Otto Magnuson köpte 1974 in det gamla lastfartyget Bremö för att ersätta Ketty i Gotlandstrafiken. Fartyget fick namnet Maj efter Ottos fru, men redan kommande år avvecklade Magnusson styckegodstrafiken till Gotland. Maj lades upp men trots att fartyget byggdes redan 1896 existerar det alltjämt – dock sedan många år som fritidsfartyg i Stockholm.
Byggd för Munkedals bruk
I början av 1870-talet öppnades ett bruk för tillverkning av pappersmassa i Munkedal. För att lösa transportproblemen byggde man en hamn vid Saltkällefjorden och från den och upp till bruket anlades 1895 en knappt sex kilometer lång järnväg. Från början hade Munkedals Jernväg bara ett ånglok och en personvagn utöver godsvagnarna men efter hand utökades vagnparken. Banan drevs som en avdelning inom Munkedals AB och den 19 mars 1896 kontrakterades även ett ångfartyg vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB i Göteborg. Kontraktsvärdet uppgick till drygt 70.000 kronor och redan den 2 december samma år levererades fartyget med namnet Munkedal. Hon sattes in på rutten Göteborg-Munkedals hamn med både passagerare och gods och transportsystemet till bruket var nu fulländat.
Göteborgs Aftonblad rapporterade den fjärde december:
I förrgår företogs leveransresa med Munkedals vid Eriksbergs verkstad nybyggda ångare Munkedal. I dag har besiktningsresa ägt rum. Ångaren är avsedd att vara last- och passagerarefartyg på traden Göteborg – Munkedal (Saltkällan) samt därjämte konstruerad som isbrytare av nyaste typ; den är även ämnad för bogsering. Fartyget har en längd av 102 tot över stäv, är 21,5 fot brett och 11 fot djupt i lastrummet. Maskinen, compound med ytkondensor av ny typ, utvecklar 200 indikerade hästkrafter, och framdriver fartyget i 10 knop med en kolåtgång av cirka 1,5 hektoliter i timmen. Det nya fartyget synes vara, vad inredningen beträffar, av särdeles elegant och praktisk konstruktion med salong förut för däckspassagerare och midskepps hytter för befäl såväl som salong för första klass passagerare. På övre däck finns särskild rökhytt för herrar och damsalong samt navigationshytt. Fartyget kommer omedelbart att sättas in på sin trad och gör sin första tur nästa söndag. Till befälhavare är antagen sjökapten A O Olsson från Göteborg.
Två allvarliga haverier
Den åttonde juli 1920 kantrade Munkedal i samband med sjösättning efter reparation. Dagens Nyheter rapporterade:
En mera sällsynt olycka har i dag inträffat inom Göteborgs hamnområde, i det att ångaren Munkedal, som efter genomgången bottenreparation skulle sjösättas, kantrade på slipvagnen sedan denna kommit så långt ut att ångaren började flyta. Om anledningen till olyckan uppgives att ångaren skulle sjösättas utan barlast, emedan befälhavaren före barlastens intagande önskade få en del målningsarbeten inombords slutförda. Händelsen är emellertid överraskande, då befälhavaren av erfarenhet sade sig veta att ångaren kunde stå utan barlast. Någon människa blev icke skadad vid olyckan. Ångaren ligger på själva slipvagnen med kölen och en stor del av förskeppet över vattnet. Kontrakt om bärgningen har uppgjorts mellan försäkringsbolaget Atlantica och Röda bolaget. Arbetet är redan påbörjat.
Efter reparationer sattes Munkedal in i sin trafik igen och tjugotalet verkar i övrigt ha avlöpt utan några större avbräck i trafiken. Den 30 januari 1931 var det dock dags för nästa allvarliga haveri. Göteborgs Handels- och sjöfartstidning rapporterade samma dag:
Den lilla styckegodsångaren ”Munkedal” av Munkedal, vilken som bekant går i trafik på traden Munkedal—Göteborg, har i dag på morgonen, enligt vad H. T. erfarit, strandat på skäret Bratten, nordväst om Eggeskären, utanför Klädesholmen. Båten var på sydgående och synes ha passerat innanför i stället för utanför pricken vid Bratten. Vädret var vid tillfället klart. Då ångarens styrman i morse per telefon från Klädesholmen underrättade om olyckan, uppgavs att ångaren var läck. Några närmare meddelanden om läget föreligga ännu icke, men från Klädesholmen uppges, att båten synes ”hänga” på skäret. Det vore beklagligt, om den skulle glida av grundet och sjunka, enär djupet på platsen är så avsevärt, att bärgningsarbetet då bleve ett högst riskabelt företag. Vinden är f. n. från ostkanten, vilket måste anses såsom en stor tur i olyckan, då läget är mycket utsatt för alla västliga vindar. Röda bolagets ”Harald” anlände till strandningsplatsen vid middagstiden. ”Munkedal” tager som bekant även ett fåtal passagerare, men vid denna tid på året förekomma sådana mycket sparsamt. Om det var några passagerare med på denna resa är ej bekant. Kapten J. A. Settergren, som under ett 20-tal år fört ångaren ”Munkedal” slutade sjölivet och denna tjänst för endast tre veckor sedan. Ångaren föres nu av dess förre styrman, kapten Anders Julenius, som är en på traden känd och erfaren man.
Redan på lördagen lyckades Harald dra loss Munkedal från grundet och bogsera in henne till Göteborg. Där kunde lasten om 60 ton papper lossas och det var endast de undre lagren som blivit vattenskadade. Måndagen den 2 februari togs Munkedal upp på slip på Götaverken och det kunde konstateras att ett tiotal bottenplåtar samt hela kölen behövde ersättas.
Såld till Pehr Santesson
I samband med krigsutbrottet lades Munkedal upp, och efter flera års upplag såldes fartyget på vårvintern 1943 till skeppsredaren Pehr Santesson i Grisslehamn för 55.000 kronor. Santesson köpte under 40-talet en del äldre tonnage som han sysselsatte i sina olika rederier. Munkedal döpte han om till Österlen under sommaren 1944 varvid hemorten ändrades till Ystad. Några år senare överfördes Österlen på Santessons bolag Rederi AB Sante.
Pehr Santesson drogs dock med tilltagande ekonomiska problem och under 1947 och 1948 betalade han inte sina skulder till bland annat skeppsklarerare, mäklare och varv och han låg även efter med olika typer av skatter. Flera fartygsförsäljningar genomfördes och bland annat lyckades han i april 1948 sälja Österlen till Gösta Wassgren i Västervik för 15.000 SEK.
Några månader senare var dock de Santessonska rederierna i Ystad på obestånd och konkursen var ett faktum. När konkursförvaltaren började nysta i rederiverksamheten framkom ett flertal oklara transaktioner och hela sex miljoner kronor saknades i vad pressen kallade “den rekordmässigt tilltrasslade härvan”. Bland annat hade Santesson lånat och lånat ut medel mellan sina olika rederibolag för att undvika skatt och flera fartyg hade sålts till omotiverat låga priser. Först i slutet av 1951 var den omfattande utredningen klar och vid konkursrättegången anklagades Santesson för “diverse konkursförbrytelser och vårdslöshet mot borgenär”.
Gösta Wassgren som lyckats köpa loss Österlen för ett vrakpris sattes henne i fart på traden Västervik – Stockholm med det nya namnet Ostkusten.
Ombyggd till lastfartyg
Redan i december 1948 sålde Wassgren fartyget till A.W. Abrahamsson i Göteborg som betalade 55.000 kronor för sitt nyförvärv. Abrahamsson lät därefter Gustaf Berndtssons mekaniska verkstad i Skärhamn bygga om Ostkusten till motorseglare under 1949. Fartyget utrustades med en Bolinder-Munktellmotor på 150 hästkrafter och döptes om till Bremö. I november 1949 levererades fartyget till Abrahamsson efter den omfattande ombyggnaden och hon användes därefter i sillfiske vid Island.
Under 1950- och 1960-talen bytte Bremö ägare och huvudredare vid några tillfällen och hon fick både ny maskin (av fabrikat Alpha Disel och med en motorstyrka på 280 bhk) och blev så småningom förlängd med 5,5 meter varför lastförmågan ökade till 160 dödviktston.
Sjölinjer köper fartyget
Sedan “Lag om linjesjöfart på Gotland” antagits av riksdagen 1970 reglerades trafiken till Gotland genom särskilda tillstånd och statliga beslut om turplaner och taxor. Både Gotlandsbolaget och Sjölinjer hade tilldelats koncession som det kallades och det utgick ett visst statligt transportstöd. Sjölinjer tog särskilt hand om det farliga godset eftersom Gotlandsbolaget inte hade något lämpligt tonnage för dessa transporter.
I slutet av februari 1974 köpte Otto Magnuson in Bremö för 100.000 kronor från Harald Agnar Johansson i Göteborg och döpte om henne till Maj efter sin hustru. Ett par månader senare sålde han Ketty till Torsten Rydqvist i Visby och Sjölinjer trafikerade nu istället Gotland med Maj. Magnuson hade dessförinnan ersatt maskinen med en Caterpillar-diesel på 367 hästkrafter.
Stig Hagström från Visby utsågs till befälhavare men redan i juli 1975 gick dock sista turen med Maj eftersom den småskaliga styckegodstrafiken blivit olönsam i konkurrensen med färjornas lastbilstransporter. Maj lades upp i väntan på försäljning. Gotlandsbolaget var nu ensamma i trafiken på Gotland men det dröjde till den 26 januari 1978 innan regeringen formellt återkallade koncessionen för AB Sjölinjer med anledning av att rederiet upphört med trafiken.
Lång tjänst som fritidsfartyg
I juli 1979 såldes den upplagda Maj till fartygsinspektör Inge Gripenstam och hans bolag Jan-Chart AB i Stockholm. Ånedinlinjen, som Otto Magnusson samarbetat med gällande kryssningstrafiken med Artemis K, administrerade bolaget. Köpeskillingen uppgick till endast 5.000 kronor, men då hade Magnuson tagit ur motorn och återanvänt den i sitt tankfartyg Pärlan.
Gripenstam byggde efterhand om Maj till fritidsfartyg och sommaren 1982 döpte han om henne till Bohemian. Hon låg alltjämt permanent förtöjd i Årstadalshamnen i Liljeholmen när Gripenstam 1987 överförde Bohemian på sin närstående Kerstin Melin för en ringa tusenlapp.
Under 1990-talet avvecklade Vin & Sprit sin stora anläggning i Årstadal och alla byggnader revs för att ge plats åt en helt ny stadsdel. JM hade köpt upp marken och Bohemian fick inte ligga kvar. 2007 såldes hon till Christofer Bergström i Solna som drev Pampas marina och han la upp Bohemian i anslutning till marinan för att fungera som bostad.
2018 flyttades Bohemian till Bällstaviken längre in i Ulvsundasjön. Där ligger hon numera nedanför gamla Pripps bryggeri, till synes utan någon aktivitet ombord.
Kronologi
| 1896-12-02 | Levererad som Munkedal till Munkedals AB, Munkedal. |
| 1943-03-19 | Såld till Pehr Erik Santesson, Grisslehamn. Året därpå omdöpt till Österlen och 1947 överförd på Rederi AB Sante, Ystad. |
| 1948-04-24 | Såld till A.W. Abrahamsson, Göteborg och omdöpt till Bremö. |
| 1951-12-27 | Såld till PR Finn G Mellin, Göteborg. |
| 1967-04-28 | Såld till Harald Agnar Johansson, Göteborg. |
| 1974-02-28 | Såld till AB Sjölinjer, Visby. |
| 1979-07-14 | Såld till Jan-Chart AB, Stockholm (Inge Gripenstam). Omdöpt till Bohemian 1982. |
| 1987-01 | Såld till Kerstin Melin, Norsborg. |
| 2007-05-16 | Såld till Christofer Bergström, Solna. |
Specifikation
| Längd | 36,56 meter |
| Bredd | 6,28 meter |
| Dräktighet | 199 brt |
| Lastförmåga | 160 dwt |
| Maskineri | Caterpillar turbodiesel, 367 hkr, 12 knop |
| Passagerarkapacitet | – |
| Lastkapacitet | ? |
| Namnsignal/IMO | SFOI/5051406 |