyget inte heller lyckat för den nye ägaren och när klassen gick ut i april 1968 fanns inget kapital att förnya klassen med. Pamela lades upp, rederiet gick i konkurs och i november såldes fartyget på exekutiv auktion för 400.000 kronor till Sune Lindberg i skånska Bjärnum.

Pamela. Arkiv: Bo Einarsson

Lindberg lyckades driva fartyget – nu omdöpt till Dalsjö – under två år innan det var dags för den nye redarens konkurs. Nu hittade smålänningarna Bernt och Maj-Britt Karlsson det gamla fartyget och ropade in henne för endast 215.000 kronor. Dalsjö bytte namn till Dunö och hon fick nu hemort i Kalmar.

Förfallet

Dunö gick i trafik för Karlssons under några år, men belades hösten 1976 med nyttjandeförbud i Rönne på Bornholm efter ett haveri. Därmed var det slutseglat för Dunö, och i maj 1977 gick intressenterna i partrederiet för m/s Dunö i konkurs och därmed var det åter dags för exekutiv auktion. Denna ägde rum i januari 1978 och hon klubbades nu för endast 52.000 kronor. Köpare var ett bolag i Monrovia men bakom bolaget fanns Jan Hjalmarsson AB i Stockholm. Dunö förblev dock liggande i Sydhamnen i Rönne under ett tilltagande förfall. En marsdag 1980 låg dock Dunö plöts­ligt i Höganäs, på väg mot Bohuslän för upprustning. Möjligen var det en Bosse Stolts som ägde fartyget nu, men det var endast en obekräftad uppgift. Dunö fortsatte till varvet vid Hönö Klåva i Göteborgs norra skärgård men där förblev hon liggandes i miserabelt skick. Hamnen tvingades ta ombord länspumpar för att inte Dunö skulle sjunka och eftersom ägaren var som bortblåst bogserades Dunö hösten 1982 till Skrot- & Avfallsprodukter i Göteborg. Där påbörjades skrotningen omgående, men på grund av de oklara ägarförhållandena existerar inga handlingar i fartygsregistret efter ett byte av befälhavare den 19 december 1975.

Kronologi

1941-09-22Levererad till Rederi AB Arild, Arild med namnet Miriam.
1946-10-17Såld till Rederi AB Falken, Jonstorp.
1949-08-10Såld till Rederi AB Leckö, Lidköping. Omdöpt till Leckö.
1954-06-14Charter till Gotlandsbolaget under en månad.
1963-04-22Såld till Rederi AB Rowi, Kalmar. Omdöpt till Ziba.
1965-01-05Såld till Bror Ericson, Göteborg. Omdöpt till Nordörn.
1967-03-10Såld till Rederi AB Pamela, Göteborg. Omdöpt till Pamela.
1968-11-04Såld till Sune Lindborg, Bjärnum. Omdöpt till Dalsjö.
1971-08-23Såld till till partrederiet för m/s Dunö med huvudredare Maj-Britt Karlsson, Kalmar. Omdöpt till Dunö.
1978-01Såld till Tanker and Bulk Shipping Inc, Monrovia.
1982Såld till Skrot & Avfallsprodukter, Göteborg för skrotning.

Specifikation

Längd48,8 meter
Bredd8,4 meter
Dräktighet440 brt
Lastförmåga630 dwt
Maskineri1 st 6-cyl B&W Alpha typ 406 FO på 360 ihk
Passagerarkapacitet0
Lastkapacitet197 stds virke
Namnsignal/IMOSDUO/5414452

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *